counter on tumblr

Hemsidans information och länkar uppdateras inte längre. Välkommen att använda sidan som arkiv.

Frihandel.nu var ett forum för information och argumentation för den fria handelns betydelse för mänsklig frihet och ekonomiskt välstånd. Redaktör var Fredrik Erixon.
Sidan producerades av Timbro.



Stäng
 
 
 

Doharundan nära kollaps
2006-07-24 13:35

85 exempel på protektionism
2006-07-24 13:32

US Congress vs. Dubai Port's
2006-03-19 23:05

Tidigare nyheter

 

 
 
Om frihandel.nu

Frågor och svar om frihandeln

Globaliserings­motståndet

WTO och global frihandel

Argument för frihandel

Frihandelns historia

Rapporter och litteratur

Liten handelsordlista

Länkar

Första sidan



 
 
Skriv i din e-postadress om du vill ha information om när Frihandel.nu uppdateras

 

”Världshandel betyder världsfred. World Trade Center i New York hade ett större syfte än att bara erbjuda lokaler. World Trade Center är en levande symbol för människans engagemang för freden … World Trade Center representerar tron på mänskligheten, individens värdighet, vår tro på samarbete mellan människor, och genom samarbetet, möjligheten att uppnå storhet."

- Minoru Yamasaki, World Trade Centers chefarkitekt

 

Doharundan nära kollaps
2006-07-24

WTO:s Doharunda för handelsliberaliseringar befinner sig nu nära en kollaps. Efter G8-mötet i St. Petersburg i början av juli har deadline för förhandlingarna om ett ramavtal skjutits till mitten av augusti, men få tror att det hjälper. När världens handelsministrar samlades i Genève nyligen visade det sig återigen att det är stort avstånd mellan länders olika positioner och att politiska ledare nu tappat intresset för förhandlingarna.

Läs Razeen Sallys analys av Doharundan här »

Läs en Jeffrey Schotts analys av Doharundans problem här »


85 exempel på protektionism
2006-07-24

I en ny rapport från Svenskt Näringsliv visas hur tjänstehandeln i EU är reglerad och hur regleringar leder till protektionism. Rapporten visar att många EU-länder tillämpar ett ”behovstest” innan företag tillåts att etablera sig i ett annat land. IKEA har fått sina tänkta investeringar fördröjda på grund av denna reglering.

Läs hela rapporten här »


US Congress vs. Dubai Port's
2006-03-19

Den amerikanska kongressen tycks bli allt mer protektionistisk. Nyligen lyckades den blockera att ett hamnföretag från Dubai skulle ta över skötseln a fem hamnar i USA – som ett led i ett större företagsuppköp. Företaget Dubai Port's World drog till slut tillbaka sitt bud och kongressens protektionism har väckt stor vrede bland många.

Kommentarer om denna ”affär kan läsas här:

Robert Samuelson i Washington Post

Thomas Friedman i New York Times

Daniel Ikenson i The American Spectator

David Frum i Financial Times


Vad hände i Hong Kong?
2006-03-19

I en ny studie från Institute for International Economics har de ansedda ekonomerna Gary Claude Hufbauer och Jeffrey Schott analyserat WTO:s ministermöte i Hong Kong i december. De konstaterar att flera av de överenskommelser som marknadsförts som framgångar inte innebär så stora vinster för frihandeln. Det gäller till exempel utfasning av exportsubventioner till jordbruk, som enbart står för en mycket liten andel av de totala jordbrukssubventionerna.

Hela studien kan läsas här
Hong Kong Blog kommenterar studien här


Tjänstedirektivet minskar handelskrångel
2006-02-06

I en ny studie från Kommerskollegium presenteras 20 exempel på handelshinder inom tjänsteområdet i EU – handelshinder som fri marknad för tjänsthandel i EU skulle eliminera. Här är några exempel:

  • Tyskland har förbud mot att aktörer anlitar patentombud som inte är etablerade i Tyskland.
  • I Belgien måste ett utländsk byggtjänstföretag registrera sig hos lokala myndigheter före det får utöva sina tjänster i landet.
  • Försäljare som arbetar på mässor i Spanien måste personligen infinna sig vid en lokal polisstation för att ansöka om en ID för att få verka i landet.
  • Utländska turistguider i Italien måste föranmäla sin närvaro hos italienska myndigheter.

Hela rapporten kan läsas här.


Värdet av Doharundan
2006-01-19

I det senaste numret av tidskriften Foreign Affairs finns en specialbilaga om handel och Doharundan. Medverkar gör mycket kunniga och läsvärda skribenter som förre WTO-chefen Peter Sutherland, ekonomen Jagdish Bhagwati och förre chefen för USTR Charlene Barshefsky.

 Hela bilagan kan läsas här


Indiens liberaliseringar
2005-12-20

En ny studie av den indiske ekonomiprofessorn Arvind Panagariya visar att Indiens ekonomi påverkades mycket positivt av de liberaliseringar som gjordes i början av 1990-talet. Panagariya vänder sig mot den analys som några forskare gjort på senare tid som säger att liberaliseringarna inte spelade särskilt stor roll. Tvärtom, konstaterar Panagariya. Utan dessa hade knappast den positiva ekonomiska utvecklingen från sent 1980-tal fortsatt. Särskilt viktigt var handelsliberaliseringar, inhemska avregleringar och en politik för sund makroekonomi.

Läs hela studien här »


CAP-reform
2005-12-12

Två färska rapporter har analyserat EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) och föreslagit nödvändiga reformer av den. I en studie för Centre for European Reform går Jack Thurston, en av initiativtagarna till www.farmsubsidy.org, igenom hur CAP fungerar och visar på dess ineffektivitet. Thurstons studie visar bland annat vilka länder som är nettomottagare och nettobetalare av bidrag i CAP.

Brittiska Department for environment, food, and rural affairs har i en studie föreslagit en radikal reform av CAP: alla exportsubventioner och allt prisstöd bör skrotas, jordbrukssektorn bör integreras i EU:s konkurrenspolitik, och stöd ska enbart kunna ges till konservation och utveckling av landsbygden.

Läs hela CER-studien här.

Läs hela rapporten från DEFRA här.


Fakta om jordbrukssubventioner
2005-12-05

Nu har det startats en ny hemsida där man kan läsa vilka som får subventioner från EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP). Sidan är startad av några undersökande journalister som har förfärats av den bristande insynen i EU:s subventionspolitik. De har ännu inte fått ut all information men de fortsätter sitt arbete.

Läs mer på www.farmsubsidy.org


Inre marknad för tjänster
2005-11-23

I tisdags röstade kommittén för den inre marknaden i Europaparlamentet för att skapa en inre marknad för tjänster i EU. Detta är ett steg i rätt riktning. Enligt en studie från Copenhagen Economics kan en liberaliserad inre tjänstemarknad leda till en BNP-ökning på 30 miljarder euros i EU och ungefär 600 000 nya jobb.

Europaparlamentets förslag är heller inte så urvattnat som tidigare förutspåddes av många. Två personer från parlamentets socialistiska grupp hade rapportörskapet men liberaler och kristdemokrater kom överens om ett nytt förslag som inte helt devalverade ursprungslandsprincipen. Det var också detta förslag som vann i kommittén.

Läs mer om EP-förslaget här.

Läs mer om tjänstehandel här.


Bidragstagaren Prins Albert II
2005-11-09

EU:s gemensamma jordbrukspolitik – Common Agricultural Policy (CAP) – omfattar ett gigantisk subventionssystem för EU:s bönder. Jordbrukspolitiken utgör nästan 50 procent av EU:s totala budget. Som flera studier visat är det särskilt de stora jordbruken och de industriella jordbruksföretagen som mottar den största delen av bidragen. Nu börjar det också komma flera nationella studier som visar exakt vilka personer som mottar mest stöd.

I den senaste studien över Frankrike från World Economy Group konstateras att Monacos Prins Albert II är en stor mottagare av statsstöd. Av de 9,4 miljarder euro i jordbruksstöd till Frankrike i fjol fick Prins Albert ungefär 287 000 euro. Hans privata förmögenhet uppgår samtidigt till ungefär 2 miljarder euro. En studie från Storbritannien visar också att kungligheter där tillhör de stora vinnarna i CAP. Drottningen fick nära 550 000 euro i stöd och Prins Charles mottog lite mer än 225 000 euro.

CAP förmedlar med andra ord kapital till personer med stora privata förmögenheter samtidigt som det medför ökade matkostnader för ett normalhushåll på c:a 15 000 kronor per år.

Läs notis om Frankrikestudien här »

Nya bud från USA och EU
2005-11-09

För att nå en lösning i de krävande WTO-förhandlingarna om ökad jordbrukshandel har USA och EU lagt nya bud om handelsliberaliseringar. Rob Portman, chef för USTR (United States Trade Representative) presenterade i oktober ett förslag på minskade tullar på jordbrukshandel och minskade subventioner till jordbruk som i korthet går ut på att utvecklade länder ska sänka tariffer med 55-90 procent (ingen tariff får vara högre än 75 procent) och att substantiella nedskärningar i handelsförstörande jordbrukssubventioner ska göras över en femårsperiod (inklusive borttagande av alla exportsubventioner).

EU har efter interna problem presenterat sitt bud som tar sikte på en mindre omfattande reform av protektionismen i jordbrukshandeln. EU föreslår en sänkning av jordbrukstullarna med i genomsnitt 46 procent och att den högsta tariffen får vara 100 procent. EU föreslår också en minskning av det handelsförstörande jordbruksstödet med 70 procent och att alla exportsubventioner fasas ut – under förutsättning att alla andra utvecklade länder gör detsamma.

EU:s motbud har fått kritik från både protektionister i EU som vill behålla större delar av jordbrukssubventionera och av jordbruksexporterande länder som anser att EU inte kommit med ett tillräckligt bud.

Läs mer om USA:s bud här »
Läs mer om EU:s bud här »

Saudiarabien i WTO
2005-11-09

Saudiarabien kan snart bli WTO:s 149 medlemsland. Förhandlingarna om medlemskap har pågått under en längre tid – ända sedan 1993 – och nu har WTO:s Working Party kommit fram till ett slutresultat som snart ska behandlas av WTO:s General Council.

Många andra länder förhandlar också om WTO-medlemskap. Totalt pågår samtal med 32 länder om medlemskap i framtiden och det speglar den betydelse som WTO har för handel, utveckling och internationell politik i en mer allmän betydelse. I takt med att världshandelns betydelse för tillväxt och utveckling har stärkts har också fler länder sökt sig till den internationella handelsordningen. För mindre utvecklingsländer betyder också ett medlemskap i WTO att de får lättare att hävda sin rätt, t ex i tider av handelstvister.

Läs mer om vilka länder som förhandlar om WTO-medlemskap »


Doharundan åter igång
2004-08-04

I sista minuten, och till mångas förvåning lyckades de 147 WTO-länderna i helgen åter få liv i den Doharunda som såg ut att gå om intet efter förra årets misslyckande i Cancún. Nu har länderna enats om ett tydligt ramverk för de fortsatta förhandlingarna och flyttat fram slutdatumet till slutet av nästa år (även om många tror att det kommer ta betydligt längre tid).

Ingenting är klart i och med detta, men det ser i alla fall ut som att de rika länderna, med USA och EU i spetsen kommer att avskaffa de flesta av sina exportsubventionerna till jordbruket, och även skära en del i de övriga subventionerna och tullarna på detta område. Samtidigt kommer särskilt de stora utvecklingsländerna, som Kina, Indien och Brasilien, att sänka sina tullar mot industrivaror. Det finns också chanser att tjänstehandeln börjar liberaliseras. De allra fattigaste länderna kommer inte att vara förbundna att alls minska protektionismen.

Detta är betydligt bättre än om förhandlingarna hade kollapsat. Ökad valfrihet och ett kraftigt tillskott till världsekonomin, som kan lyfta många miljoner ur fattigdom kan förväntas även om slutuppgörelsen inte blir så substantiell som optimisterna nu hoppas.

Den stora förändringen gentemot Cancún var att de stora u-länderna var mer villiga att minska industriprotektionismen, och att de rika länderna nu accepterade att diskutera jordbruket på allvar. En orsak till det senare är att den sk fredsklausulen har löpt ut, vilket gör att fattiga länder kan anmäla exportsubventioner till WTO:s skiljedomstol. Och nyligen vann Brasilien ett mål mot USA, som ansågs ha subventionerat sin bomullsexport mer än tillåtet. Nu har de rika länderna insett att de snabbt måste förhandla bort sådana stöd, annars hade de riskerat att få ta bort dem utan att få något i utbyte.

Men allt är inte vad det tycks vara när medierna framställer detta som att de rika länderna har givit efter vad gäller jordbruket, de stora u-länderna vad gäller industrivaror och att de fattigaste länderna har vunnit. Tvärtom är det de rika länderna som har mest att vinna på att ta bort jordbrukssubventionerna, och u-länderna har mest att vinna på att ta bort sina industritullar eftersom det har hindrat specialisering och stordriftsfördelar i deras ekonomier – hela 70 procent av de tullar de betalar tvingas på dem av andra u-länder. Om inget oförutsett inträffar riskerar förlorarna bli de fattigaste ländernas befolkningar, som kan bli allt mer marginaliserade i världshandeln om inte deras länder sänker tullarna som de andra.


EU spelar dubbelt om jordbrukshandel
2004-05-11

EU-kommissionen lovar nu att avskaffa exportsubventioner på jordbruksområdet, i utbyte mot att deras stora handelspartners gör detsamma. USA har redan tidigare gjort detsamma. Det är emellertid oklart vad detta i praktiken innebär, eftersom EU tidigare har ställt detta i utsikt. Men möjligen är man mer pressad att göra allvar av orden, när det i början av 2005 kommer att bli möjligt för andra länder att anmäla subventionerna till WTO. Det är troligt att man hellre avskaffar dem i utbyte mot något annat, än att man tvingas göra det ensidigt.

Men exportsubventionerna rör bara 3 miljarder euro, av jordbrukssubventionernas ca 43 miljarder euro per år. Och när det gäller de resterande, samt livsmedelstullarna, är EU inte alls kompromissvilligt. Tvärtom spelar man nu dubbelt för att försöka splittra de fattiga ländernas motstånd. Som Carl B Hamilton förklarar i Dagens Industri, vill EU erbjuda medlemmar av Mercosur, det latinamerikanska frihandelsområdet, särskilda handelsförmåner, för att muta dem till tystnad. Det skulle allvarligt skada bl a Indien, Thailand, Australien och de afrikanska länderna. Dessutom skulle det än mer undergräva WTO:s principer om att regler ska gälla lika för alla.

EU:s nya löften>>

Hamiltons artikel>>


Bomullssubventioner fällda i WTO
2004-04-28

USA har 25 000 bomullsodlare, som 2001-2002 fick 4 miljarder i statligt stöd för en skörd som bara var värd 3 miljarder dollar. Det var denna lilla grupp som mer än någon annan stjälpte chanserna att komma överens vid WTO-mötet i Cancún.

Brasilien hävdar att de internationella handelsreglerna möjliggör bidrag på endast 1,6 miljarder dollar. Tillsammans med många andra länder menar de att subventionerna sätter marknaden ur spel och gynnar mindre effektiva amerikanska bönder på fattiga länders bekostnad.

Nu har WTO i ett preliminärt utslag givit Brasilien rätt. Det slutliga avgörandet kommer först i juni. Men redan nu ser det ut som en milstolpe. Aldrig tidigare har WTO ogiltigförklarat inhemska jordbrukssubventioner. Det kan få dramatiska konsekvenser, som den amerikanske subventionsexperten Ken Cook, säger till New York Times:

"This could mean problems for all domestic subsidy programs, for corn, wheat, rice, everything that receives big direct payments from the United States Treasury."

New York Times>>

Bönderna oroar sig>>


Bowlinghallar drabbas när EU inför strafftullar mot USA
2004-02-27

I tisdags gav WTO klartecken för europeiska handelssanktioner mot USA, eftersom amerikanerna inte har avskaffat de särskilda skattelättnader för export som WTO tidigare har förklarat vara en otillåten exportsubvention.

På måndag 1 mars kommer EU därför att införa strafftullar på inledningsvis 5 procent på exportvaror till ett värde av ca 4 miljarder dollar. De kommer sedan att höjas med en procentenhet per månad upp till som högst 17 procent. EU har förklarat att tullarna kommer att ligga kvar tills USA avskaffar systemet.

1 600 kategorier av amerikanska varor som drabbas. Bland de mest utsatta produkterna finns juveler, kräftor och kägelresare för bowlinghallar (!).

Resultatet blir alltså dyrare produkter för europeiska konsumenter samt ett allt mer förgiftat klimat i relationerna EU-USA, precis när diskussionen om återupptagna WTO-förhandlingar är i ett kritiskt skede.

Bakgrunden till tvisten >>

Kommerskollegiums lista över varor som drabbas>>

Reuters rapporterar>>


Globalisering populärast i fattiga länder
2004-01-21

I en aritkel i Svenska Dagbladet påminner Johan Norberg om en undersökning som inte har fått särskilt mycket uppmärksamhet i Sverige. Det ansedda undersökningsföretaget The Pew Research Center gjorde förra året den största opinionsundersökningen om globalisering hittills. 38 000 personer i 44 länder, på samtliga kontinenter, tillfrågades om sin syn på den globala ekonomin.

Pew Center sammanfattar resultatet med orden "i varierande grad uppskattar människor nästan överallt globaliseringen". I 41 av 44 länder anser en majoritet att en ökande internationell handel och företagsamhet har en positiv effekt på deras länder och familjer.

Ett tydligt resultat är att globalisering uppskattas allra mest i fattiga länder. Även om majoriteten i USA och Västeuropa anser att globalisering är bra, är det bara 7 procent som bedömer den som "mycket bra". I Asien är siffran 22 procent och i Afrika söder om Sahara 29 procent. I väst uppger mer än var fjärde att globaliseringen har en dålig effekt, i Asien och Afrika blott var tionde.

I Afrika anser 75 procent att multinationella företag har en bra effekt på deras land, mer än 20 procentenheter fler än i Västvärlden. Av afrikanerna anser 72 procent att institutioner som WTO är välgörande, medan endast 28 procent menar att antiglobaliseringsrörelsen för något gott med sig.

Läs Norbergs artikel>>

Läs undersökningen>>


Handelspolitisk lägesrapport 2003
2003-12-11

Den mest detaljerade svenska analysen av den globala handelns utveckling görs av myndigheten för handelspolitik, Kommerskollegium. Varje år ger de ut en rapport om de senaste turerna kring protektionism och frihandel.

Kommerskollegiums "Handelspolitisk lägesrapport 2003" har just offentliggjorts. Rapporten diskuterar de handelskonflikter som har legat och pyrt respektive blossat upp under året, och den behandlar också riskerna för ökad regionalisering av handeln efter sammanbrottet i WTO-förhandlingarna.

Rapporten som pdf-fil>>

Kommerskollegium>>


Bush avskaffar ståltullarna
2003-12-04

USA:s president Bush har alldeles nyss avskaffat de ståltullar som landet införde i mars 2002. Bush rättfärdigade beslutet med att tullarna har givit den inhemska stålindustrin en tidsfrist för omstrukturering, och nu kan den återigen konkurrera internationellt. Men den verkliga anledningen är att WTO har förklarat att tullarna är olagliga, och att EU hotade med att den 15 december införa sanktioner mot USA till en kostnad av 2,2 miljarder dollar. Dessa sanktioner skulle särskilt ha skadat delstater som Bush behövde vinna i presidentvalet.

En frihandlares glädje grumlas en aning av att Bush sade att de ska övervaka stålimporten ordentligt och slå till hårt med anti-dumpingtullar om en stor mängd billigt stål anlöper USA efter att tullarna upphävs. Men bedömare menar att det mest är ett sätt för Bush att rädda ansiktet inför stålindustrin. Och den allt överskuggande vinsten är att världen nu med snäv marginal har undkommit ett fullskaligt handelskrig, vilket riskerade att bli resultatet av EU:s vedergällning.

AP rapporterar>>

The Economist diskuterar>>


USA:s ståltullar olagliga
2003-11-10

Ett överprövningsorgan, "Appelate Body", inom WTO har konstaterat att USA:s ståltullar strider mot WTO:s regelverk. Det var i januari 2002 som Bushadministrationen införde tullar på upp till 30 procent på importerat stål. Deras argument var att den amerikanska stålindustrin utsatts för en plötslig flod av billig stålimport. Kritiker har emellertid gjort gällande att problemet snarare är att de stora amerikanska stålbolagen inte har effektiviserats och moderniserats. En WTO-panel slog i juli fast att USA:s argument inte höll. Efter överklagande har detta nu återigen konstaterats.

Nu ska rapporten formellt antas av WTO. Sedan måste USA avskaffa ståltullarna inom fem dagar, förmodligen i mitten av december. Annars ges andra länder rätten att bestraffa USA med tullåtgärder. EU har förberett införandet av 100 olika tullnivåer på allt från cigaretter till frysta grönsaker. Målet är att ekonomiskt skada de delstater som Bush behöver vinna för att bli återvald - samma delstater som har drivit fram ståltullarna. Samtidigt funderar Bushadministrationen på om tullarna ska förlängas till i mars 2005, till efter presidentvalet.

Detta kan leda till ett handelskrig som inte gynnar någon part. Att EU tänker svara med att införa egna tullar mot USA är, som frihandlare alltid har konstaterat, som att säga "Du skjuter dig i foten, så därför svarar vi med att skjuta oss själva i foten.".

Så fungerar WTO:s tvistlösning>>

Läs WTO:s beslut>>

Ståltullens vinnare och förlorare>>


Nästa WTO-möte i Hongkong
2003-10-22

WTO har beslutat att nästa ministermöte ska äga rum år 2005 i Hongkong. Det exakta datumet är inte bestämt. Dessa möten med ministrar från WTO:s medlemsländer hålls vartannat år, och senast i Cancún i september, där förhandlingarna strandade. I dagsläget pågår febrila försök att återigen dra igång förhandlingarna, men det är oklart hur det kommer att gå. Enligt planeringen skulle den nuvarande förhandlingsrundan vara klar i januari 2005, men det är det inte längre någon som tror på.

Med valet av Hongkong fullföljer WTO traditionen att välja länder som på olika vis symboliserar frihandelsreformer och globalisering. Efter andra världskriget övergick den dåvarande brittiska kolonin Hongkong till total frihandel och upplevde sedan en ekonomisk tillväxt som tillhör de snabbaste som har uppmätts. Några klippor med människor i nöd blev på några decennier ett av världens rikaste områden.

WTO:s kommuniké>>

Så blev Honkong rikt>>


Bilaterala förhandlingar tar fart
2003-10-20

Efter WTO-mötets sammanbrott i Cancún har många antagit att länder kommer att intressera sig mer för bilaterala avtal. Sådana handelsavtal kan vara ett sätt att driva fram frihandelsreformer som inte är politiskt möjliga globalt, men det riskerar att öka den svårgenomträngliga ”spaghettiskål” av olika avtal och regler som gäller för olika varor.

Det var framför allt den amerikanska reaktionen som pekade i bilateral riktning. En månad senare visar det sig mycket riktigt att USA har gått vidare på den vägen. Men framför allt har många asiatiska länder valt den bilaterala vägen till lägre tullar. Sydostasiatiska Asean har inlett förhandlingar med Japan och Indien. Samtidigt har Singapore och Thailand påskyndat ett eget avtal som går längre än andra Aseanmedlemmar. Kina har också börjat intressera sig för bilaterala avtal, och vissa tror att det är möjligt att på sikt skapa världens största frihandelszon mellan Kina, Japan, Sydkorea och Asean. Snabbast har Indien skridit fram, som sedan Cancún har undertecknat ett avtal med Thailand, ett med Singapore, och ett ramavtal med Asean.

Från ett frihandlarperspektiv finns det två olika synsätt på bilaterala avtal. Det ena framförs av Indiens premiärminister Vajpayee i Financial Times 16 oktober, nämligen att de kan ge Indiens bönder och industrier en läroperiod i specialisering och konkurrens innan landet går över till riktig frihandel. Den andra framförs av en förhandlare från Singapore, som varnar för att vi ”med små steg riskerar att dela upp världen i block”. Om man exporterar från ”fel land” kan man drabbas av mer protektionistiska regler, vilket strider mot idén om likabehandling och öppenhet. Det riskerar också att lämna de fattigaste länderna utanför.

Jagdish Bhagwati & Arvind Panagariya om problemet med bilateralism>>

Dan Griswold om fördelarna med bilateralism>>


WTO-mötet har kollapsat
2003-09-15

Världshandelsorganisationens ministermöte i Cancún har kollapsat. EU vägrade att acceptera radikala förändringar i den protektionistiska jordbrukspolitiken, t ex ett fullständigt avskaffande av exportsubventionerna. I stället valde man att tillsammans med Japan kräva att u-länderna ställde upp på förhandlingar i helt nya frågor, om konkurrens, investeringar, offentlig upphandling och handelsprocedurer (de sk Singaporefrågorna). Ställda inför sådana krav och utan hopp om stora jordbruksreformer valde till slut de stora u-länderna i det nya blocket G22 att avbryta samtalen, precis som i Seattle 1999.

Världsbanken hade räknat med att ett globalt frihandelsavtal skulle ha ökat världens välstånd med runt 520 miljarder dollar fram till år 2015, och ha lyft 144 miljoner människor ur fattigdom. Nu är det osäkert när förhandlingar kring detta eventuellt kan återupptas. EU och Japan har visat att det inte är beredda att öppna sig på allvar ens när det verkligen gäller, och samtidigt har stora utvecklingsländer som Brasilien, Kina och Indien visat att de är en maktfaktor, som inte längre tänker acceptera att bara göra som de rika säger. I december kommer en WTO-konferens att utvärdera när samtalen kan upptas.

Förra veckan skrev frihandel.nu:s Johan Norberg i Washington Times att u-länderna kommer att lämna samtalen om inte främst EU tänker om. Efter mötets kollaps säger han:

”Världen har missat ett gyllene tillfälle. Men u-länderna hade inget val. EU tvingade dem till detta genom att vägra kompromissa om sina heliga kor inom jordbrukspolitiken. WTO är en långt mer demokratisk organisation än många tror, där kravet på enighet gör att de fattiga länderna kan avbryta utsiktslösa förhandlingar. Nu ökar trycket på EU, som än en gång har låtit en liten grupp översubventionerade bönder hålla det multilaterala handelssystemet som gisslan.”

BBC rapporterar>>

AP rapporterar>>

Mötets hemsida>>

Johan Norberg om WTO i Washington Times>>


Online-debatt om globalisering och WTO
2003-09-10

Online-debatt om globalisering och WTO Johan Norberg debatterar med Robert Kuttner on-line

I dag öppnar WTO-mötet i Cancún. Förmodligen kommer förhandlingarna att utmynna i ett allmänt hållet avtal, men man kommer inte att göra några större framsteg, och alla de svåra frågorna kommer att skjutas på framtiden. För att bevaka händelserna har The American Prospect, Cato Institute, a World Connected och The Nation tillsammans lagt upp ett nätbaserat debattforum. Där kommer Johan Norberg att delta under hela veckan i en fortlöpande debatt mot den kände vänsterdebattören Robert Kuttner, en av grundarna och utgivarna av The American Prospect, och som är kritisk mot globalisering och den fria marknaden.

Gå till debattsidan hos Cato Institute >>


WTO löser läkemedelstvisten
2003-09-01

Den infekterade konflikten mellan fattiga länders behov av läkemedel och det globala patentskydd som TRIPS-avtalet innebär, tycks ha lösts genom en överenskommelse lördagen den 30 augusti. Redan tidigare har fattiga länder kunnat åberopa nödsituationer för att på egen hand framställa mediciner de har haft akuta behov av, utan att respektera patenten. Men problemet har varit att t ex de afrikanska länder som drabbats mest av HIV/AIDS inte har en egen läkemedelsindustri. Den nya uppgörelsen ger sådana länder rätt att importera sådana mediciner från länder som Indien och Brasilien. Uppgörelsen innebär också en övervakning som ser till att dessa mediciner sedan inte importeras tillbaka till rika marknader, där läkemedelsföretagen måste kunna sälja sina produkter för att få tillbaka sina investeringar och finansiera mer forskning.

Därmed har en av de mest kontroversiella frågorna inför WTO:s Cancún-möte i mitten av september lösts, och utsikterna för det mötet är något ljusare.

Kommerskollegium om beslutet

AP rapporterar


Oklart om USA/EU-avtal räddar WTO-mötet i Cancún
2003-08-14

Den goda nyheten är att efter att en rad deadlines i WTO-förhandlingarna om jordbrukshandeln har missats har USA och EU nu äntligen (13 augusti) kommit överens om en principuppgörelse om hur ett avtal skulle kunna se ut. Det är viktigt inför WTO-mötet i mexikanska Cancún 10-14 september, för om de två giganterna är oense kan ingenting hända. Den dåliga nyheten är att uppgörelsen är vag på gränsen till innehållslös – redan innan EU-länderna, USA:s kongress, eller de andra WTO-medlemmarna har fått säga sin mening. Uppgörelsen talar om att tullar ska sänkas, subventioner ska minskas och vissa exportbidrag ska fasas ut, men det anger nästan inga siffror och inga som helst årtal.

Jordbruksstödet ska kunna bevaras om det betalas ut som fasta bidrag för arealen eller boskapen, vilket är precis det system som har givit ett industriellt och miljöskadligt jordbruk i EU. Men subventionerna ska åtminstone sänkas till fem procent av produktionsvärdet – en av få siffror i uppgörelsen. Procentsatsen för USA är idag över 20 och för EU över 40 procent, för länder som Japan, Sydkorea, Schweiz och Norge ligger den kring 60 procent. Däremot ska bara exportsubventionerna på områden som är av "särskilt intresse" för u-länderna fasas ut, vilket ger gott om utrymme för EU att strunta i de områden som faktiskt är av särskilt intresse, t ex socker.

Som The Economist noterar är det kanske främst USA:s och EU:s sätt att – efter amerikansk farm bill och EU:s bristande reformvilja – säga till de andra WTO-länderna: "avboka inte biljetterna till Cancún riktigt än". Det kanske inte räcker. Länder som Indien och Cairnsgruppen (stora jordbruksexportörer som Argentina, Brasilien, Kanada, Australien) har redan i detta skede avfärdat förslagen som alldeles otillräckliga.

Läs och försök tolka uppgörelsen själv

The Economist låter sig inte imponeras


Frihandel USA-Chile
2003-06-10

Efter elva års förhandlingar kunde USA och Chile fredagen den 6 juni underteckna ett frihandelsavtal, med en 500 sidor lång uppräkning av varor som skulle bli tullfria. Frihandel kommer att råda för 85 procent av industrivarorna och 75 procent av jordbruksprodukterna år 2006, och resten fasas ut fram till 2014.

Det är USA:s första bilaterala frihandelsavtal med ett latinamerikanskt land, och har av vissa pekats ut som inledningen på arbetet med en frihandelszon över hela Amerika. Det viktigaste är emellertid att det alls undertecknades. Redan i december var parterna överens, men USA sköt upp undertecknandet, förmodligen som en markering mot att Chile inte stödde Irakkriget. Att det nu trots allt blir av minskar farhågorna för att USA sätter politiskt revanschbegär före den fria handeln.

Det amerikanska facket menade att avtalet kommer att leda till "exploatering av arbetare i båda länderna", medan den chilenska Handelskammaren menar att det kommer att höja Chiles ekonomiska tillväxt med två procentenheter per år. Det ska nu ratificeras av båda ländernas parlament innan det träder i kraft.

AFP rapporterar

CSM rapporterar


Makedonien WTO-medlem 146
2003-04-07

Makedonien blev 4 april medlem i Världshandelsorganisationen. Därmed har WTO 146 medlemmar. Makedonien var tidigare en del av Jugoslavien. Sedan sju år är Slovenien och sedan drygt två år är Kroatien WTO-medlemmar. Även Bosnien och Serbien/Montenegro förhandlar om medlemskap.

WTO rapporterar

Mer om Makedonien


Doha-rundan missar deadline
2003-04-01

Igår, 31 mars, skulle WTO-länderna ha presenterat ett ramverk för förhandlingar om tydliga jordbruksliberaliseringar. Det har de misslyckats med. Detta är en första tydlig indikation om att Doha-rundan inte kommer att lyckas presentera ett substantiellt resultat till 1 januari 2005, vilket man fortfarande siktar på.

Jordbruksliberaliseringar är helt centrala i rundan. WTO-chefen har nu uttryckt önskemål om snabba framsteg på andra områden, så att jordbruksfrågan kan inlemmas i dessa förhandlingar. Frågan är om det är möjligt. U-länderna, som har uttryckt stor besvikelse över att tidigare rundor inte har givit dem ordentligt marknadstillträde, har ställt tydliga krav på avskaffade exportsubventioner och öppnade i-landsmarknader. Om detta inte lyckas blir det parodiskt att fortsätta tala om rundan som en ”utvecklingsrunda”, och framsteg kommer inte att bli möjliga på andra områden.

Jordbruksgruppens ordförande, den erkänt skicklige Stuart Harbinson, har presenterat ett utkast i februari, som modifierats till i mars. Bland förslagen finns en utfasning av exportbidragen och en 45-procentig sänkning av de högsta jordbrukstullarna. Men Harbinson har noterat att länderna har stått fast vid sina ursprungspositioner. Främst är det EU och Japan som vägrar kompromissa. Protektionismens hemland Frankrike har hotat med att spoliera hela rundan hellre än att gå med på några frihandelsreformer.

WTO-chefen Supachai Panitchpakdi kommenterar

Stuart Harbinsons utkast

Vad borde EU göra i stället?


Amerikansk politik saknar frihandlare
2003-03-05

Mot bakgrund av att USA nyligen har infört ståltullar och jordbruksprotektionism är det ingen stor överraskning att det finns få konsekventa frihandlare i den amerikanska kongressen. Tankesmedjan Cato Institute har genomfört sin årliga undersökning av hur kongressledamöterna röstar. Resultatet visar att endast 15 ledamöter i Representanthuset och 22 i Senaten övervägande röstade för att avskaffa handelshinder och emot exportsubventioner.

Det finns emellertid inte heller någon övervikt för konsekvent protektionism, som är ungefär lika ovanligt. Något vanligare är viljan att minska handelshindren, men samtidigt gynna just amerikanska export med olika subventioner. De flesta ledamöter röstar utan någon specifik övertygelse, ofta i enlighet med vad som uppfattas ligga i de lokala väljarnas intresse.

En viss partiskillnad finns. Republikaner röstar betydligt oftare emot tullar och kvoter än demokrater, men röstar nästan lika ofta för olika former av handelssubventioner. Av de 37 konsekventa frihandlarna var alla utom en republikan. Bland de konsekventa frihandlarna fanns bl a den tidigare republikanske presidentkandidaten John McCain. Bland de konsekventa protektionisterna finns den demokratiske presidentkandidaten Richard Gephardt och Nancy Pelosi, som tar över efter honom som minoritetsledare i Representanthuset.

Läs undersökningen


Attac på defensiven
2003-03-04

Den globaliseringskritiska rörelsen Attac ser ut att tappa allt mer i kraft och engagemang. Den starka kritiken mot Attac, och oron över dess bristande avståndstagande från våldsamma grupper har allvarligt skadat organisationen. Vid tiden för EU-toppmötet i Göteborg år 2001 hade organisationen 5 300 medlemmar, idag återstår bara ca 3 000.

"I dag består Attac av en mobiltelefon och ett anteckningsblock", säger ett av Attacs ledande namn, freds- och konfliktforskaren Hans Abrahamsson till TV4 Göteborg. Om man inte skapar en bättre organisation tror han inte att Attac Sverige kommer att finnas kvar om några år.

Attac är från början en fransk organisation. I den franska tappningen är Attac starkt protektionistisk och mot frihandel. Den svenska upplagan, som startades 2001, har mer allmänt framfört ett vänsterbudskap på aktuella frågor.

Attac Sverige

Citat från franska Attac

Frihandel.nu analyserar Attac


WTO rankas som öppet och demokratiskt
2003-02-11

Världshandelsorganisationen (WTO) får goda betyg i den första "Global Accountability Report", som undersöker 18 internationella organisationers öppenhet och ansvar inför medlemmarna. Undersökningen genomfördes av brittiska One World Trust, som för ändamålet har anlitat experter från universitet, NGOs och internationella institutioner.

Vad gäller "Transparency" – hur lätt det är att få tillgång till information och beslut – hamnar WTO på tredje plats, före t ex Amnesty, Oxfam, OECD och Världsnaturfonden. Vad gäller "Accountability" – ansvaret inför medlemmarna – hamnar WTO först på 8:e plats, men det är bättre än t ex FN:s flyktingkommissariat, Världsnaturfonden och Världsbanken. I den sammanställda listan hamnar WTO på 4:e plats, före de flesta välgörenhetsorganisationer.

WTO:s kritiker må ha rätt i att organisationen inte är tillräckligt öppen och demokratisk, och det krävs reformer – men de bör också vara medvetna om att t ex FN:s flyktingkommissariat, Världsnaturfonden och Oxfam är betydligt sämre i detta avseende.

Länk till rapporten


Du tjänar 50 000 på den inre marknaden
2003-01-09

EU:s inre marknad, dvs den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital skapades 1992. Lagom till tioårsjubileet har EU-kommissionen låtit en rad forskare utvärdera dess resultat. Det tyder på att den ökade arbetsdelningen och konkurrensen har bidragit med en ökning av EU:s BNP med 1,8 procent (1 500 miljarder kronor) och har skapat 2,5 miljoner extra arbetstillfällen. Dessutom väntas de ekonomiska vinsterna fortsätta att växa på sikt på grund av att arbete och kapital får möjlighet att söka sig till de mest produktiva sysselsättningarna i Europa.

Den stora vinnaren är vanliga européer: Ett genomsnittligt europeiskt hushåll har fått mer än 50 000 kronor mer per år att röra sig med än de annars hade fått.

Fakta om den inre marknaden från EU

Vilka möjligheter ger det dig?


USA vill avskaffa alla tullar
2002-11-27

Bush-administrationen har presenterat det hittills radikalaste förslaget inom WTO. På tisdagen föreslog högste handelsförhandlaren, Robert Zoellick att alla tariffer på industrivaror och produkters ska avskaffas till år 2015.

Planen innebär att tullarna skulle sänkas på de flesta varor till högst 8 procent år 2010, för att sedan försvinna helt fem år senare. De tullar som redan är under fem procent skulle avskaffas redan 2010.

Argumenten saknas inte: Amerikanska konsumenter skulle emellertid tjäna ca 18 miljarder dollar på att slippa betala tullarna, och utbudet skulle växa dramatiskt. En familj med två barn skulle spara nästan 15 000 kronor per år. Dessutom skulle amerikansk export tullbefrias.

Den amerikanska regeringen menar att förslaget skulle leda till att världens samlade produktion skulle kunna växa med två biljoner dollar. Den största vinsten skulle u-länder göra, bara genom att avskaffa de 60 miljarder dollar i tullar som de tvingar på varandras industrier. Det skulle göra att de kunde få igång sina exportindustrier och satsa på storskaligare industriproduktion. Dessutom skulle de få tillgång till enorma marknader för t ex textilprodukter, som EU:s och USA:s. Samtidigt skulle det ställas krav på även dem att avskaffa sina tullar, och eftersom de är betydligt högre än de rika ländernas, kan man förvänta sig misstänksamhet därifrån. Dessutom omfattar planen inte den för u-länderna så viktiga jordbrukshandeln, men USA har tidigare föreslagit att alla exportsubventioner inom jordbruket ska avskaffas.

EU har i sina första reaktioner varit mycket avvaktande. Kritiken kommer även inifrån. Den amerikanska textilindustrin har klagat över att det skulle vara en dödsdom för hela industrin, om konsumenterna fick handla fritt från andra länder.

Detta är ett försök från USA:s sida att få igång den avsomnande Doha-rundan. Den stora frågan är hur mycket legitimitet landet har kvar efter att ha infört ståltullar och mer jordbrukssubventioner.

BBC rapporterar


Dags för asiatiskt frihandelsområde
2002-11-05

Kina och de tio sydostasiatiska länderna i Asean har bestämt sig för att ta tydliga steg mot ett gemensamt frihandelsområde. Tidigare planer har inte förverkligats, men vid ett toppmöte i Kambodja på måndagen beslutade man att förhandlingar om detaljerna i frihandelsavtalet Asean Free Trade Area (Afta) ska inledas 1 juli 2003 och pågå i ett och ett halvt år.

Planen är att de rikare länderna inleder liberaliseringen – särskilt inom livsmedel – som syftar till att få ned varutullarna till mellan noll och fem procent fram till 2010. De fattigare länderna, Kambodja, Laos, Burma och Vietnam, har ytterligare fem år på sig. Samtidigt kommer man att förhandla om friare tjänstehandel och ömsesidigt öppna för internationella investeringar.

Med 1,7 miljarder människor skulle detta bli världens största frihandelszon, och den specialisering och ökade konkurrens det väntas medföra beräknas öka det sammanlagda välståndet med 2 biljoner dollar.

Samtidigt kom länderna överens om metoder att minska riskerna för militära konflikter i omtvistade områden. Avtalet är både ett tecken på det ökande intresset av ekonomisk integration i regionen, och Kinas intresse att ta på sig en ledande roll.

Asean (Association of South East Asian Nations) består av Singapore, Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Thailand, Vietnam, Laos, Kambodja, Burma och Brunei.

Läs mer om beslutet

Aseans hemsida


Makedonien WTO-medlem 145
2002-10-16

Makedonien, tidigare en del av den kommunistiska diktaturen Jugoslavien har nu förhandlat klart med Världshadelsorganisationen, och fått klartecken för medlemskap. Nu måste beslutet ratificieras av Makedoniens parlament, sedan blir landet medlem efter 30 dagar. Därmed blir landet den 145 medlemmen i WTO.

WTO om beslutet


EU avstår strafftullar
2002-10-01

EU:s utrikesministrar beslutade på måndagen att avvakta med handelssanktioner som svar på USA:s ståltullar. Tidigare har EU hotat med att införa tullar på upp till 350 miljarder dollar på allt från kläder till frukt från USA – något som främst hade skadat Europas konsumenter.

USA har tidigare undantagit ungefär hälften av de europeiska stålimportörerna från tullarna, vilket fick EU att skjuta upp sitt svar till 30 september. Nu avstår man alltså tills vidare. En anledning till att EU nu avstår från att besvara dem är att USA skulle kunna överklaga dem till WTO och därmed fördröja hela tvistlösningsprocessen. WTO väntas fatta beslut om USA:s ståltullar i mars 2003.

EU:s handessite


Ny WTO-chef
2002-09-02

Idag, måndag, får Världshandelsorganisationen en ny generaldirektör. Thailändaren Supachai Panitchpakdi tar över efter den nyzeeländske labourpolitikern fackföreningsmannen Mike Moore. Därmed blir han den förste WTO-chef som kommer från tredje världen, vilket har lett till förhoppningar om att han ska föra fattiga länders sak mot de rikas protektionism.

Supachai har anklagats för att vara träig och akademisk, i kontrast till den mer folklige Moore, men möjligen kan det vara en tillgång när det gäller att sy ihop segdragna förhandlingar mellan 144 medlemsländer.

Egentligen utses WTO-chefer för en sexårsperiod, men maktstriden senast det begav sig slutade med en kompromiss där Moore och Supachai fick dela tiden sinsemellan.

WTO


Bush får fast-track!
2002-08-02

För första gången sedan 1994 har USA:s president fått sk fast-track, ett förhandlingsmandat i handelsfrågor. Det står klart sedan senaten röstade för detta sent på torsdagen med siffrorna 64-34. Mandatet innebär att kongressen måste ta ställning till framförhandlade avtal i dess helhet, och inte kan ändra i detaljerna. Det bedöms som helt centralt om USA ska kunna driva på nya handelsliberaliseringar, både med Latinamerika och inom WTO. Inget land vill ägna månader åt att ta fram avtal med USA som kongressen sedan godtyckligt förändrar och redigerar.

Sedan president Ford har varje amerikansk president haft denna befogenhet, men Clinton lyckades inte förnya det 1994 pga motstånd från sitt eget parti och fackföreningarna. Även Bush har haft betydligt svårare än väntat, eftersom motståndet från demokraterna har förstärkts av republikaner från delstater som lever på bl a textilindustrin. Representanthuset och senaten har tidigare röstat för fast-track, men med olika kompromisser och skrivelser, så nu gjorde regeringen en kraftansträngning för att få igenom ett gemensamt förslag före kongressens sommarvila. I representanthuset antogs det förra lördagen med den knappa marginalen 215-212, och nu har alltså även senaten antagit det.

Bush fick med sig en rad demokrater genom att kombinera förslaget med löften om att arbetsrätt och miljöskydd är viktiga förhandlingsmål, och genom ett 10-årsprogram på 12 miljarder dollar som ska hjälpa arbetare som förlorar jobbet pga import. Som kritiker kan man fråga sig varför det just är de som förlorar jobbet på handel som ska kompenseras och inte de som gör det pga t ex inhemsk konkurrens, ny teknik, konjunkturnedgång och förändrade konsumtionsmönster.

Men för frihandelsvänner världen över är det ändå en stor seger, utan vilken USA hade varit ute ur förhandlingsleken och Doha-rundan på sin höjd hade blivit en halvmesyr. Ett av de första resultaten lär bli en rad bilaterala handelsavtal, t ex med Chile och Singapore.

AP rapporterar

BBC rapporterar

Vad är fast-track?


Senaten röstar för fast-track
2002-05-27

I fredags röstade den amerikanska senaten för att ge president Bush "trade promotion authority", sk snabbspår i handelsförhandlingarna. Bush har hävdat att det är nödvändigt för att USA ska kunna leda WTO-förhandlingarna och för att skapa en amerikansk frihandelszon. Röstsiffrorna var 66-30. Representanthuset röstade för detsamma med bara en rösts övervikt i december förra året.

Senatorerna kombinerade förslaget med krav på att presidenten prioriterar arbetsrätt och miljöskydd i handelsförhandlingarna. Dessutom ska det ekonomiska stödet till arbetare som anses ha förlorat jobbet pga import tredubblas, och beräknas kosta ca 12 miljarder dollar över tio år. Eftersom detta skiljer sig från representanthusets förslag måste det tillbaka dit innan Bush kan få befogenheten. Det kan bli en snårig väg eftersom demokraterna generellt är skeptiska mot frihandelsmöjligheterna och republikanerna mot stödet till arbetarna.

Tidigast i början av juli räknar man med att en kompromiss kan ha nåtts, så att Bush kan bli den förste amerikanske president på åtta år som får snabbspårsbefogenhet.

AP rapporterar

Så röstade senatorerna


Gallup: U-länder mest handelsvänliga
2002-05-22

Vad tycker egentligen världens befolkning om frihandel? Har protesterna mot globaliseringen något gensvar i folkdjupet? Det amerikanska vänsternätverket openDemocracy har genomfört en Ipsos/Reid-undersökning i 20 länder på fem kontinenter för att få reda på svaret. Svaret på frågorna, som ställdes i november/december 2001, avslöjar en blandad bild.

På frågan om vad som är det bästa sättet att gynna ekonomin och sysselsättningen svarar 46 procent att man ska hindra import, och 45 procent att man ska öka handeln. Men när frågan ställs om det är bra att man får handla produkter av multinationella bolag svarar 47 procent att det är bra, och bara 19 procent att det inte är bra. Det verkar alltså som att de flesta vill kunna handla fritt från utlandet, medan många samtidigt vill hindra andra från det. Eftersom ställningstagandena inte går ihop kan man karakterisera 27 procent av de tillfrågade som "förvirrade", medan 43 procent är konsekventa frihandlare och 29 procent är konsekventa protektionister.

Ett intressant mönster är att det är i de fattiga länderna man hittar de mest övertygade frihandlarna. Andelen som vill ha frihet att handla från utlandet är större i u-länder, trots att deras köpkraft är mindre, kanske just för att det är extra viktigt för dem att få billigare varor och mer att välja på. 66 procent av kineserna vill köpa fritt från multinationella bolag, och det vill även en majoritet av sydafrikanerna.

I Kina är 61 procent konsekventa frihandlare, i Sydkorea 58 och i Taiwan 51. Även i Japan och Tyskland är majoriteten för frihandel. Bara i Frankrike, Australien, Polen och Argentina utgör protektionisterna den största gruppen. Inom de olika länderna är det generellt de unga, välutbildade och välbetalda som är mest för frihandel.

En slutsats är att det största hotet mot frihandel inte kommer från något övertygat motstånd, utan från en inkonsekvent, mild skepsis. En andra slutsats är att denna skeptiska opinion finns främst i rikare länder, inte i de fattiga. En tredje slutsats är att politiker som vill övertyga människor om frihandel bör poängtera att det är förutsättningen för att de ska få välja fritt och handla billigare, vilket är deras prioritet.

Sverige ingick inte i studien

Länk till studien

Länk till openDemocracy

Vad tycker svenskarna?


Ökad amerikansk jordbruksprotektionism
2002-05-14

Protektionismen fortsätter sin framfart i USA. På måndagen undertecknade president Bush den nya "Farm bill" som kongressen har röstat fram. Det är ett paket som innebär ökade subventioner till amerikanska bönder, och leder till överproduktion och dumpade priser på världsmarknaden. Paketet innebär dramatiskt mycket mer pengar till sojabönor, vete och majs och helt nya bidrag till t ex mejerier och produktion av jordnötter och linser. Totalt innebär det amerikanska jordbruksstödet 190 miljarder dollar i subventioner under en 10 årsperiod – en ökning med 80 procent.

Det dystra med beskedet är att USA tidigare har varit en röst för marknadsekonomi på jordbruksområdet. 1996 års republikanska majoritet i kongressen skar hårt i jordbruksstödet, med sikte på en produktion utan bidrag. Under WTO-mötet i Doha var det USA som tillsammans med u-länderna tvingade Japan och EU att acceptera att jordbruket blev en del av förhandlingsagendan. Men med dålig jordbrukskonjunktur och den nya demokratiska majoriteten i senaten har stämningarna svängt. Paketet medför inte bara en återgång till tidigare höga nivåer av stöd, utan återinför subventionskategorier som avskaffades 1996, t ex till honung och ull.

Trots motstånd från många republikaner i kongressen, och tidigare kritiska ord från Vita Huset har president Bush nu accepterat den nya jordbrukspolitiken. Enligt många bedömare för att inte förlora röster i jordbruksstater i höstens kongressval.

Som den brittiska tidskriften The Economist påpekar håller inte argumentet att protektionismen är till för småbönderna. 75 procent av stödet går till de 10 procenten största och rikaste bönderna. Detta ger i stället stora resurser till stora jordbruksföretag som kan köpa ut de mindre. Eftersom amerikanska jordbruk är större än europeiska innebär det nya systemet att subventionerna per jordbruk kan bli hela tre till fyra gånger större än det europeiska, uppger The Economist. Många bedömare menar att denna politik är ett brott mot USA:s åtaganden enligt Uruguayrundan. Det som är säkert är att det bryter mot WTO-ambitionerna att skapa ett mer marknadsmässigt och handelsvänligt jordbruk i världen. Chanserna för ökad liberalisering ser plötsligt betydligt mörkare ut.

The Economist

Bush undertecknar

Kritik från övriga världen

The Farm Bill i senaten

Philadelphia Inquirer kritiserar


Högerextremist startar Attac USA
2002-04-24

Medan den franska globaliseringskritiska organisationen Attac har spridit sig i Europa har den haft märkbart svårt att etablera sig i USA. Nu lanseras emellertid ATTAC USA, men kanske under andra omständigheter än européerna väntat sig. Amerikanska Attac grundas av textilmagnaten Roger Milliken tillsammans med fackföreningar inom branschen. De första kampanjerna ska riktas mot fast track-befogenheter för president Bush och mot förslaget till amerikanskt frihandelszon, FTAA. I USA ska förkortningen Attac uttolkas som American Textile Trade Action Coalition, och det uttalade målet är att rädda amerikanska jobb genom att stänga ute importen från bl a Sydamerika och Asien. Dessa länder anklagas för att ha så dåliga arbetsförhållanden och låga löner att deras konkurrens är orättvis och ger en ”kapplöpning till botten”. Attac pekar på att textilfabrikerna i USA har förlorat 200 000 arbeten på fem år.

Nu är inte Roger Milliken vem som helst, utan en förmögen ärkereaktionär som har stött de nationalistiska och protektionistiska delarna av det republikanska partiet, t ex personer som Strom Thurmond och Jesse Helms. När han tyckte att republikanerna svek genom att bli mer internationalistiska och driva fram GATT- och Nafta-avtalen sökte Milliken efter andra krafter som kunde ta upp den protektionistiska kampen. 1995 fann han en sådan i den främlingsfientlige Pat Buchanan. Milliken har haft täta band till Buchanan och var huvudfinansiär av den högerextreme presidentkandidatens valrörelse.

Under de senaste åren har Milliken också finansierat många av de organisationer som har protesterat mot WTO och globaliseringen i bl a Seattle och Davos. Han anses vara den som ligger bakom mycket av det moderna globaliseringsmotståndets infrastruktur. Omdömena om Milliken själv har varierat från ”patriot” till ”rasist”. Även om han är anti-facklig är han populär inom textilfacket, eftersom han anses kämpa för branschens intressen.

Det återstår att se hur franska och svenska Attac reagerar, eftersom de tidigare har försökt hålla rent mot den främlingsfientliga flanken. Eftersom de dessutom själva alltid kritiserar de starka ekonomiska intressenas makt över politiken vore det också intressant att höra om de också tar avstånd från de företag och fackföreningar som ger enorma summor till protektionistisk lobbying.

Om Attac USA

Om Milliken


Frihandelskampanj från Oxfam
2002-04-22

Den ansedda brittiska biståndsorganisationen Oxfam har startat en stor kampanj för frihandel under rubriken "Make trade fair". Till skillnad från många andra NGOs använder inte Oxfam begreppet "rättvis handel" som ett alternativ till frihandel och synonym för tullar och regleringar. Tvärtom säger de att det orättvisa med dagens handel är att den inte är fri – att de rika länderna har stränga tullar och kvoter mot u-ländernas varor.

För varje dollar som rika länder ger i u-hjälp har två stulits genom orättvis handel, säger David Earnshaw, en av kampanjens ledare. Om de fattiga länderna kunde öka sin andel av världsexporten med en enda procent skulle 128 miljoner människor kunna lyftas ur fattigdom, hävdar Oxfam i rapporten "Rigged rules and double standards", som är en central del av kampanjen. I Afrika skulle det innebära att inkomsterna ökade med 70 miljarder dollar, ungefär fem gånger mer än de får i bistånd.

Oxfam menar att EU står för den strängaste och mest orättvisa protektionismen, med USA på andra plats.

Kampanjen

Rapporten


EU svarar med tullar
2002-03-25

Som ett svar på USA:s ståltullar föreslår nu EU-kommissionen ett batteri av åtgärder. För det första införs direkta motåtgärder mot USA om inte landet kompenserar sina tullar med tullsänkningar på andra områden. Dessa svarstullar skulle slå mot varor för ca 2 miljarder dollar, så olika som Harley-Davidson-motorcyklar, textilier och citrusfrukter. Särskilt är tullarna riktade mot industrier i delstater där väljarmajoriteten står och väger inför valet – som Florida, West Virginia, Pennsylvania och North och South Carolina – för att det ska svida extra för president Bush, som beslutade om tullar just för att vinna röster i dessa delstater. EU-länderna ska resonera ihop sig om modiferingar av denna lista fram till i mitten av maj, då den överlämnas till WTO, sedan lär de träda i kraft några veckor senare.

Utöver detta föreslår kommissionen en serie tullar på 15 olika slag av stål på mellan 15 och 26 procent – motsvarande 40 procent av den totala stålimporten, för att stålproducenter från främst Asien och Sydamerika, som nu utestängs från USA, inte ska kunna sälja sina varor billigare på den europeiska marknaden. Tullarna som är ungefär lika höga som de amerikanska ska införas 3 april och gälla i första hand i 200 dagar. Eftersom de endast omfattar WTO-länder drabbas inte Ryssland och Ukraina.

Det märkliga är bara att dessa tullar kommer att drabba europeiska konsumenter och industrier allra hårdast. Poängen med handel är ju just att få tillgång till billiga produkter. Frågan är, för att parafrasera Frédéric Bastiat, varför EU ska vräka stenblock i våra hamnar bara därför att USA har otillgängliga kuster.

USA:s ståltullar är redan anmälda till WTO, men ett beslut där kan dröja mer än ett år. I och med EU:s ställningstagande är ett trans-atlantiskt handelskrig i full gång.

EU-tullar mot stål

EU-sanktioner mot USA


Bush inför ståltullar
2002-03-05

USA:s president George W Bush har gjort vad många frihandlare har befarat, beslutat sig för att införa amerikanska handelshinder för stålimport. Han har inte riktigt gått tullvännernas krav till mötes, men har ändå fastnat för en tullsats på mellan 20-30 procent på 16 importerade stålprodukter. Det är tillräckligt för att förstöra marknaden för företag i länder som Japan, Kina, Sydkorea, Ryssland och Brasilien. Samtidigt har administrationen beslutat sig för att undanta NAFTA-länderna Kanada och Mexiko och en rad u-länder från tullarna.

Bushs ekonomiska rådgivare har i det längsta försökt få honom att avstå från de protektionistiska åtgärderna, samtidigt som hans politiska rådgivare har förklarat att risken är stor att förlora platser i årets val till kongressen, om inte den högljudda men ineffektiva stålindustrin får ett köttben.

Men det är ett vågspel för Bush. Dels inrikespolitiskt, där han riskerar att förlora stöd från marknadsvänliga republikaner. En studie visar att 4 000-9 000 arbeten i stålindustrin kan skyddas genom dyrare stål, men samtidigt förloras 35 000-75 000 arbeten i andra branscher, eftersom långt mer företag använder stål än producerar det.

Riskerna är också stora för försämrade internationella relationer. USA:s auktoritet som pådrivare för ökad frihandel i WTO-förhandlingarna får sig en allvarlig knäck. EU har hotat att svara med att dra USA inför WTO och införa kompenserande sanktioner. Risken ökar att handelstvisterna över Atlanten inte ska lösas, utan tvärtom blir allt mer infekterade.

Washington Post rapporterar

Bakgrund till problemen och beslutet

Ståltullar ger arbetslöshet


Doha-rundan har startat
2002-02-01

Med namn efter den stad där den formellt inleddes, Doha, startade den nya WTO-förhandlingsrundan den 28 januari. Flera viktiga och svårlösta frågor står på dagordningen. Det var inte alldeles lätt att få till stånd denna runda och förhandlingarna under rundan kommer likaledes att bli komplicerade, vilket redan förhandlingarnas första dag gav en försmak av.

Redan på förhandlingarnas första punkt uppstod meningsskiljaktigheter. Frågan gällde vem som ska vara ordförande. U-länderna med Pakistan i spetsen förespråkar ett roterande ordförandeskap, medan EU, USA, Kanada och Japan helst ser att, som tidigare, WTO-chefen leder förhandlingarna.

Det må vara en formalitet men i grunden ligger frågan om vad förhandlingarna ska leda till. Utvecklingsländerna anser sig ha blivit förfördelade i tidigare överläggningar. De menar också att en maktkoncentration till WTO-chefen är farlig eftersom han är utsatt för starka påtryckningar från mäktiga handelsintressen. Trots sin majoritet i WTO kan u-länderna inte konkurrera med dessa intressen. En kompromiss måste hittas för att förhandlingarna ska bli effektiva och inte alldeles hamna utanför tidsramarna.

Bland de frågor som ska avhandlas under denna förhandlingsrunda finns jordbruksreformer. Förhandlingarna ska leda till att t ex den europeiska marknaden öppnas för export av jordbruksprodukter. För att nå detta mål måste exportsubventioner och jordbruksstöd fasas ut, något varken européer eller japaner är särskilt intresserade av.

Man ska också diskutera hur handeln med tjänster ska kunna bedrivas friare. Till dessa tjänster räknas bank-, telekom-, försäkrings- och turismverksamhet. U-länderna hyser farhågor om att de rika länderna ska vidga tjänstespektrat, liberalisera utbildning och sjukvård och sedan profitera därpå. Det kommer att bli ett pedagogiskt/kommunikativt styrkeprov för de senare att bevisa motsatsen.

Även andra produkter än jordbrukets undanhålls från frihandel. Detta ska WTO:s medlemsländer genom förhandlingar söka avveckla. Vissa länder har ”tariff peaks”, d v s tullar som är avsevärt högre än andra, för att skydda särskilt ömtåliga näringar i hemlandet. Det finns även "tariff escalation": råvaror har låga tullar, halvfabrikat något högre och färdiga varor högst. På detta sätt skyddar importlandet sin industri och försvårar ursprungslandets förädlingsverksamhet.

Antidumpning, särskilt i USA:s version, är en kontroversiell fråga som ska behandlas under Doha-rundan. USA anser sig ha rätt att införa skyddstullar om ett annat land exporterar varor till underpriser. Rätt och riktigt, kan tyckas, men många andra länder anser det vara ett kryphål genom vilket den amerikanska industrin skyddas från konkurrens.

Slutligen finns handel och miljö på dagordningen. Denna fråga ledde till kollapsen för WTO-mötet i Seattle 1999 och innehåller flera delikata problem. Ett är att u-länderna ser miljöhänsyn som en dold protektionism, ett annat är frågan om hur djur och natur ska kunna skyddas i en frihandlande värld. EU:s skeptiska inställning till genmodifierad mat är ytterligare ett.

Således är det många, långa och svåra förhandlingar som väntar. Doha-rundan är tänkt att avslutas den 1 januari 2005. WTO:s nuvarande chef Mike Moore blir avlöst i september i år av thailändaren Supachai Panitchpakdi.

Världsbanken har tidigare beräknat att en lyckad runda kan öka handeln så att världens välstånd ökar med 2,8 biljoner dollar fram till 2015. Antalet fattiga i världen skulle med en sådan utveckling kunna minska med 300 miljoner människor.


Zoellick och Lamy söker fredlig lösning
2002-01-29

I fredags träffades Robert Zoellick och Pascal Lamy, handelsrepresentanter för USA respektive EU. Målet för mötet var att försöka gjuta olja på vågorna i den handelskonflikt som uppstått kontinenterna emellan. I tankarna hade båda herrarna, och särskilt Lamy, kanske ett uttalande av Theodore Roosevelt, om hur politik bör gå till: "Talk softly and carry a big stick".

Tidigare i år beslutade WTO att USA, genom att inte beskatta de vinster exporterande företag gör utomlands, subventionerar export i strid med internationella överenskommelser. EU, som drivit frågan dithän, fick därmed rätt att införa sanktioner mot USA. Ramarna för dessa sanktioner bestäms av WTO i slutet av mars.

Varken Lamy eller Zoellick vill dock dra frågan så långt; sanktioner skulle slå hårt även mot Europa. Zoellick har sagt att om EU utnyttjar sin sanktionsrätt blir det som att släppa en atombomb på marknaden. Därför försöker de nu tillsammans finna en väg att justera den amerikanska lagstiftningen så att den bättre överensstämmer med internationell.

Frågan kompliceras av att parterna har flera konflikter på gång samtidigt. USA:s troliga införande av skyddstullar för stål är en sådan. EU, tillsammans med andra stålproducerande enheter, sätter sig starkt emot ett sådant agerande. Dels skulle EU:s stålexport till USA hotas, dels skulle den europeiska marknaden flöda över av stål från andra länder, som inte längre kan exportera lika mycket till USA.

En fråga Zoellick och Lamy tvingas ta tag i är tidsfaktorn. USA kommer inte hinna justera sin lagstiftning innan WTO:s utslag kommer i slutet av mars, varför EU är inställt på en viss försening. Hur stor försening som accepteras vet man inte, men klart står att EU önskar en snabb process och har medel - hot om sanktioner - för att se till att så blir fallet. "We want the U.S. to comply. We want the process to begin. We want the process to end", har Lamy sagt.

EU önskar inte införa sanktioner, men kommer likväl att göra det om USA inte rättar sig efter WTO:s beslut eller försenar processen. Lamy varnade uttryckligen för uppfattningen att EU skulle avstå från vedergällning i ett sådant fall.

Det har föreslagits att man istället för att avgöra sanktionsfrågan nu skulle behandla den under den kommande frihandelsrundan. Lamy förkastade detta förslag.


Antidumping hotar WTO-regler
2002-01-22

En amerikansk antidumpningslag från 1916 kan införlivas i europeisk och japansk lagstiftning - om den inte avskaffas i USA.

Handelsrelationerna mellan EU och USA är för närvarande spända. Tidigare har det gällt ståltullar och Foreign Sales Corporations. Nu riktar EU, tillsammans med Japan, in sig på en amerikansk lag från 1916.

Lagen ger USA rätt att belägga den som befunnits dumpa varor på den amerikanska marknaden med skadestånd tre gånger så stort som beloppet till vilket den skada som åsamkats uppskattas, böter eller fängelsestraff. Detta trots att det finns internationella överenskommelser för hur antidupmning ska bedrivas.

EU och Japan gick till WTO med frågan och fick i mars 2000 medhåll: lagen bryter mot WTO:s regler. USA fick en tidsfrist, i juli 2001 skulle lagen ha ändrats så att den överensstämde med internationella regler. Denna frist förlängdes senare till december 2001, men ännu är den alltså inte avskaffad. USA har hela tiden betonat att det är kongressen, där ärendet nu ligger, som beslut om lagars avskaffande, och att dess göranden och låtanden varken kan påverkas eller påskyndas. Man påminner också om att EU tog god tid på sig då det gällde att rätta sig efter WTO:s beslut gällande biffar och bananer.

För att skynda på processen har EU och Japan önskat WTO:s stöd för att själva införa en likvärdig lag. Den skulle dock inte gälla import från något annat land än USA.

Många ser den europeisk-japanska alliansens handlande som ett hot mot själva WTO:s idé. Om EU/Japan får medhåll av WTO ges därmed rätt åt envar att säga upp de avtal som inte passar de egna syftena. Det vore onekligen märkligt om en institution vars syfte är frihandelns underlättande agerar för motsatsen.


WTO fäller USA-skatter
2002-01-15

WTO anser att USA genom generös skattelagstiftning olagligt subventionerar export. Detta ger EU möjlighet att använda sanktioner som motmedel.

Sent igår, måndag, fattade WTO beslut i frågan om huruvida USA:s skattelagstiftning ger amerikanska företag olagliga konkurrensfördelar jämfört med de europeiska. WTO gick som väntat på EU:s linje och fastslog att så var fallet.

Genom att etablera ”Foreign Sales Corporations” i olika skatteparadis kan amerikanska företag, med sitt hemlands goda minne, slippa betala skatt på den vinst de gör på export av varor och tjänster. Microsoft och Boeing är två företag som använt sig av denna metod.

Striden om denna lagstiftning har pågått sedan 1998, och WTO har redan tidigare fastslagit att USA på detta sätt strider mot internationella överenskommelser.

De amerikanska företagen beräknat ha sparat drygt 4 miljarder dollar årligen genom denna metod, och EU har nu rätt att genomföra sanktioner motsvarande detta belopp. Det är dock inte troligt att de verkligen genomförs, då både USA och EU just nu är inne i ekonomiska svårigheter och sanktioner av denna dimension skulle lägga sten på börda. Däremot kan rätten till sanktioner användas som påtryckningsmedel, t ex för att hindra USA från att införa tullskydd mot utländsk stålindustri (se den förra nyheten).

USA har att välja mellan tre alternativ:

a) Ändra skattelagstiftningen.

b) Sänka/avskaffa tullavgifterna på europeiska varor och på andra sätt förenkla europeisk export.

c) Försöka skjuta ett avgörande på framtiden genom att göra denna fråga till en del av den kommande frihandelsrundan som inleds i höst och beräknas avslutas 2005.

Alternativ A är inte det troliga, eftersom tiden är knapp - en sådan ändring skulle behöva ske före slutet av mars/början av april, då WTO:s medlingspanel tillkännager den summa EU har att gå efter i sanktionsarbetet.

Med tanke på USA:s svåra ekonomiska läge är inte heller alternativ B troligt. Snarare går utvecklingen åt andra hållet, mot fler och högre tullavgifter i syfte att skydda den amerikanska arbetsmarknaden.

De flesta bedömare tror att frågan kommer avgöras genom kohandel, där EU väntar på att USA tar det första steget.

BBC Q&A om USA-EU-konflikt

BBC: EU scores in trade war with US

AP: WTO Panel Rules Against U.S.

USA:s pressrelease

EU:s pressrelease


EU kan slå tillbaka mot USA-ståltullar
2002-01-14

Den europeiska stållobbyn söker förmå EU att bakvägen använda sin rätt till sanktioner som påtryckningsmedel mot USA.

USA:s planer på införande av höga tullar på importerat stål har orsakat stor upprördhet bland de stålproducerande länderna, inom och utom EU. Dessa tullar har av amerikanska International Trade Commission föreslagits uppgå till 40 procent.

De stålproducerande länderna har försökt bearbeta såväl kongressen som den i USA starka stållobbyn, men utan framgång. Att gå i konflikt med själva den amerikanska stålindustrin är svårt, eftersom dess export är förhållandevis liten och främst går till grannländerna Mexiko och Kanada. Dessa länder kommer för övrigt också att införa höga tullar om USA gör det, vilket skulle leda till ett enormt överflöd på marknaden och i förlängningen prisras.

Att dra detta ärende inför WTO skulle ta lång tid och dessutom vore utgången oviss. Däremot kan WTO:s handlande i en annan fråga ge EU möjlighet att gå vidare i tvisten. Den frågan rör amerikanska Foreign Sales Corporations, dotterbolag som etableras i utlandet för att minska de amerikanska företagens skatter. Befinns denna metod vara emot WTO:s förbud mot exportsubvention, vilket är troligt, ger det EU en möjlighet att slå tilbaka mot tullarna.

Dotterbolagen beräknas spara 4 miljarder dollar per år åt sina moderföretag, och EU skulle, om USA fälls, med WTO:s stöd kunna genomföra eller hota med sanktioner motsvarande detta värde, inte nödvändigtvis inom stålrelaterade verksamheter. USA:s motprestation för att slippa dessa sanktioner skulle i så fall vara att slopa/inte införa de höga tullavgifterna på stål.

President Bush fattar beslut om ståltullarna ska införas eller inte i slutet av februari. WTO fattar beslut om dotterbolagens vara/icke vara idag måndag.


Taiwan WTO-medlem 144
2002-01-01

På det nya årets första dag, 1 januari 2002, blev Taiwan Världshandelsorganisationens 144:e medlem. Detta skedde 30 dagar efter att Taiwan ratificierat avtalet med WTO, och möjliggjordes av att Kina – som det officiellt är en del av – blev WTO-medlem den 11 december.

Medlemskapet är logiskt, då det lilla Taiwan genom en förhållandevis öppen ekonomi har utvecklats till världens femte största handelsnation och världens artonde största ekonomi. På 40 år har genomsnittsinkomsten per år i Taiwan ökat från mindre än 200 dollar till 13 000 dollar. Samtidigt som Taiwan får ökad tillgång till internationella exportmarknader sänker landet sina varutullar och öppnar marknaderna för bl a telekommunikation, bank- och försäkringstjänster.

WTO:s pressmeddelande

Info och länkar


Kina WTO-medlem 143
2001-12-11

Idag, 11 december 2001, blev Kina accepterad som WTO:s 143:e medlem. Detta 30 dagar efter att landet ratificerat avtalet med de 142 tidigare medlemsländerna. Det betyder att ett land med mer än 1,2 miljarder människor får del av en utbredd frihandel, och att Världshandelsorganisationen därför börjar göra mer skäl för sitt namn.

WTO om beslutet

Info och länkar


Fast track halvvägs genom kongressen
2001-12-11

Sent den 6 december, efter en rafflande omröstning i Representanthuset, accepterades förslaget om fast track-befogenheter till president Bush – med en rösts övervikt, 215-214! "Fast track", eller "trade promotion authority" som det nu kallas, innebär att kongressen måste säga ja eller nej till Bushs handelsavtal i dess helhet, utan att själva kunna skriva om avtalen och lägga till egna förslag. Nu går förslaget vidare till senaten, men majoritetsledaren Tom Daschle menar att det kan bli omröstning först efter årsskiftet.

USA:s presidenter har i allmänhet haft denna befogenhet, men Clinton lyckades inte förnya den, eftersom han inte fick stöd av sitt eget parti i frihandelsfrågan. Befogenheterna är en förutsättning för att förhandlingar med andra länder ska ha reell betydelse. Att avtal skrivs om i kongressen brukar skapa mycket missnöje i de länder USA förhandlar med.

Rösterna följde i stort partilinjerna, 194 republikaner och 21 demokrater röstade för (bl a efter löften om mer federalt stöd till arbetslösa och industrier), och 189 demokrater, 23 republikaner och två oberoende kandidater röstade emot.

Den stora frågan är hur dyrköpt den knappa segern blir för Bush, som har sagt sig vara en entydig frihandlare. För att segra var han i slutskedet tvungen att utlova eftergifter till republikaner från textilproducerande delstater. Bl a ska textilkvoterna mot Pakistan inte minskas, vilket Bush tidigare förespråkade. Dessutom uttalade administrationen att rådande handelsregleringar skulle efterlevas hårdare. Risken är stor att det långsiktiga målet att gynna frihandeln kan leda till större protektionism i konkret politik.

Rapport från AP

Behovet av fast track


KLART FÖR DOHA-RUNDA!
2001-11-14

På onsdagen, efter en dags förlängning, kom WTO-delegaterna i Doha överens om att inleda en ny förhandlingsrunda om världshandeln. Under flera års tid kommer de 145 medlemsländerna alltså att förhandla om fler frihandelsreformer. Detta var resultatet av att flera länder givit avkall på sina hjärtefrågor. USA, Japan och Schweiz har accepterat en kompromiss om TRIPS, som innebär att fattiga länder själva får tillverka patenterade mediciner för att undvika hot mot folkhälsan. USA går med på en rejäl översyn över anti-dumpingspolitiken, och EU, Norge, Japan och Sydkorea har gått med på att på sikt avskaffa sina exportsubventioner till jordbruket. I-länderna har tydligare sagt att de ska hålla sina löften att avskaffa textilkvoterna fram till år 2005.

In i det längsta blockerade EU, och särskilt Frankrike, uppgörelsen genom att vägra en skrivning om att exportsubventionerna ska fasas ut. Under natten till onsdagen lyckades EU tvinga till sig en rad eftergifter från u-länderna för att slippa förlora ansiktet. Orden i utkastet till uppgörelse om att exportsubventionerna ska fasas ut kompletterades med det mindre förpliktande "utan att föregå förhandlingarnas resultat". Dessutom har EU tvingat till sig förhandlingar om miljöfrågor i samband med handel, samt om antitrustpolitik och investeringsvillkor i fattiga länder. Förhandlingar om detta lär emellertid dröja två år.

Indien och andra u-länder har betraktat miljövillkor som en form av protektionism, och var därför skeptiska in i det sista. Det gäller också t ex frågan om textilhandel, där de rika länderna inte har velat öppna sina marknader. Men till slut accepterade Indien överenskommelsen, bl a efter att det sagts att en kommitté ska titta närmare på textilhandeln.

De sex dagarnas förhandlingar avslutas alltså med startskottet för en flerårig "Doha-runda", och med att Kina och Taiwan blivit klara för medlemskap i organisationen. Detta betraktas som en stor prestigevinst för WTO, som annars hade riskerat att bli irrelevant efter misslyckandet i Seattle för två år sedan. Det hade dessutom varit snöpligt för världens ledare som har ägnat två månader åt att tala om internationellt samarbete, om de inte hade kommit överens om någonting.

Den stora vinnaren är emellertid vanliga människor både i u- och i-länder, även om större frihandelsvilja från särskilt EU:s sida hade varit önskvärd. Om förhandlingarna leder till nya frihandelsreformer leder det till större friheter för människor att handla över gränserna. Enligt Världsbanken kan det till att världens välstånd ökar med 2,8 biljoner dollar fram till 2015. Det innebär enorma möjligheter att komma till rätta med fattigdomsproblem och skapa utveckling i tredje världen. Antalet fattiga i världen skulle under den tiden kunna minska med 300 miljoner människor.

Rapport från AP

Bilder från Doha-mötet

Ministerdeklarationen

TRIPS-kompromissen

Tillämpningsfrågor

Världsbanken om världshandeln

Kina på väg mot WTO


Kompromiss om TRIPS
2001-11-13

På måndagen enades WTO-medlemmarna om en kompromiss om det kontroversiella avtalet för intellektuell äganderätt, TRIPS. Tolkningen som nu görs av avtalet innebär att u-länder får rätten att tillverka billiga, kopierade mediciner för att värna folkhälsan generellt, inte bara i tillfälliga katastrofsituationer. Det innebär att möjligheten öppnas t ex för billiga medel mot AIDS, tuberkulos och malaria. Vad som ska göras för de länder som inte själva kan tillverka medlen utreds före slutet av 2002.

Denna kompromiss tillfredsställer varken de antikapitalister som är emot patent generellt eller de frihandelsvänner som inte tycker att patent är en handelsfråga och därför inte ska ingå i WTO. Men både stora producenter av läkemedel, som USA, Schweiz och Japan, samt u-länderna tycks se det som en bra uppgörelse.

Att man kommer överens i en så infekterad fråga tyder på att kompromissviljan kanske är större i Doha-mötet än många räknat med. Det rapporteras också att stämningen är betydligt bättre mellan delegaterna än i Seattle 1999, då främst EU och USA inte alls visade något tillmötesgående. Indiens handelsminister menar att om de rika länderna accepterar liberaliseringar av textilhandeln kan förmodligen en bred överenskommelse antas.

En annan mycket infekterad fråga är jordbrukspolitiken, där Japan och Norge nu sensationellt har övergivit EU i frågan om bevarade exportsubventioner. Nu är det nästan bara EU som inte ställer sig bakom det utkast där det står att exportsubventionerna ska fasas ut. "Därmed står EU ensamt", konstaterade Sveriges handelsminister Leif Pagrotsky, med illa dold förtjusning, eftersom Sverige egentligen vill se ett avskaffande. Förmodligen finns nu ett hårt internt EU-tryck mot Frankrike, som ser jordbruksprotektionismen som en hjärtefråga, att ge med sig i denna fråga.

  • Rapport från Reuters
  • Svenska Dagbladet rapporterar

  • Så bör WTO göra
    2001-11-09

    I en rapport i samband med WTO-mötet i Qatars huvudstad Doha föreslår Fredrik Erixon, Timbros chefekonom, en radikal frihandelsvänlig agenda för mötet. WTO behöver förändras i grunden. Idag bromsas frihandeln av protektionismen i framför allt EU. Den vill inte diskutera den slösaktiga och omoraliska jordbrukspolitiken som håller kvar många länder i fattigdom. Ett nytt avtal bör innehålla sänkta tullar på jordbruksprodukter, ett utvidgat avtal om tjänstehandeln och ett avskaffande av TRIPS, menar Fredrik Erixon.

    Läs mer


    Info om Qatar-mötet
    2001-11-01

    Världshandelsorganisationens fjärde ministerkonferens i Doha, Qatar, kommer att äga rum den 9-13 november, trots rykten om motsatsen. På grund av kriget i Afghanistan har det in i det sista betraktats som en enorm säkerhetsrisk att flyga toppolitiker från hela världen till den arabiska halvön. Men Qatar har insisterat på att hålla mötet, och särskilt USA har sett det som en viktig markering att det äger rum i ett arabland. Utöver detta är det en otäck ironi att möten om internationalism och liberaliseringar hålls i en sluten och anti-liberal diktatur som inte tillåter demonstrationer.

    Förhoppningen är att deltagarna ska komma överens om en dagordning för en ny mångårig förhandlingsrunda om fler handelsreformer. Något man misslyckades med för två år sedan i Seattle. Om man återigen skulle misslyckas menar många att WTO kommer att bli betraktat som irrelevant och allt fler länder kommer att skapa en egen handelspolitik, men egna bilaterala handelsavtal och handelsblock. Men andra ord står mycket på spel, och den här gången har arbetet före mötet varit betydligt effektivare än inför Seattle, då det låg på en ”medeltidsnivå” enligt många kritiker.

    Terroristangreppen mot USA har inneburit en ny politisk vilja, eftersom många länder ser frihandelsreformer som ett sätt att mota en hotande världsdepression och att skapa internationell sammanhållning. Samtidigt står parterna fortfarande långt ifrån varandra. Många u-länder kräver att tidigare utlovade frihandelsreformer genomförs och att anti-dumpingtullarna används mer sparsamt, innan de kan acceptera nya avtal. Men EU och USA vill i det längsta undvika detta, utan kräver i stället att fattiga länder ska acceptera förbehåll om miljö och arbetsförhållanden, och nya investerings- och konkurrensregler. EU och Japan har nyligen förklarat att de vägrar att acceptera genomgripande reformer av jordbruksprotektionismen. Allt detta gör starka u-länder som Indien och Pakistan skeptiska inför hela idén om en ny förhandlingsrunda.

    Hittills har vi bara hört allmänna fraser om kompromissvilja, men inga verkligt förändrade positioner. Om inte de rika länderna uppriktigt presenterar reformförslag kan mötet sluta som i Seattle. En välgrundad gissning är att Qatar kan leda till ett i sig ganska innehållslöst dokument som ändra lägger grunden för tidsplaner och arbetsgrupper för vidare förhandlingar. Ett resultat som utan tvivel kommer att bli bestående är att dörrarna i Doha öppnas för att Kina blir WTO-medlem inom några månader.

    Länkar

    Om mötet:

    Frihandelsvännernas kritik:

    Handelskritikernas hemsidor:


    Kina klart för WTO
    2001-09-17

    Måndagen 17 september offentliggjorde Världshandelsorganisationen att man nått ett förhandlingsresultat som banar väg för Kinas inträde i organisationen. Förhandlingsgruppen har arbetat med detta i femton år, dvs redan då WTO var det lösligare GATT.

    Avtalet innebär att Kina sänker sina importtullar och öppnar sina marknader för utländska investeringar. Tidigare slutna sektorer som bankväsendet och telekommunikationer öppnas. Samtidigt får Kina del av samma frihandel som de tidigare medlemsländerna ger varandra. Kina hoppas mycket på utländska investeringar och på en stor export av arbetsintensiva produkter som kläder, textil, plast och elektronik.

    Efter att avtalet godkänts av WTO:s 142 medlemsländer vid Doha-mötet i november återstår det bara för Kina att ratificiera avtalet, och tidigt år 2002 väntas världens folkrikaste land bli WTO-medlem.

    För världsekonomin är betydelsen av ett kinesiskt WTO-medlemskap mycket stor. Världens konsumenter kommer att till låga tullar få ta del av ett stort utbud kinesiska produkter och tjänster, vilket kommer att sporra den globala konkurrensen. Samtidigt kommer mer än 1,2 miljarder kineser att få rätten att handla från nästan hela världen, vilket otvivelaktigt ger resten av världen stora exportmöjligheter. Kinesiska monopol och statskontrollerade industrier kommer att underkastas liberalisering och modernisering. Något som kommer att leda till stor arbetslöshet i vissa sektorer, men som förhoppningsvis kan kompenseras med att andra branscher, och hela ekonomin, växer. Kina hoppas på att fördubbla ekonomins storlek på tio år.

    Politiskt är WTO-medlemskap förmodligen ännu viktigare. I och med detta öppnas också vägen för medlemskap för Taiwan, vilket kan minska konfliktriskerna mellan de båda staterna. Samtidigt får Kina ta emot ännu mer idéer och påverkan från utlandet, vilket kan sporra demokratiseringsprocesser. En statsapparat som är van att agera godtyckligt och självsvåldigt underkastas samtidigt ett internationellt, förutsägbart och icke-diskriminerande regelverk, vilket ökar möjligheten att idén om rule of law även sprider sig i Kina. I Kina har dissidenter, liberaler och reformister i kommunistpartiet stött WTO-medlemskap av just dessa skäl, medan de gamla industrierna, säkerhetstjänsten och konservativa kommunister har varit emot det.

    Något som också är intressant är hur medlemskapet kan påverka WTO. Med stor säkerhet innebär det att u-ländernas argument för att rika länder ska öppna sina marknader får en mycket inflytelserik talesman. Samtidigt kommer det bli svårare för västvärlden att tvinga fram klausuler om miljö och arbetsförhållanden på de fattigare länderna.

    Kinas chefsförhandlare, Long Yongtu, välkomnade avtalet i samband med offentliggörandet och förklarade att femton års förhandlingar var en lång process, ”Men å andra sidan är det bara ett ögonblick i Kinas 5 000-åriga historia”. Det frivilliga handelssamarbetet är något unikt under statens historia, och att medlemskapet välkomnas av omvärlden kan göra det svårare för de kinesiska krafter som vill vända världen ryggen. Det kan betyda mycket för internationellt samarbete och förståelse i en orolig tid, inte minst mellan USA och Kina.

    Länkar:

    BBC om avtalet

    AP om avtalet

    Vad innebär avtalstexten?

    Vad blir den ekonomiska betydelsen?

    Bör vi verkligen handla med diktaturer?

    Cato Institute samlar resurser om handel med Kina

    Massiv bevakning från South China Morning Post

    Paula Werenfels Röttorp: Därför bör Kina bli WTO-medlem


    Qatar-mötet blir av, trots allt!
    2001-10-27

    Världshandelsorganisationens fjärde ministerkonferens i Doha, Qatar, kommer faktiskt att äga rum den 9-13 november, trots ihärdiga rykten och samtal om motsatsen. På grund av kriget i Afghanistan har det betraktats som en allt för stor säkerhetsrisk att flyga toppolitiker från hela världen till den arabiska halvön. Risken för terrorism har betraktats som överhängande, och därför har Singapore nämnts som en alternativ plats för förhandlingarna.

    Att mötet trots allt blir av beror inte på att hotbilden har förändrats utan på grund av ett diplomatiskt rävspel.

    Omvärlden har väntat på att Qatar självmant skulle dra tillbaka inbjudan till Doha, innan man flyttade mötet, annars skulle det kunna betraktas som en skymf mot landet. Något som är särskilt olämpligt i dagens världsläge. Särskilt USA har varit mycket mån om relationerna, och ser det som en viktig markering att hålla mötet i ett arabland. Qatar, som har lagt 30 miljoner dollar på WTO-mötet, är hemvist för den kontroversiella TV-stationen Al Jazeera.

    “We are going ahead. I am confident with the planning and preparations here in Doha. If something seismic or catastrophic happens we will reconsider. But we're planning to come here to Doha in just over two weeks time”. WTO-chefen Mike Moore

    Doha-mötets hemsida


    Frihandelsoffensiv i USA
    2001-10-05

    Terrordåden mot New York och Washington den 11 september har hittills paradoxalt nog bidragit till en större vilja till utökad frihandel från amerikanskt håll. USA:s handelsrepresentant Robert Zoellick var tidigt ute och förklarade att handelsreformer behövs inte bara för att möta en hotande världsdepression, utan än mer för att skapa internationell sammanhållning.

    Som ett svar på detta har kongressen på bara två veckor givit klartecken för två bilaterala handelsavtal. Den 25 september röstade senaten igenom ett avtal med Jordanien som republikanerna tidigare blockerat eftersom det innehåller förbehåll vad gäller arbets- och miljöklausuler. Detta gick igenom efter att Zoellick utlovat att i det längsta undvika användandet av bojkotter mot Jordanien för att upprätthålla en viss standard.

    Den 3 oktober följdes detta upp när senaten med 88 röster mot 12 tog ställning för normala handelsrelationer med den gamla fienden Vietnam. Ett avtal som innebär ömsesidig tillgång till varandras marknader.

    Sporrade av framgångarna väntas nu republikanerna snart försöka få kongressen att ge president Bush sk fast track-befogenheter i handelsförhandlingar, så att kongressen bara kan ta ställning till framförhandlade avtal i dess helhet. Bill Clinton lyckades aldrig förnya sin fast track-befogenhet, vilket undergrävde hans möjligheter att förhandla med andra länder.

    Experter hävdar att det för närvarande saknas ca 30 röster för att lyckas, och republikanerna hoppas på att få med sig en stor grupp mittendemokrater. Det demokratiska ledarskapet har emellertid utlovat en hård strid, en strid som kan bli avgörande för om frihandelsvännerna kan behålla sitt momentum efter 11 september.


    Demonstranter i Göteborg besköt polis
    2001-09-21

    I samband med Göteborgskravallerna ryktades det om att några av demonstranterna mot EU-toppmötet hade avfyrat skott med sk pennpistoler mot poliskedjorna. Nu bekräftar polisen att det verkligen skedde, efter att förgäves ha försökt hitta de misstänka. På polisens filmer uppges det dokumenteras minst fyra tillfällen då skott har avlossats, vid ett tillfälle syns själva mynningflamman.

    Skotten avlossades när den sk ”Antikapitalistmarschen” tidigt den 15 juni försökte bryta sig igenom avspärrningarna kring toppmötet. Polisen har upptäckt skador på sköldar och en skottsäker väst som förmodas komma från pennpistoler. Om ett skott träffar en oskyddad kroppsdel kan det vara dödande. Redan tidigare är det känt att stålkulor avlossats med kraftiga slangbellor. Tillsammans visar det att de våldsamma anti-globaliseringsprotesterna har givit en möjlighet för allt grövre våldsverkare att genomföra rena mordförsök mot poliser i skydd av massorna.

    En pennpistol är en finkalibrig pistol reducerad till pipa och avfyringsmekanism. Den är svår att sikta med och kan bara avlossa ett skott innan den laddas om, men i gengäld blir den mycket liten och kan lätt döljas.

    Källa: Dagens Nyheter

    Tillägg:
    En analys vid Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping visar att skadorna på skölden och den skottsäkra västen INTE orsakades med skott från en pistol, uppger Sveriges Radio Göteborg den 3 oktober.


    IMF/WB ställer in möte
    2001-09-18

    Internationella Valutafonden och Världsbanken ställer in sitt årsmöte som skulle ha ägt rum i Washington 29-30 september. Talesmän förklarade att det hade att göra med terrordåden mot USA. Med anledning av dessa skulle polisen i Washington och även New York (som skulle kallas in som förstärkning) ha för mycket att göra på andra håll för att kunna garantera säkerheten för finansministrar och statsöverhuvuden på mötet. Vad talesmännen lät bli att framhålla var att man redan före dåden bestämt att förkorta mötet, av rädsla för våldsamma anti-globaliseringsprotester.

    IMF/WB-mötet skulle ha ägnats åt att diskutera möjligheterna att undkomma en global recession. Verksamheten i övrigt kommer att fortgå normalt och mötesschemat inför 2002 sägs ligga fast.

    Spekulationer har ägnats om huruvida WTO-mötet i Qatar kommer att äga rum som planerat i november efter terrordåden mot USA. Frågan är om politiker från världens alla länder är beredda att åka till detta land på den arabiska halvön om krig samtidigt pågår i Afghanistan. Talesmän för WTO hävdar hittills att mötet kommer att äga rum som planerat.

    BBC om det inställda mötet


    Percy Barnevik: Globalisering minskar fattigdomen
    2001-07-05

    I två stort uppslagna artiklar på DN:s debattsida (29/6 och 30/6) presenterar Percy Barnevik, mångårig storföretagsledare med erfarenheter från både svenskt och internationellt företagande, ett program för hur globaliseringen kan öka. Fattigdomen, skriver Barnevik, är fortfarande utbredd i världen, men den positiva utveckling vi sett under de senaste decennierna – de senaste 50 åren har fattigdomen minskat mer än de tidigare 500 – beror i hög utsträckning på att globaliseringen tilltagit. Världshandeln har ökat 15 gånger och utlandsinvesteringarna 40 gånger. Västvärlden kan göra mycket mer för att öka globaliseringen för de fattiga länderna. De skamliga tullarna på framför allt jordbruksprodukter måste avskaffas, skriver Barnevik, så att våra marknader blir tillgängliga för fattiga länders producenter. Förslaget om en Tobinskatt ger han dock inte mycket för. Det bästa sättet att öka välståndet för de fattiga är att underlätta för investeringskapital till dessa länder. Inte tvärtom.

    Länkar
    Barneviks första artikel

    Barneviks andra artikel


    Svenskarna är globaliseringsvänner
    2001-07-05

    I en opinionsundersökning gjord av Temo på uppdrag av Svenskt Näringsliv konstateras att det finns en stark opinion för globalisering och frihandel i Sverige. 48 procent av befolkningen är positiva eller mycket positiva till globaliseringen, medan 10 procent är negativa eller mycket negativa till den. Frihandeln har ett ännu större stöd. 69 procent av befolkningen är positiva eller mycket positiva till frihandel, medan 6 procent är negativa eller mycket negativa. I en jämförelse med opinionen för frihandel i andra delar av världen, konstateras att Sverige är ett av de frihandelsvänligaste länderna i världen. Det är bara i Taiwan som nettostödet för frihandeln – andelen frihandelsvänner i relation till andelen protektionister – är större än i Sverige

    I samma undersökning har det också ställts frågor om uppfattningen om Attac, världshandelsorganisationen WTO och några andra organisationer. 12 procent är mycket positiva eller positiva till Attac, medan hela 49 procent är negativa eller mycket negativa till den rörelsen.

    Undersökningen bygger på intervjuer av 1000 personer i juni 2001.

    Länkar:
    Opinionsundersökningen

    Rapport från svenskt Näringsliv


    Anti-globalismen i Göteborg
    2001-06-25

    Under EU-toppmötet i Göteborg 15-16 juni slog den kringresande anti-globalistiska rörelsen till med våldsamma kravaller. Poliser överöstes av stenar och Avenyns butiker och skyltfönster krossades. Mattias Svensson och Fredrik Erixon var på plats och berättar i senaste numret av smedjan.com om händelserna. De skriver att detta kan innebära slutet för hela den nyväckta anti-frihandelsrörelsen, åtminstone i Sverige, och berättar om vänsterns skuld för våldsamheterna. Dessutom skildrar Jonas Ångström upploppen och skadegörelsen i foton.

    Till smedjan.com


    Seattlekravaller som dataspel
    2001-05-31

    "- Var du med vid kravallerna i Seattle 1999?"

    "- Nej, men jag har spelat dataspelet."

    Så kan vandaler och handelshuliganer snart säga, när Rockstar Games (en avdelning vid etablerade New York-företaget Take-Two Interactive Software Inc) lanserar ett dataspel om undantagstillstånd, "State of Emergency". Spelbolaget uppmanar spelarna att "smash up everything and everyone in order to destabilize the ATO", en förkortning som ska utläsas American Trade Organization.

    Spelaren ska angripa polisen och slå sönder butiker med tegelstenar, bänkar, rör och till och med avslitna kroppsdelar. Målet är att hålla ett upplopp igång så länge som möjligt. Seattles borgmästare har protesterat mot att spelet förhärligar våld, men företrädare för Rockstar har lämnat ett standardmeddelande som förnekar kopplingen till WTO:

    "As with any fictional work, any similarity to real world events is purely coincidental and unintentional. In fact, the game has been in development since September 1998, so it predates the demonstrations against the World Trade Organization."

    Reuters rapporterar

    Rockstar Games


    Fred i banankriget
    2001-04-12

    En av de långvarigaste och mest uppslitande handelskonflikterna mellan USA och EU ser nu ut att ha lösts, efter en uppgörelse mellan EU-kommisionen och den amerikanska administrationen. EU:s återkommande WTO-stridiga försök att gynna gamla koloniers bananimport genom att bl a diskriminera latinamerikansk bananimport ska nu avvecklas. EU förbinder sig att avveckla alla kvoter mot bananer och ersätta dem med tullsatser senast år 2006. Tills dess får bananer importeras enligt importlicenser, som fördelas utifrån tidigare handel. USA:s vedergällningstullar mot systemet avbryts 1 juli i år.

    EU:s långvariga ovilja att rätta sig efter mycket tydliga WTO-besked har minskat förtroendet för unionen och trovärdigheten i hela tvistelösningen. Systemet fälldes 1997, men EU svarade bara med att göra kosmetiska förändringar som trädde i kraft 1 januari 1999. Dessa fälldes omgående av WTO, som gav USA rätten att återgälda med handelssanktioner, på 191 miljoner dollar årligen. EU reagerade återigen med mindre förändringar som troligen skulle ha fällts. Men nu har EU alltså till slut accepterat domar utifrån det regelverk de själva har anslutit sig till. Beslutet måste godkännas av de olika EU-nationerna och EU-parlamentet innan det träder i kraft, men antas gå igenom.

    Beskedet innebär att denna affär inte leder till något fullskaligt handelskrig, och möjligen till att EU och USA kan få bättre relationer i handelsfrågan, vilket är nödvändigt om WTO-förhandlingarna ska ta fart.

    Dessutom är sakfrågan inte helt ointressant i sig. År 2006 ser ut att bli ett frihetsår för bananer, då EU också slopar banantullarna mot världens 49 fattigaste länder. Det är glädjebesked för de ledande bananätarna i unionen, svenskarna (ca 20 kg per person/år).

    AP:s telegram om uppgörelsen

    EU:s pressmeddelande


    Så kan CAP läggas ned
    2001-04-09

    Allt fler tycks eniga om att EU:s jordbrukspolitik, CAP, måste avvecklas, men få har något hopp om att det faktiskt ska lyckas med de fastlåsta positionerna. Men nu finns ett konkret förslag på hur CAP kan monteras ned, som presenterades i samband med EU-jordbruksministrarnas möte i Östersund i helgen.

    I rapporten "A New Agenda for European Agriculture : A Radical Proposal", lägger ekonomen Kurt Wickman fram en plan för hur CAP kan monteras ned under en femårsperiod. Priskontrollerna och exportsubventionerna avskaffas omedelbart, och jordbrukstullarna monteras ned. Bidragen fasas ut under en femårsperiod, med 20 procent årligen. För att det ska accepteras av samtliga länder ges staterna rätten att införa nationella subventioner av jordbruket.

    Läs rapporten


    Världens största frihandelszon
    2001-04-09

    Världens största frihandelsområde ska skapas vid utgången av år 2005. Det gäller det Amerikanska frihandelsområdet, FTAA, som ska täcka hela den amerikanska kontinenten, och omfatta nästan 800 miljoner människor. Handelsministrar från 34 amerikanska länder möttes i Buenos Aires, och enades om att förhandlingarna ska vara klara 1 januari 2005 och att avtalet ska träda i kraft i slutet av året. USA hade velat gå ännu snabbare fram.

    Med start i Quebec City 20-22 april ska nu regeringarna enas om en förhandlingsagenda. Ett hinder på vägen har varit USA:s insisterande på att inkludera vissa krav på social standard och miljöreglering i avtalet, men det löste sig när kraven inte kopplades till handelssanktioner. Sydamerikanska länder är främst intresserade av att USA tar bort sina jordbrukssubventioner och minskar sitt bruk av anti-dumpingtullar.

    Alla globaliseringskritiska krafter i Amerika är skarpt kritiska mot idén och bereder sig på en mångårig kamp mot FTAA. Redan i Buenos Aires fanns många motståndare på plats, och i fredags kväll urartade protesterna i kastande av stenar och brandbomber mot polisen.

    Reuters om beslutet

    Public Citizens kampanjsida mot FTAA


    Norgetullar slopas mot fattigaste 49
    2001-04-09

    Norge följer EU:s exempel och öppnar för frihandel med världens 49 fattigaste stater. Den 1 januari 2002 avskaffas praktiskt taget alla norska tullar och kvoter mot dessa länder. För vete, mjöl och kraftfoder sker det ett halvt år senare. Det innebär att den norska regeringen går längre än EU, som behöll undantag till år 2009. Bl a har de stått emot lobbying från strutsodlare som hotas av konkurs pga import från Namibia. Det enda större undantaget är att Botswana inte får tullfrihet för kött, för att landet inte bedöms som tillräckligt fattigt.

    Norge har tidigare tagit in ca en miljard i tullintäkter från u-länderna. Beslutet visar hur goda exempel på frihandelsområdet kan sprida sig. Tidigare har även Nya Zeeland fattat ett liknande beslut.


    Klas Eklunds kritik mot Tobinskatten
    2001-04-04

    Igår, 3 april höll Finansutskottet en hearing om Tobinskatten med inbjudna gäster. Handelsminister Leif Pagrotsky försvarade ljumt skatten - men trodde inte att den gick att genomföra, medan vänsterekonomen Kenneth Hermele försvarade den hårdare - men medgav att den inte skulle hindra finanskriser och kunde innebära dyrare lån i u-länderna. Riksbankens Eva Srejber och SEB:s chefekonom Klas Eklund kritiserade Tobinskatten med en argumentation i sak, om att den skulle skada finansmarknaderna och förmodligen leda till ryckigare kurser och mer turbulens. Finansutskottets ledamöter verkade mindre intresserade av att faktiskt fråga ut och lära sig något av de inbjudna, och mer intresserade av att själva hamna i protokollet med sina åsikter (med undantag av fp:s Karin Pilsäter som ställde raka och intresserade frågor). Vänsterpartiet och miljöpartiet har motionerat om att införa Tobinskatt och centern vill utreda den. Socialdemokraterna är ännu splittrade.

    Klas Eklund har lagt ut sin argumentation på sin hemsida. Gå in på www.klaseklund.com, och gå ned till "Tobinskatten: Ett medel som söker sitt mål".


    Ryssland vill bli WTO-medlem
    2001-04-02

    Den ryska regeringen har uttalat sin vilja att göra landet till medlem i Världshandelsorganisationen, WTO. Det skedde vid ett möte i Moskva fredagen 30 mars, om Ryssland och den internationella ekonomin. Ett möte som arrangerades av det svenska EU-ordförandeskapet, och leddes av handelsminister Leif Pagrotsky.

    WTO-ordföranden Mike Moore passade på att träffa den ryske presidenten Putin, som menade att Ryssland nu tänker börja reformera sin lagstiftning med sikte på att gå med i WTO. Vid mötet menade utvecklings- och handelsministern German Gref att Ryssland skulle tjäna många miljarder om året på frihandel, främst genom att slippa antidumptingtullar från USA. Moore välkomnade beskedet och utlovade hjälp för att underlätta processen, men var inte lika optimistisk om hur snabbt det kunde gå. Gref ville att slutförhandlingarna skulle börja redan i början av 2002, medan Moore trodde att Ryssland tidigast kunde bli medlemmar om fem år. Problemet är nämligen att den ryska ekonomin genomsyras av regleringar och skatter som är ogenomträngliga och ofta godtyckliga. Reformer kan ta många år.

    Frågan är också hur stor viljan är att rensa upp i dessa regelverk bland andra krafter i rysk politik. De mest positiva ministrarna vid mötet, Gref och hans kollega Kudrin, tillhör den liberala fraktionen i regeringen, som inte talar för alla. Ändå har ställningstagandet en viktig symbolisk betydelse, och många har påpekat att de inhemska reformerna är mycket viktiga för Ryssland i sig, oavsett på hur lång sikt det leder till WTO-medlemskap.

    WTO om det ryska ställningstagandet


    Få frihandlare i kongressen
    2001-03-29

    Den amerikanska tankesmedjan Cato Institute har granskat hur de 433 ledamöterna har röstat i USA:s kongress under det senaste året, för att ta reda på hur många verkliga frihandlare det finns där. Resultatet är nedslående.

    Bara 26 ledamöter röstade mot både tullar/kvoter och subventioner som ska gynna den egna industrin utomlands i minst två tredjedelar av omröstningarna. Samtliga dessa frihandlare var republikaner. Detta visar en spricka i den amerikanska konservatismen mellan frimarknadsanhängare och mer nationalistiska strömningar. 19 av de 24 ledamöter som Cato karakteriserade som "isolationister" (mot både frihandel och exportstöd) var nämligen också republikaner. Totalt röstade republikanerna marginellt mer emot tullar än demokraterna, men röstade mer än tre gånger så ofta emot subventioner.

    43 ledamöter kategoriserades som "interventionister", eftersom de var för både tullar och exportstöd, vilket visar att de vill se en tydlig statlig styrning av handeln till USA-industrins fördel. Ungefär 212 ledamöter, närmare hälften, var i allmänhet emot tullar och kvoter, men var också för speciella förmåner (t ex lån) för amerikansk industri utomlands. Catos slutsats är att det går att få majoritet för frihandelsavtal så länge de är paketerade smakligt. I senaten fanns en majoritet på ca 60 av 100 ledamöter som var för frihandel i minst två tredjedelar av omröstningarna.

    USA:s chefsförhandlare i handelsfrågor, Robert Zoellick, har på kort tid hållit ca 50 möten med kongressledamöter för att bl a få dem att stödja sk fast-trackbefogenheter för president Bush, vilket gör det möjligt för honom att förhandla fram avtal som kongressen måste säga ja eller nej till i dess helhet.

    Catos rapport


    EU-frihandel med de fattigaste 49
    2001-02-28

    EU:s handelsministrar beslutade på måndagen att EU ska ta bort sina tullar mot världens 49 minst utvecklade länder år 2009. Förslaget från kommissionären Pascal Lamy gick från början ut på handelsfrihet för allt utom vapen och ammunition nästan omedelbart, men mot detta mobiliserade jordbruksintressen och sockerindustrin. Särskilt de franska och spanska regeringarna har motarbetat handelsfriheten. De har en stor sockerproduktion som tjänar på att EU-priserna är ca 160 procent högre än världsmarknadspriset. Slutresultatet blev därför en kompromiss där frihandel med de viktigaste varorna, bananer, ris och framför allt socker – som ensamt står för 65 procent av dessa länders EU-export – skjuts på framtiden.

    Handeln börjar släppas fri med andra varor, och år 2005 gör man en översyn av resultatet för att sedan gå vidare, vilket EU försäkrar att man ska göra, men det kan inte garanteras. Om allt går enligt tidtabellen får bananer därmed säljas fritt från dessa länder till EU först år 2006 och socker och ris först år 2009. Rigorösa bestämmelser och kontroller ska hindra att andra länder använder de minst utvecklade som mellanhänder för att få exportera till EU. Trots detta var Spanien och Frankrike emot förslaget, men befann sig i minoritet.


    Dansk motattack
    2001-02-28

    Nu har det svenska globaliseringsnätverket "Motattack" spridit sig till Danmark. En krets av politiker och debattörer med anknytning främst till det liberala partiet Venstre, men även till Konservative Folkeparti och Radikale Venstre, bildade "mod-ATTAC" lördagen 24 februari, samma dag som danska Attac lanserades.

    Medan franska Attacs ordförande Bernard Cassen vid deras möte förklarade att all internationell handel med livsmedel borde avvecklas, samlades mod-ATTAC på en McDonalds-restaurang i Köpenhamn, för att visa solidaritet med de miljontals konsumenter som vill ha valfrihet.

    Gruppens argumentation för frihandeln har fått stort utrymme i media och tidigare utrikesministern Ulf Ellemann-Jensen tillhör dem som har givit mod-ATTAC stöd.

    Nätverkets hemsida


    WTO-möte i Qatar 9-13 november
    2001-02-12

    Nu är det klart att det första ministermötet inom Världshandelsorganisationen efter Seattle-fiaskot (och det fjärde totalt) kommer att hållas i Doha i Qatar 9-13 november 2001. Det lilla landet på den arabiska halvön kan med lite framgång i förhandlingarna ge upphov till begreppet "Qatarrundan"

    Bakom det förnyade intresset för frihandelsförhandlingar kan man spåra åtminstone tre faktorer. USA:s president Clinton välte Seattle-mötet med kraven på minskad frihandel med länder som inte upprätthåller en viss miljö- och social standard. Nu är han ersatt av den mer frihandelsvänlige Bush. Det andra är att många vill bemöta en vikande konjunktur i USA, och kanske övriga världen, med frihandelsreformer. Dels för att de ekonomiska vinsterna behövs, dels för att motverka protektionistiska reaktioner. Det tredje är att EU, som tidigare har krävt en mycket bred förhandlingsagenda för att få något i ersättning för minskad jordbruksprotektionism, nu gör avkall på kraven på konkurrens- och investeringsregler som gäller alla.

    WTO-chefen Mike Moore talar för ny förhandlingsrunda


    EU-reform för u-länder i fara
    2001-01-29

    Som alternativ till frihandel med världens u-länder har EU-kommissionen länge förespråkat en blygsammare reform som skulle innebära att åtminstone världens 48 minst utvecklade länder får handla fritt med EU, med allt utom vapen. Men inte ens den reformen ser ut att kunna bli verklighet.

    Dagens Nyheter berättar idag om det motstånd reformen har mött från sockerbetsodlare och sockermonopol. Kritiken rör att avskaffade kvoter och tullar skulle sänka priserna och avveckla sockermonopolen inom EU. På världsmarknaden kostar ett kilo socker 2,50 kronor, i EU 6,50.

    EU-överskottet dumpas på världsmarknaden, vilket slår ut u-ländernas sockerrörsodlare.

    Sockerlobbyisterna börjar få genomslag för sin kritik och södra EU, med Frankrike i sptesen är emot reformen. Därför blir det allt mer urvattnat. Kommissionens förslag var först fri handel med de 48 länderna år 2004, nu är det 2008. De viktigaste varorna, som socker, ris och bananer, kan komma att uteslutas.

    Ordförandelandet Sverige är ett av reformens varmaste förespråkare, men handelsminister Leif Pagrotsky låter pressimistisk i samtalet med DN: "blir det för många undantag och tar det för lång tid kommer det inte att vara den signal till de fattigaste länderna som det var menat som. Då demonstrerar det i stället EU:s ovilja och brist på förmåga."

    Läs artikeln


    Miljöpartiet ändrar pressmeddelande
    2001-01-23

    Sedan frihandel.nu lade upp den förra nyheten om att miljöpartiets språkrör Lotta Nilsson Hedström i ett pressmeddelande hyllar "anti-globaliseringsrörelsen" och Attac har de ändrat pressmeddelandets lydelse. Pressmeddelandet ser ut precis som för, med undantaget att ordet "Anti-globaliseringsrörelsen" har bytts ut mot "Rörelsen". Miljöpartiet har dock inte ändrat dateringen på pressmeddelandet, eller på annat sätt indikerat att man har bytt innehåll. Uppenbarligen har man försagt sig, och sedan insett att det låter belastat att vara emot globaliseringen.

    Läs pressmeddelandet


    (mp)-språkrör kallar sig anti-globalist
    2001-01-16

    Miljöpartiets språkrör Lotta Nilsson Hedström har gått med i Attac. Den svenska delen av organisationen har förnekat att de egentligen är emot globalisering och frihandel. Men Nilsson Hedström är tydlig om vilka bevekelsegrunder hon har. I ett pressmeddelande daterat 10 januari 2001 talar hon om att hon har anslutit sig till ”anti-globaliseringsrörelsen”.

    Hon säger:

    ”- Med förtjusning har jag sett Attacrörelsens framväxt under hösten. Anti-globaliseringsrörelsen är den typ av utomparlamentariska grupperingar som bär på samma idéer som Miljöpartiet, och som jag personligen känner mig mycket nära. … Den generation som växer upp nu känner solidaritet globalt och har genomskådat frihandelns myter och löften om att välstånd för alla går att uppnå genom avreglering, miljöförstöring och masskonsumtion.”

    Tidigare har miljöpartiet meddelat att de under arbetet med det nya partiprogrammet ska utveckla sin kritik mot världshandeln. Det tyder på att frihandelsmotståndet nu håller på att få ett partipolitiskt stöd i Sverige som det inte har haft tidigare.

    Läs pressmeddelandet


    Intervju med Bhagwati
    2001-01-15

    En av världens ledande handelsekonomer, den indisk-amerikanske vänsterekonomen Jagdish Bhagwati, intervjuas av smedjan.com om frihandels ställning teoretiskt och praktiskt. Han menar att frihandeln, tvärtemot det intryck man kan få av gatuprotesterna, står unikt starkt bland akademiker och ekonomer. Invändningarna från demonstranter menar han är lätta att bemöta, och kommer att blåsa över. Bhagwati talar också ut om proteströrelsens beroende av postmodernismens idéer och fackföreningarnas pengar.

    Läs intervjun


    Upprop mot EU-tullar
    2001-01-05

    Med anledning av Sveriges ordförandeskap i EU uppmanar tretton svenska debattörer, ekonomer, politiker och företagare regeringen att driva EU i frihandelsvänlig riktning. Artikeln publicerades på DN Debatt den 3 januari 2001, och kräver att Sverige bör driva på för avvecklade tullar mot tredje världen, och ett avskaffande av EU:s kostsamma jordbrukspolitik. Uppropet ansluter sig till principen att EU bör öppna sina marknader utan att kräva motkompensation från andra länder, och menar att frihandel är nödvändigt om u-länderna ska kunna utvecklas.

    Initiativtagare till uppropet är Mauricio Rojas, och bland undertecknarna finns Percy Barnevik, Anders Åslund, Klas Eklund, Anders Milton och Lars Leijonborg.

    Läs artikeln


    Kroatien medlem nr 140
    2000-12-01

    Efter sju år av förhandlingar blev Kroatien den 140:e medlemmen i WTO den 30 november. Redan i juli var grundarbetet avklarat, men det är nu Kroatien officiellt inträder i Världshandelsorganisationen. Demokratiseringen av landet har påskyndat processen. Mike Moore hälsade landet välkommet med orden: "Kroatien har valt reform i stället för reaktion, öppenhet i stället för isolering."

    Länk
    WTO-chefen Mike Moores uttalande om beslutet


    Oman medlem nr 139
    2000-11-09

    Idag, torsdagen 9 november, har Oman accepterats som den 139:e medlemmen i Världshandelsorganisationen, WTO. Sedan 1996 har förhandlingarna pågått och 10 oktober i år kunde man underteckna ett ömsesidigt tillfredsställande avtal. Oman har slagit fast sin tro på det multilaterala handelssystemet, och det rule of law-system som tvistelösningen bygger på. Landet exporterar framför allt bränsle, och importerar särskilt maskinutrustning.

    Oman blir den åttonde WTO-medlemmen i Mellanösternregionen. Sedan tidigare är följande länder medlemmar: Bahrein, Egypten, Förenade Arab Emiraten, Israel, Jordanien, Kuwait och Qatar.

    Länk

    Länk till nyhet på WTO:s hemsida


    Sem-Sandberg om "våldsturisterna" i Prag
    2000-11-03

    Några veckor efter de våldsamma demonstrationerna mot IMF:s och Världsbankens möte i Prag ersätts de dramatiska TV-bilderna med analyser av vad som hände. I novembernumret av Moderna Tider berättar författaren och kritikern Steve Sem-Sandberg om den vecka som han tillbringade i Prag samtidigt som manifestationerna pågick.

    Sem-Sandberg observerar den effektiva organisationen av INPEG, Nätverket mot ekonomisk globalisering. INPEG vägrar delta i en dialog med IMF och Världsbanken och koncentrerar sig på aktivism. De har ordentliga scheman över vad alla antiglobalistiska grupper som samlas i Prag ska göra och vad man ska ha med sig för utrustning demonstrationerna.

    Vissa förbereder sig för våld. Sem-Sandberg berättar om hur han deltar i ett träningsläger om bl a hur man angriper bussar med delegater och om ömma punkter där man kan sparka på poliser. Där träffar han flera svenskar.

    Det stora demonstrationståget den 26 september, "Global Action Day", är likaledes väl förberett. Tåget har tillstånd att demonstrera på ett centralt torg, men bryter sig på given signal strax efter elva på förmiddagen ut i tre delar, blå, röd och gul. De drar fram mot kongresscentret, men polisen låter dem hållas och nöjer sig med att ställa sig i ring runt centret. I det gula tåget tar 200 italienare ur organisationen "Ya Basta" täten och angriper poliskedjan med käppar och stenar.

    Men det är den blå delen som är tänkt som den mest aggressiva. Anarkisterna där anfaller ursinnigt poliserna med gatstenar, syra och molotovcocktails. Ett godståg som råkar passera utan relation till konferensen angrips och får fönstrena krossade med kullerstenar. Evenemanget övergår enligt Sem-Sandberg snabbt till "ren vandalism" .

    Polisen driver undan demonstranterna, som svarar med att bygga barrikader och antända dem. När demonstranterna är en bit bort stannar poliserna i stället för att jaga efter dem. Då angriper den dessa i stället själva staden Prag. De attackerar och krossar fönstren för tjeckiska banker, bilförsäljare och restauranger som McDonald’s och Kentucky Fried Chicken. Massorna drar fram och tillbaka och så fort de får se en buss med delegater angrips den med stenar och käppar.

    Sem-Sandberg hade tidigare träffat den miljöpartistiske EU-parlamentarikern Per Garthon, som var med vid demonstrationerna i Seattle och Washington, och som är med även denna gång. Sem-Sandberg skriver:

    "Var ’veteranen’ Per Gahrton vid det här laget befinner sig vet jag inte. Men samtidigt som den värsta vandaliseringen pågår, vid 21-tiden på kvällen, dyker han upp i direktsändning i Aktuellt för att bemöta en artikel på DN-debatt i vilken kd-ledaren Alf Svensson kallat demonstranterna i Prag för ’huliganer’, ett påstående som Gahrton menar är såväl vilseledande som kränkande: demonstrationerna här nere har ju gått helt fredligt till."

    Först vid midnatt börjar våldsamheterna ebba ut. Prags stad beräknar förstörelsen till runt 25 miljoner kronor. Drygt 50 poliser ligger på sjukhus, främst med brännskador från molotovcocktails men också skadade av syra som tränger in genom både sköldar och hjälmvisir.

    INPEG berättar dagen efter på en presskonferens att de har nått sitt mål. Våldet vill de inte ta ansvar för, eftersom det bara var enskilda individer som utförde det. Dessutom menar man att polisen provocerade fram angreppen. Sem-Sandberg menar tvärtom att polisen var mycket fredlig:

    "Trots att jag i flera timmar följde med demonstrationsvågorna upp- och nedför torget blev jag aldrig illa eller ens påtagligt aggressivt bemött av polisen. Vid två tillfällen ombads jag visa legitimation; det var allt."

    Våldet var organiserat av INPEG, och de "våldsturister" som kom till Prag för att slåss. Sem-Sandberg karakteriserar gruppen:

    "Gemensamt för alla som tågade under INPEG:s banér är ett suveränt förakt för allt vad demokrati och demokratiska institutioner heter…Kryper man innanför skalet på dessa löst sammanhållna organisationer finns det ingenting annat att ta på än just detta hat och detta nakna, blinda våld."


    Afrikansk frihandelszon skapad
    2000-10-31

    Den första afrikanska frihandelsregionen skapades idag, tisdagen 31 oktober, i Zambias huvudstad, Lusaka. Det är nio länder i samarbetsorganisationen Comesa, Common Market for Eastern and Southern Africa, som nu går ihop för att omgående börja avveckla sina tullar och kvoter, med mål att ha en helt gemensam marknad med en gemensam valuta år 2025. Länderna, i östra och södra Afrika, är Djibouti, Egypten, Kenya, Madagaskar, Malawi, Mauritius, Sudan, Zambia och Zimbabwe. Fem andra länder har visat intresse att gå med nästa år, Burundi, Eritrea, Rwanda, Komorerna och Uganda.

    Men en rad Comesa-medlemmar står utanför frihandelszonen, och är skeptiska till hur den ska fungera i frånvaro av en stark ekonomi som Sydafrikas. Vissa av dem är mer intresserade av initiativet SADC, Southern African Development Community, som har det blygsammare målet frihandel år 2012, men å andra sidan har Sydafrika som drivande kraft. Tanzania lämnade i september Comesa, troligen för att på sikt integreras med SADC.

    Projekten är i alla fall otvetydiga tecken på att allt fler ser frihandel och ekonomiskt samarbete som lösningen på Afrikas fattigdom. Comesa-länderna tillhör de fattigaste och mest skuldsatta i världen, och tre fjärdedelar av de 400 miljoner invånarna befinner sig under fattigdomsstrecket på en dollar per dag. Nu hoppas politikerna på att frihandelszonen ska sporra investeringar, handel och tillväxt. Vid tisdagens beslut kritiserade Kenyas president, Daniel Arap Moi afrikanska länder för att allt för länge ha fördröjt ekonomisk integration, och för att motarbeta varandra i stället för att samarbeta.

    Länk

    BBC-artikel, med karta över frihandelszonen


    De globala klassklyftorna minskar
    2000-10-30

    I globaliseringsdebatten upprepas det som ett mantra att klyftorna i världen har ökat under de senast decennierna, ofta utan empiriska belägg. Tre forskare vid Norges Utrikespolitiska Institut har undersökt hur det faktiskt förhåller sig. I den nypublicerade rapporten "Globalisering og ulikhet : Verldens inntektsfordeling og levnadsstandard 1960-1998" (Norska Utrikesdepartementet, Oslo: oktober 2000) presenterar Arne Melchoir, Kjetil Telle och Henrik Wiig resultaten.

    Det visar att inkomstskillnaderna mellan länder faktiskt har minskat kontinuerligt sedan slutet av 1960-talet, och särskilt snabbt under åren 1993-98, då globaliseringen tagit fart världen över. Forskarna har inte nöjt sig med att titta på skillnaden mellan den fattigaste tiondelen och den rikaste tiondelen av världens befolkning – som har ökat, utan har undersökt hela befolkningen, och det visar på en rejäl minskning av ojämlikheten.

    Om man jämför t ex den rikaste och fattigaste femtedelen, tredjedelen eller halvan, så har de i samtliga fall närmat sig varandra. Ginikoefficienten, som är det vanligaste måttet på graden av ojämlikhet (där 0 betyder total jämliket och 1 betyder total ojämlikhet, en äger allt) har mellan 1965 och 1997 minskat från 0,59 till 0.52, en minskning på mer än tio procent. Siffrorna rör skillnaden mellan nationer, men tycks stabila även när det gäller skillnader mellan människor inom nationerna.

    Dessa uppgifter strider mot vad FN:s utvecklingsprojekt UNDP hävdade i sin ofta citerade Human Development Report från 1999, som handlade om global ojämlikhet. Men UNDP har inte justerat inkomstuppgifterna efter köpkraft, något som kan vara klokt att göra då det visar vad medborgarna faktiskt får för sina inkomster. Det märkliga är att UNDP i andra sammanhang, bl a i sitt mycket genomarbetade mått på levnadsstandard, Human Development Index, HDI, arbetar med köpkraftsjusterade siffror. (HDI visar också på en internationell utjämning under de senaste decennierna, faktiskt en ännu snabbare sådan än de norska forskarna har kommit fram till.)

    Det är också uppseendeväckande att UNDP i sin rapport utelämnade de egna siffrorna från 1995-97 som visade att ojämlikheten minskade. "ett sådant selektivt minne förvånar" påpekar de norska forskarna, särskilt som rapporten specifikt handlade om global ojämlikhet. Mycket tyder på att UNDP har vridit och vänt på sina siffror för att de ska passa en globaliseringsskeptisk uppfattning om jämlikheten.

    De norska forskarna visar också att faktorer som hälsa och skolgång inte bara har förbättrats för den fattiga världen, utan också har ökat snabbare än i den rika världen. Och även för de allra fattigaste, som på allvar har halkat efter, särskilt i Afrika, har de absoluta inkomsterna ökat.

    Länkar

    Länk till norsk version av rapporten (pdf, 126 sidor)

    Länk till engelsk, mer sammanfattande, version av rapporten (pdf, 46 sidor)


    Rapport om Pragdemonstranternas våld
    2000-10-30

    I Svenska Dagbladets kulturdel 29 oktober 2000 skriver Ivan Klíma utförligt om antiglobaliseringsprotesterna vid Världsbankens och IMF:s möte i Tjeckiens huvudstad Prag i slutet av september. Han sammanfattar det som de första våldsamma kravallerna i Prag på många decennier, och de var väl planerade:

    "Dessa ’uppviglandets professionella nomader’, som en tjeckisk politiker, Rudolf Battek, kallade dem, kom perfekt förberedda: med enhetliga färgstarka overaller, med hjälmar och gasmasker och utrustade med käppar och specialredskap att slå sönder polisens sköldar med."

    Det stora demonstrationståget den 26 september, där även svenskar från bl a Attac och Jubel 2000 ingick, hade som mål att omringa konferenscentret. Politikerna skulle inte tillåtas lämna det förrän de upplöste sina institutioner och avbröt sitt sammanträde. När poliskedjorna vägrade släppa igenom demonstranterna, gick många av dessa till attack för att driva bort polisen. Ivan Klíma skriver:

    "Häpna Pragbor såg direkt eller på TV hur attackerande demonstranter, som till det yttre snarare liknade maskerade gangstrar, till ackompanjemang av trummor och profanerande revolutionära slagord kastade gatstenar, molotovcocktails och andra brinnande föremål mot en stillastående poliskedja. De såg dem anfalla män i uniform med käppar och speciella pikar. De såg skadade och blödande poliser."

    123 poliser rapporteras ha skadats av våldet, några av dem svårt. På kvällen fortsatte kravallerna då butiker och fönster i staden krossades och bilar stacks i brand. Klíma menar att allt detta väckte motvilja mot demonstranterna bland Pragborna. Inte bara deras våld, utan även deras socialistiska slagord skrämde ett folk som själva gjort fredlig revolution mot realsocialismen, för rätten till demokratiska möten och beslutsfattande.

    Ivan Klíma avslutar sin artikel:

    "Det enda, säkert inte avsedda resultatet av demonstrationerna blev därför att polisen för första gången under de tio åren efter sammetsrevolutionen vann invånarnas förtroende och till och med sympati."


    Clinton signerar Kinaavtal
    2000-10-11

    Tisdagen 10 oktober undertecknade USA:s president Bill Clinton den lag som etablerar normala handelsrelationer med Kina. Det var Clintons utrikespolitiska topprioritering under sitt sista år i Vita Huset, och innebär att Kinas nuvarande tillgång till den amerikanska marknaden stabiliseras, och att Kina i gengäld frigör sina egna marknader vad gäller t ex datorer, telekommunikation, bilar och jordbruk. Det är en stor seger för amerikanska företag som ser en lockande marknad med 1,3 miljarder potentiella kunder. Samtidigt är det en stor förlust för amerikanska facket och andra frihandelsmotståndare som har satsat stora resurser under 1999 för att hindra överenskommelsen. Deras kritik om att vidgad handel med Kina skulle vara ett svek mot Taiwan, har fallit platt till marken eftersom Taiwan har tagit ställning för frihandel med Kina och för kinesiskt medlemskap i WTO.

    Detta var Clintons första seger i en stor handelsfråga sedan Naftaavtalet slöts 1993. "This was a lot of trouble", förklarade en lättad Clinton efter beslutet. Tidigare hade det gått igenom med jämna 237 ja mot 197 nej i Representanthuset, och med tydligare 83 ja och 15 nej i Senaten. Ett av villkoren var att USA etablerar en kommission som övervakar mänskliga rättigheter i Kina, och som kan rekommendera begränsade sanktioner, i enlighet med regelverket.

    Beslutet var ett nödvändigt steg mot WTO-medlemskap för Kina, men inte ett tillräckligt. Först måste Kina implementera WTO:s regler, t ex när det gäller skydd för intellektuell äganderätt. USA:s handelsförhandlare Charlene Barshefsky har nu rest till Kina för att försöka reda ut de slutliga tvistefrågorna. Tidigare har det talats om att Kina kan släppas in i WTO i slutet av året, men Barshefsky förklarade i en kommentar att det kan dröja en bra bit in på nästa år.

    Länkar

    Yahoo-artikel om beslutet
    Paula Werenfels Röttorp: Därför bör Kina bli WTO-medlem


    Bananeldupphör i EU
    2000-10-10

    EU:s bananprotektionism, designad för att stödja gamla europeiska kolonier i Afrika och karibien, är en infekterad fråga. Den har fällts av WTO i två omgångar, och ändå har EU försökt smita undan domslutet genom kosmetiska förändringar. USA har därför svarat med tullar på EU-varor till en kostnad av 191 miljoner dollar om året.

    I måndags enades emellertid EU-länderna om en stegivs avveckling av banankvoterna, efter hårda diskussioner. I ett första skede innebär det ett system där licenserna ersätts med kvoter som går till de bananpexportörer som får in sina bananer på EU-marknaden först under en kvotperiod. Sedan blir det importstopp under resten av perioden. En fjärdedel av kvoterna öronmärks för gamla kolonier. Först år 2006 ska det bli tillåtet att exportera bananer till EU under ett vanligt tullsystem, utan kvoter.

    Länder som Tyskland, Italien och Belgien har drivit på för en fri bananmarknad omedelbart, medan länder som Frankrike, Portugal och Spanien har stått emot. Sverige, som i genomsnitt konsumerar hela 19 kilo bananer per person och år, tillhör frihandelsvännerna. Handelsminister Leif Pagrotsky säger i en kommentar: "Vi hade gärna gått ännu längre."

    USA och Latinamerika har redan haft invändningar mot det nya systemet, och nu väntar förhandlingar. Först kring årsskiftet kommer det att visa sig om systemet stämmer med WTO:s regler. Om banankriget mellan Europa och Amerika kunde avbrytas skulle det betyda mycket för att få igång det globala frihandelsarbetet, hävdar många bedömare.


    MOTATTACK.NU
    2000-09-26

    I dag, tisdag 26 september, publicerade DN Debatt ett upprop för en öppnare värld mot frihandelsfiender i Prag och på andra håll. Nätverket motattack.nu har också öppnat en virtuell mötesplats (www.motattack.nu) för alla dem som tycker att det är hög tid att ge svar på tal och avslöja globaliseringsmotståndarnas allt mer motbjudande och destruktiva skådespel.

    På hemsidan finns uppropet på svenska, engelska och franska. Där kan man också signera uppropet och ansluta sig till nätverket.

    I ett pressmeddelande skriver initiativtagaren, Mauricio Rojas:

    ”Vi är övertygade om att det är dags att samla oss till en kraftfull motoffensiv som med hjälp av förnuftets vapen kan driva tillbaka slutenhetens krafter. I dag går antiglobalisterna och det inskränkta stamtänkandet åter till attack. Denna gång i Prag. Därför har vi valt just denna dag för att offentliggöra vårt nätverk. Vi vill ta upp den kastade handsken och avlossa startskottet för ett viktigt upplysningsarbete om öppenhetens värden och slutenhetens faror.”

    Gå till hemsidan
    http://www.motattack.nu/


    Ja i senaten till Kina-avtal
    2000-09-20

    Den amerikanska senaten beslutade sent på tisdagen att permanenta de normala handelsrelationerna mellan USA och Kina. Beslutet vann med den breda majoriteten 83-15. Detta var en av Bill Clintons utrikespolitiska prioriteringar under sitt sista år som president, och dess betydelse har jämförts med striden kring NAFTA-avtalet 1993.

    I praktiken innebär det inte att USA genomför några handelslättnader för Kina, utan att Kina slipper de senaste tjugo årens årliga omprövning och fönyelse av den normala handelsstatusen i kongressen. I gengäld öppnar Kina sina marknader för utländsk konkurrens när det gäller främst jordbruk, tjänster, Internet, telekommunikation och finansiella tjänster. Nu återstår bara för Clinton att underteckna lagen. Sedan träder den i kraft när Kina blir medlem av WTO sent i år, eller tidigt år 2001.

    Frågan gav upphov till en hård debatt innan den antogs av representanthuset i maj. Facket kampanjade emot den, medan näringslivet slogs för den. Partierna har varit splittrade. Konservativa republikaner och vänsterinriktade demokrater har varit emot, medan liberalare krafter i båda partierna har varit för, exempelvis de båda presidentkandidaterna, Bush och Gore. Inför det väntade beslutet i senaten var det mindre strid, eftersom frihandelsåtgärder oftast vinner brett stöd i senaten.

    Motståndare mot permanenta handelsrelationer har gått fram på dubbla fronter. Vissa hävdar att det kommer att skada Kinas folk genom ekonomisk rovdrift. Andra menar att det tvärtom kommer att stärka Kina ekonomiskt, vilket innebär ett stöd för diktaturen. Anhängare har i stället menat att det är ett sätt att bidra till en ekonomisk och demokratisk utveckling i Kina. Många bedömare konstaterar att beslutet innebär ett stöd för det moderata ledarskapet i Kina, samtidigt som de militanta kommunisterna, som har varit emot öppningar mot WTO och USA, nu förlorar mark.

    Bill Clinton kommenterade beslutet:

    "Konkurrens utifrån kommer att försvaga Kinas enorma statliga industrier och sporra den privata sektorn. Det kommer att minska statens inblandning i människors dagliga liv. Det kommer att stärka dem i Kina som kämpar för bättre arbetsförhållanden, renare miljö, mänskliga rättigheter och lagstyre. Och vi kommer att få se att USA har större inflytande i Kina med en utsträckt hand än med en knuten näve."

    BBC-artikel om beslutet

    Reuters om beslutet

    Därför bör Kina bli WTO-medlem


    Albanien WTO-medlem 138
    2000-09-15

    Den 8 september blev Albanien officiellt den 138:e medlemmen i Världshandelsorganisationen, WTO. Förhandlingarna har pågått sedan 1998. I och med detta accepterar Albanien förpliktelserna att bahndla andra WTO-länder och deras företag lika och odiskriminerande. Dessutom öppnar de sina marknader för varor, tjänster, offentlig upphandling och flygtrafik. Albaniens handelsminister, Ermelinda Meksi, hälsade resultatet med att det kommer ge ”framsteg för mitt folks välfärd och välstånd”.

    Detta är ett fortsatt steg på vägen att föra in sydöstra Europa i det internationella samarbetet. Slovenien är redan WTO-medlem, och Kroatien är nära att slutföra sina förhandlingar. Även Bosnien och Makedonien förhandlar om medlemskap.

    Totalt pågår just nu WTO-förhandlingar med 30 länder som eftersträvar medlemskap: Algeriet, Andorra, Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien-Herzegovina, Butan, Kambodja, Kap Verde, Kazakstan, Kina, Makedonien, Laos, Libanon, Litauen, Moldavien, Nepal, Oman, Ryssland, Samoa, Saudiarabien, Seychellerna, Sudan, Taiwan, Tonga, Ukraina, Uzbekistan, Vanuatu, Vietnam, Vitryssland och Yemen.

    Länk till WTO:s pressmeddelande


    Sydamerikanskt frihandelsblock bildas
    2000-09-08

    Toppmötet i Brasilien, där de tolv sydamerikanska presidenterna möttes, enades om att skapa ett gemensamt frihandelsblock januari år 2002. Ambitionen är att man ska kunna slå ihop frihandelsområdena Mercosur i syd (Brasilien, Argentina, Uruguay, Paraguay) med den i praktiken knappt existerande Andinska pakten i norr (Bolivia, Colombia, Ecuador, Peru, Venezuela). Tillsammans med det frihandelsvänliga Chile innebär det ett handelsområde med 340 miljoner invånare och en BNP på 1 300 miljarder dollar.

    Brasiliens president Fernando Henrique Cardoso, som eftersträvar en ledande roll i regionen, har drivit arbetet framåt. Han inledde mötet med att förklara att Sydamerika har drabbats mycket av de rika länderas protektionism, och att det nu är dags att "förstärka våra länders medverkan i globaliseringen". Tidigare integrationsförsök i regionen har dock stött på många politiska hinder, så det är för tidigt att säga något säkert om processen.


    Sveriges olagliga handelshinder
    2000-08-09

    Sverige uppfyller inte sina åtaganden enligt EU-fördraget att minimera kontrollerna av varor från annat EU-land. Det anser i alla fall EU-kommissionen som menar att Sverige utför systematiska kontroller av varor som passerar landvägen mellan Finland och Sverige. Den svenska regeringen har fram till den 13:e augusti att svara på anklagelsen. Annars kan kommissionen dra Sverige inför EG-domstolen för att vi sätter upp handelshinder.

    Samma människor har blivit kontrollerade flera gånger i veckan trots att de inte ertappats med smuggelvaror någon av gångerna. Endast 2,6 procent av alla kontroller leder till att myndigheterna hittar någonting. De eviga kontrollerna är ett störningsmoment för de människor som pendlar över gränsen eller t o m har ägor på båda sidor av den. Några av de som stört sig på detta är aktiva i Norrbottens Frihandelsförening som har engagerat sig i frågan. De svenska myndigheterna har dock inte tagit till sig av kritiken, men i och med att kommissionen nu gått in kommer de nu att tvingas inse allvaret.

    Norrbottens Frihandelsförening har tidigare lyckats få till stånd friare rörlighet mellan Finland och Sverige, inte minst när svenska myndigheter kontrollerade dieselbilars tankar och tvingade bilister som körde in i Sverige att betala om de körde på finsk olja. Inte nog med att tullen har slutat med detta, svenska staten har också betalat skadestånd till de drabbade. Föreningens syfte är att främja fri rörlighet av varor och tjänster inom EU.

    Mer information om Sveriges olagliga kontroller finns på Norrbottens Frihandelsförenings hemsida.


    Hyllad vandal
    2000-07-05

    Demonstranterna har nu lämnat den lilla franska staden Millau. Polisen säger att det rörde sig om ca 15 000 människor som samlades där under helgen. Den franska organisationen Attac som var involverad i protesterna säger att det snarare var mellan 20 000 och 30 000.

    Anledningen är den uppmärksammade rättegången mot mjölkbonden José Bové och nio andra aktivister som i augusti förra året slog sönder den lokala McDonald's-restaurangen. Demonstranterna vill stödja Bové, som själv kommenterar sitt dåd med att: "Sönderslagningen av McDonald’s var en kraftig handling, symbolisk och icke-våldsam." Bové menar nämligen att han använde självförsvar mot den provokation som etableringen av McDonald’s utgjorde. För att aldrig ha ätit där har han verkligen starka känslor om det. Det är emellertid inte första gången som Bové tagit lagen i egna händer. Han dömdes för två år sedan för att ha förstört genmodifierade växter.

    Bakgrunden är att Bové producerar fårmjölk för att göra roquefortost. Eftersom EU förbjuder sin befolkning att importera amerikanskt hormonbehandlat kött så har USA svarat med att höja tullarna på vissa europeiska varor, däribland roquefort. Bové var inte sen att ta upp handelskriget på en mer personlig nivå och utsåg därför det mest amerikanska han kunde hitta till måltavla. Det blev McDonald’s som slogs sönder. Han och hans medbrottslingar orsakade skador på över 100 000 dollar. Även om restaurangen som slogs sönder ägdes av en fransman och mest sålde franskproducerade produkter anses McDonald’s vara symbolen för amerikansk kulturimperialism.

    Bové har blivit globaliseringsmotståndets hjälte. Han framställs i fransk press som en förkämpe för den franska kulturen och har sedan dådet rest runt som föreläsare och träffat politiker. Både president Chirac och premiärminister Jospin har uttalat stöd för honom. T o m åklagaren utryckte stor förståelse när han sa Bové måste följa lagen för en vän av folken kan inte vara lagens fiende.

    McDonald's vågar inte väcka skadeståndstalan av rädsla för att få ännu sämre publicitet. Därför har Bové och hans vänner bara prövats straffrättsligt. Under demonstrationerna, som dock varit lugna vaktades McDonald’s i Millau av 24 polisfordon.

    Det fullständiga domslutet väntas först i september.

    Länk:
    Artikel om åtalet från NY Times


    WTO-rapport om utveckling
    2000-06-20

    WTO släppte i måndags en rapport med titeln "Trade, Income Disparity and Poverty". De två forskare som skrivit rapporten, engelsmannen L. Alan Winters och israelen Dan Ben-David, menar att frihandel leder till bättre resursutnyttjande och ekonomisk tillväxt, vilket minskar fattigdom. Som visas i rapporten utmärks de länder som håller på att ta sig ur fattigdomen just av flitig handel med andra länder. Även fattigdomen inom ett land minskar av den tillväxtökning som handel kan innebära. De fattigas inkomster ökar t o m lika mycket som de välbärgades. De tillfälliga omställningsproblem som vissa grupper eller företag kan få av en öppnare handel motiverar inte, enligt rapportförfattarna, att hela samhället ska avstå från en enorm möjlighet.

    Frågan om utveckling och världshandel är just nu mycket aktuell inför det UNCTAD-möte som inleds i Genève på måndag (26:e juni) parallellt med en extrasession i FN:s generalförsamling.

    Länkar:
    Rapporten och en sammanfattning finns att hitta på WTO:s hemsida

    Yahoos nyhetsartikel om rapporten


    USA sedan NAFTA
    2000-06-08

    USA har en av de mest öppna ekonomierna i världen, och är därför ett utmärkt exempel på frihandelns effekter. När det nordamerikanska frihandelsområdet NAFTA (USA, Kanada, Mexiko) bildades i januari 1994 hävdade kritikerna att företagen skulle flytta sin produktion till Mexiko, och att arbetstillfällena skulle försvinna. En rapport från Cato Institute visar att motsatsen har hänt. Levnadsstandarden har ökat rekordsnabbt för både fattiga och rika amerikaner sedan dess. Nya arbetstillfällen har skapats på löpande band, och arbetslösheten har i praktiken avskaffats. Det rör sig inte heller om några låglönejobb. Ca 80 procent av de nya arbetena hade löner som var högre än medianlönen. Inte heller fabrikerna har flyttat pga den fria rörligheten. Tvärtom har den sedan början av 90-talet ökat med mer än 40 procent.

    Utredningen är skriven av Daniel Griswold vid Center for Trade Policy Studies, och behandlar generellt USA:s behov och vinster av frihandel.

    Länk: Rapporten on-line


    Rapport: Globalisering gynnar de fattigaste
    2000-05-29

    Den vanligaste kritiken mot globaliseringen är att den bara gynnar de rika. Den ökar visserligen tillväxten och är bra för företagen, men fördelar samtidigt vinsterna ojämlikt och de fattiga får itne del av vinsterna. En rapport från Världsbanken visar att detta är en missuppfattning. Ekonomerna Aart Kray och David Dollar har undersökt 80 länder under en period av 40 år för att undersöka sambanden mellan tillväxt och ojämlikhet. Slutsatsen är att tillväxt gynnar alla grupper i ekonomin, och att det ökar låginkomsttagares levnadsstandard i samma takt som medel- och höginkomsttagares.

    Det omfattande materialet visar att två gamla hypoteser är felaktiga: dels idén att tillväxt gör de rika rikare och de fattiga fattigare. Men det talar också emot den gamla frimarknadshypotesen att tillväxt initialt ökar ojämlikheten, men att de fattiga senare kommer ikapp. Denna idé om att rikedomen så småningom sipprar ned ("trickle-down") i de breda folklagren är alltså allt för pessimistisk. Sanningen är att de fattiga omedelbart får del av frukterna.

    En intressant slutsats för handelspolitiken är att en öppen ekonomi och frihandel ökar tillväxten i ett samhälle, men inte påverkar inkomstfördelningen. De fattiga i ett samhälle tjänar alltså proportionellt lika mycket som de rika på ökad globalisering. Något som protektionister alltid har förnekat.

    Länk:
    Rapporten i dess helhet som pdf-fil


    USA-ja till Kina-avtal
    2000-05-25

    I natt, svensk tid, röstade det amerikanska representanthuset ja till att permanenta normala handelsrelationer med Kina ("Permanent Normal Trade Relations", PNTR). Utgången var oviss in i det sista, men till slut blev marginalen större än de flesta räknat med, 237-197. Nu går frågan vidare till senaten, och där väntas den gå igenom utan vidare problem, trots motstånd från t ex utrikesutskottets konservative ordförande Jesse Helms.

    PNTR innebär att Kina får tillgång till samma fria handel med USA som praktiskt taget resten av världen har. Så har i och för sig varit fallet de senaste 20 åren, men tidigare har kongressen varit tvungen att förnya förhållandet varje år. Nu permanentas relationen, vilket betraktas som en snabbväg för Kina in i WTO. I gengäld öppnar Kina en rad marknader för amerikanska investeringar och företag, från jordbruk till telekommunikation. De genomsnittliga tullarna minskar från 25 till 5 procent till år 2005, och diskrimineringen av enskilda banker och företag upphör.

    En opinionsundersökning visar att hälften av amerikanerna inte har hört talas om omröstningen, men debatten har ändå stundtals varit mycket hård. Både näringslivet och facket har lagt ned väldiga resurser för att övertygade tveksamma kongressledamöter. Facket har med sin protektionistiska linje befäst en stark handelsskepsis bland demokraterna. Bara 73 demokrater röstade ja, mot 164 av republikanerna. Hela två tredjedelar av demokraterna röstade nej, och säkert gjorde många det för att inte drabbas av väljarflykt i novembervalen. Samtidigt har näringslivets och Vita Husets intensiva argumentation för frihandel burit frukt, och utgången måste ses som en stor prestigeförlust för fack och de demokrater som har lagt ned hela sin själ i frågan.

    Något som fick många att svänga över till ett ja till PNTR – inte minst republikaner – var att det kombinerades med skapandet av en kommission som får till uppgift att granska de mänskliga rättigheternas ställning i Kina, och som ska undersöka tänkbara sanktioner som är förenliga med WTO. President Clinton, som har ägnat mycket tid och prestige för ett ja förklarade att bättre relationer med Kina betyder mycket för demokratiseringen av landet: "vi kommer att utöva mer positivt inflytande med en utsträckt hand än med en knuten näve".

    En av de ledande republikanerna i Representanthuset, Tom DeLay från Texas, påpekade att öppningen och liberaliseringen kommer att gynna det kinesiska folket och försvaga de hårdföra kommunisterna i Kina: "Med ett godkännande av PNTR kommer reformkrafterna i Kina att få de verktyg de behöver för att ersätta ett förtryckande kommunistparti och dess tyranni med en fri marknadsdemokrati."

    Länkar:

    Bill Clinton om avtalet

    WTO-chefen Mike Moore om Kina och WTO

    USA Today om vinsterna med handel med Kina

    Hela listan på vilka ledamöter som röstade ja och nej

    Några exempel på annonstexter för och emot avtalet


    Avtal Kina/EU klart
    2000-05-19

    Efter 5 dagars intensiva förhandlingar har EU och Kina kommit överens om ett omfattande handelsavtal. EU har krävt mer kinesiska eftergifter än de USA tidigare har utverkat i ett motsvarande avtal. Särskilt har man krävt att Kina skulle öppna sina marknader för bilar, finansiella tjänster och telekommunikation, och sänka tullarna på mängder av varor. Detaljerna i avtalet är ännu inte kända, men tydligt är att Kina har accepterat att öppna marknader och sänka tullar i hög utsträckning. Den kinesiska staten förbinder sig att tillämpa ett internationellt och opartiskt regelverk. För utländska företag innebär det en möjlighet att verka friare i en mer förutsägbar politisk miljö. Sveriges handelsminister, Leif Pagrotsky, kommenterade avtalet med att det är "ett glädjebesked för jobben i Sverige".

    EU:s handelskommissionär Pascal Lamy och Kinas handelsminister Shi Guangsheng firade avtalet med att skåla i champagne. Det omedelbara resultatet förväntas bli att det hjälper tveksamma amerikanska kongressledamöter att bestämma sig nästa vecka. Då röstar kongressen om permanenta handelsrelationer med Kina, vilket i praktiken gör landet klart för WTO- medlemskap.


    Upplopp mot frihandel
    2000-05-03

    Demonstrationer i London samlade måndagen den första maj frihandelsmotståndare till attacker mot mål som McDonalds och den allmänna ordningen. Arrangörer av denna så kallade anti-kapitalistiska demonstration, var bland andra Reclaim the Streets som menar att den var en protest mot WTO och IMF och den internationella väldsordningen. Kravallerna, eller gatufesten som vissa väljer att kalla det, var en välorganiserad tillställning med en hård kärna av demonstrationsproffs som vet hur de kan manipulera polisen och förhindra att de själva blir tagna.

    Resultatet av May Day “gatufesten“ är att nio poliser och tjugotalet människor som inte tillhörde demonstranterna sårades. Notan landar på en halv miljon pund för att reparera skadorna i form av framför allt klotter på statyer och byggnader, sönderslagna skyltfönster och bilar, uppgrävda gräsmattor samt en kvaddad hamburgerrestaurang.

    BBC rapporterade om händelserna

    Reclaim the Streets egen sida om demonstrationen


    Amerikanska protektionister?
    2000-04-26

    37 % av amerikanerna väljer att kalla sig för protektionister när de tillfrågas om vad de anser om internationell handel. Nedslående kan tyckas, särskilt som endast 10 % i samma undersökning kallar sig för frihandlare. Undersökningen med 1024 tillfrågade gjordes i början av april av Harris Interactive för tidskriften Businessweek.

    Hälften av de tillfrågade vill dock helst beskriva sig som förespråkare av rättvis handel. Det kan tyckas självklart eftersom ingen rimligen är för orättvis handel, åtminstone inte i sina egna ögon. Rättvis handel som begrepp används dock bara av de som vill begränsa frihandeln genom att införa klausuler mot lönekonkurrens och barnarbete och för internationella standarder på t ex miljöområdet. Det har blivit motståndsrörelsens och protektionisternas slagord mot WTO och en ny förhandlingsrunda för att sänka tullar och slopa kvoter.

    Undersökningen visar dock att amerikanerna över lag har en positiv syn på internationell handel. Inte mindre än 68 % ansåg att globaliseringen var bra för konsumenter som dem själva och det var bara några procentenheter färre som trodde att den var bra för de amerikanska företagen och den amerikanska ekonomin som helhet. Det var t o m fler som menade att globaliseringen är bra för miljön än som hävdade motsatsen (45 mot 38 %).

    De enda direkt negativa svaren var på frågan om de trodde att handelsavtal med låglöneländer som t ex Kina skulle leda till lägre löner i USA vilket 68 % trodde, åtminstone som frågan var formulerad. De tillfrågade ansåg också att USA i sina handelsavtal ska förhindra orättvis konkurrens från länder som kränker arbetarnas rättigheter och miljöskydd (74 och 80%).

    Undersökningen i dess helhet


    Pascal Lamy om handeln
    2000-04-20

    Pascal Lamy är den komissionär som ansvarar för EU:s handelspolitik. I början av april hade han en internetchat där europamedborgarna kunde fråga honom om handeln och EU:s önskan att få till stånd en millennieförhandlingsrunda. Den som var med på chaten fick sig ett och annat klokt ord om frihandel och fick bland annat veta att Lamy själv mycket väl kan tänka sig att äta genmanipulerad mat.

    Lamy fick flera oroliga frågor om inte handelssanktioner måste användas för att rädda världen från miljöförstöring, barnarbete och kränkningar av mänskliga rättigheter. Lamy tillbakavisade tanken på WTO som en världsregering och påpekade upprepade gånger att WTO ska hålla sig till handelsfrågor. Så här sa han t ex om barnarbete: ”Jag tror inte att handelssanktioner är rätt medel för att möta sådana här icke-handelsrelaterade frågor. Barnarbete är oacceptabelt, men det är många andra företeelser också. En bättre reaktion mot barnarbete är att aktivt bekämpa fattigdomen, vilket handel och i synnerhet internationell handel dramatiskt bidragit till tidigare.”

    Lamy fick också frågor om inte globaliseringen förutsatte en bra infrastruktur som länderna i forna östblocket inte hade. Svaret blev att: ”Jag tror att det är viktigare att skapa ett stabilt investeringsklimat i en marknadsbaserad ekonomi än att införa ett system där staten styr resurserna. Det senare har testats tidigare och jag anser att konsekvenserna talar för sig själva.”

    Vad gäller handelshinder inom EU var handelskomissionären som väntat klar. Hans kommentar till Frankrikes vägran att importera brittiskt nötkött var omöjlig att missförstå: ”Fransmännen har intagit ståndpunkten att de ska ha strängare standard än EU och Kommissionen har dragit dem inför EG-domstolen för det.”

    Lamy har betraktats som förhållandevis liberal och frihandelsvänlig för att vara en fransk socialdemokrat. Om han fortsätter på den här linjen kan man hoppas att EU:s handelspolitik förbättras så att en millennieförhandlingsrunda verkligen kan resultera i en friare världshandel. Den som vill se mer av vad Lamy sa under chaten kan stilla sin nyfikenhet på DG Trades hemsida nedan.

    Länk:
    http://europa.eu.int/comm/chat/lamy2/index_en.htm


    Kvoter vs billiga kläder
    2000-04-03

    Om EU:s importkvoter på textil hade avskaffats 1997 hade EU gjort en årlig vinst på ca 210 miljarder kronor. Det visar studien "The cost of EU trade protection in textiles and clothing", författad av professor Joseph Francois vid Erasmusuniversitetet i Rotterdam, Dr Hans-Hinrich Glismann och Dr Dean Spinanger vid Institute of World Economics i Kiel, på beställning av handelsminister Leif Pagrotsky.

    Konsumenterna förlorar 106,6 miljarder kronor på direkta påslag i butikerna, på vissa varor ca 30 procent. Särskilt drabbar det barnkläder, och för en tvåbarnsfamilj betyder det extra utgifter på ca 2 270 kronor per år. De mesta av kostnaderna, 97 procent, beror på kvantitativa kvoter som håller konkurrensen ute, resten beror på tullarna.

    Studien har också beräknat de indirekta förlusterna som skattebetalare och konsumenter gör då resurser låses inne i improduktiva näringar, i stället för att satsas där de ger bättre avkastning. Varje arbete som räddas i textilindustrin kostar runt 235 000 kronor per år, i konfektionsindustrin ca 344 000 kronor.

    Rapporten har däremot inte räknat in den största förlusten, att u-ländernas industrier och export inte tillåts utvecklas. Enbart genom att beräkna de kostnader EU åsamkar sig själv föreslår studien en snabb avveckling av handelshindren. Leif Pagrotsky kommenterar:

    "Dessa extrakostnader för konsumenterna är orimliga. Rapporten visar att EU har mycket att vinna på att avskaffa hindren mot kläd- och textilimporten, och det bör ske så snart som möjligt"


    Frihandelns fiende
    2000-03-31

    Lori Wallach är inte en förkämpe för frihandel. Det var istället hon som organiserade mycket av protesterna utanför WTO-mötet i Seattle. Hennes nya kampanj ska heta: WTO: Fix it och Nix it. Fix betyder i hennes mening i princip att WTO ska ägna sig åt sociala frågor och miljöfrågor och lägga frihandeln och förhandlingar om att sänka tullarna på hyllan. Det kan vara upplysande att läsa den här intervjun där hon lägger fram sin syn på världshandel. Om inte annat för att känna sin meningsmotståndare.

    Intervju med Lori Wallach i Foreign Policy


    Bhagwati presenterad
    2000-03-23

    Den indisk-amerikanske ekonomen Jagdish Bhagwati är en av världens ledande experter på internationell handel. Tomas Larsson skriver om honom och hans senaste artikelsamling, "A Stream of Windows", i en artikel i nättidningen smedjan.com Bhagwati kan i amerikanska termer betraktas som "vänster", men är närmast militant i sin frihandelsiver. Om alla läste hans nyktra och informerade analyser av världsekonomin skulle struntet i globaliseringsdebatten inte ha en chans, menar Larsson.

    Länk:

    Artikeln om Jagdish Bhagwati på smedjan.com


    Därför bör Kina bli WTO-medlem
    2000-03-10

    Kina siktar nu på att bli medlem av Världshandelsorganisationen. Ingen ifrågasätter att frihandel med Kina skulle ge ofantliga välståndsvinster, men många vänder sig mot att en grym diktatur ska legitimeras genom WTO-medlemskap. Paula Werenfels Röttorp menar i en artikel tvärtom att det är influenser utifrån, inte isolering, som historiskt sett undergräver diktaturer. Därför stöds WTO-medlemskapet av kinesiska människorättskämpar som vill att diktaturen tvingas följa handelns internationella regelverk.

    Läs mer >>


    Kinafrågan till kongressen
    2000-03-08

    Just nu gör Clintonadministrationen färdigt ett lagförslag till den amerikanska kongressen om att Kina ska få permanent normal handelsstatus med USA, ett nödvändigt steg för att Kina ska få WTO-medlemskap. Det blir en sk "clean bill" som inte innehåller krav på socialklausuler eller miljöregler, och skulle ge kinesiska produkter lika låga tullar som de från nästan alla andra länder.

    Förslaget måste accepteras av både senaten och representanthuset. Senaten står under inflytande av jordbrukslobbyn, men bedömare räknar ändå med att mer än hälften, 50-60 senatorer, röstar ja. I så fall går förslaget till representanthuset där de flesta demokrater har uttalat motstånd mot det. Mer än 120 av demokraterna väntas rösta nej, men tillsammans med ca 70 republikanska motståndare kommer det ändå inte att räcka för att få ihop de 218 röster som krävs för att blockera förslaget.

    För Clinton är detta en prestigefråga. Han har föresatt sig att göra Kina till WTO-medlem under sitt sista presidentår, och för att kompensera den utskällda insats han gjorde i Seattle menar många att han kommer att anstränga sig för att övertyga tveksamma partikamrater. Kinas förnyade militära hot mot Taiwan har framkallat antipatier, men samtidigt förklarar åtskilliga politiker som ännu inte har bestämt sig att de kan tänka sig att rösta för på villkor att USA stärker sitt samarbete med Taiwan, inte minst militärt.


    Vad som inte hände i Bangkok
    2000-02-23

    I sin sista artikel från UNCTAD-konferensen i Bangkok pekar Tomas Larsson på vad den får för långsiktig påverkan på frihandelns ställning. Det mest slående tycks emellertid vara det som inte hände: revolten mot globaliseringen tycks ha förlorat kraft, men å andra sidan kom heller inga konkreta förslag om hur handelsförhandlingarna skulle kunna lämna det nuvarande dödläget.

    Läs mer >>


    Globaliseringståget går
    2000-02-17

    WTO-bakslaget har inte vänt globaliseringstrenden, men det riskerar att lämna fattiga delar av världen utanför. Oavsett hur mycket som satsas på utbildning och skuldlättnader för u-länderna kommer det inte hjälpa om de rika länderna blockerar deras export. Tomas Larsson rapporterar från UNCTAD-konferensen att det finns konkreta förslag om hur u-länderna ska kunna integreras i världsekonomin. Intressant nog framförs de ofta av socialdemokrater.

    Läs mer >>


    USA:s presidentkandidater och handeln
    2000-02-11

    Under primärvalsdebatterna i USA har frihandeln inte varit någon stor fråga för de olika presidentkandidaterna. Men eftersom USA:s ståndpunkt är avgörande för världshandelns utveckling är de villiga kandidaternas åsikter mycket viktiga. Dessa åsikter kartläggs i en artikel av Aaron Lukas, vid Cato Institute’s Center for Trade Policy Studies.

    Den visar att alla de fyra huvudkandidaterna, George W Bush, John McCain, Al Gore och Bill Bradley är anhängare av en friare världshandel och stödjer globaliseringen. Bland republikanerna är det tydligt. Bush har entydigt stött frihandeln, och kritiserar Gore för smygprotektionism. McCain har visat sig vara en av de konsekventaste frihandlarna i senaten.

    På den demokratiska sidan var Bradley en av de centrala anhängarna bakom USA:s beslut om WTO och NAFTA. Den ende som har visat en tvetydig inställning är Al Gore, som försöker vinna de protektionistiska fackföreningarnas stöd genom att numera kräva att frihandel föregås av mer arbets- och miljöregleringar. Men samtidigt menar Lukas i sin artikel att detta kanske får mindre betydelse långsiktigt, eftersom facket inte är enigt och tullvänliga demokrater inte har någon annan kandidat att ty sig till. Om Gore blir vald kan han komma att, likt Clinton, återta en mer handelsvänlig inställning.

    Alla fyra huvudkandidaterna menar att ett WTO -medlemskap för Kina skulle gynna världsekonomin, och bidra till att demokratisera kommunistdiktaturen. Bland republikanerna finns motståndare, som Gary Bauer och Steve Forbes, men de är nu ute ur spelet. Varken gröna protektionister eller Reformpartiets Pat Buchanan har någon chans i presidentvalet. Näste man i Vita Huset kommer med största säkerhet att bli någon form av frihandlare.

    Aaron Lukas artikel


    WTO "back in business"
    2000-02-09

    I måndags förklarade WTO-chefen Mike Moore att Världshälsoorganisationen är "back in business". Bakgrunden är att de 135 medlemsländerna under generalförsamlingens möte 7-8 februari har beslutat att gå vidare med de förhandlingarna om jordbruk och tjänster enligt tidtabellen - något som en del trodde riskerades av misslyckandet i Seattle.

    Besluten fattades utan strid, och allt tyder på att länderna efter alla problem har velat ge WTO en ny bild av enighet och viljekraft. Sista veckan i februari inleds förhandlingar om tjänster (t ex bank, försäkring, turism), vilket motsvarar 20 procent av världshandeln. Den 20 mars börjar man förhandla i den betydligt svårare frågan om jordbruket, som motsvarar drygt 8 procent av världshandeln.

    Många delegater talade om att WTO måste bli öppnare och om behovet att snabbare öppna de rika marknaderna för u-länderna. Flera u-länder driver samtidigt på för en överenskommelse om friare rörlighet över gränserna för arbetskraft. Till ordförande för generalförsamlingen år 2000 utsågs den norske ambassadören Kåre Bryn.

    www.wto.org


    Frihandelsretorik i Davos
    2000-02-02

    På den internationella ekonomiska konferensen i schweiziska Davos (26/1-1/2- 00) blev frihandeln en av de mest omdiskuterade frågorna. Ledande politiker försäkrade näringsliv och press om sin hängivenhet till en öppen världsekonomi. Storbritanniens premiärminister Tony Blair förklarade att "Heavy-handed state intervention is dead and buried", och uttryckte önskemål om en ny frihandelsrunda så fort som möjligt.

    USA:s president Bill Clinton förvånade på lördagen med en stark appell för ökad frihandel. Han talade om att friare handel är de fattigaste nationernas enda chans att få del av världens rikedom, talade om WTO:s betydelse och vikten av att Kina accepteras som medlem. Clinton försökte uppenbarligen ge intrycket att han själv var en tydlig frihandelsvän, men behövde skynda långsamt för att ta hänsyn till motståndare i kongress och fackföreningar.

    De politiska ledarna använder alltså stark retorik, men som Johan Schück konstaterar i Dagens Nyheter: "I själva verket finns inte mycket substans bakom deras utspel vid Davosmötet om att snabbt sätta i gång en ny förhandlingsrunda om utökad frihandel." (020200) Problemet är att varken EU eller USA har visat att de är villiga att ändra någon av de positioner som välte förhandlingarna i Seattle. Bl a talade Clinton ännu en gång om att u-länderna måste höja sina krav på miljö och arbetsförhållanden för att få del av frihandeln, även om han denna gång inte hotade med sanktionsvapnet. De fina talen till trots skulle ett försök att kickstarta förhandlingarna i detta läge knappast få bättre resultat än det fick i Seattle.


    EU och Japan driver på
    2000-01-14

    Många spår att en ny stor förhandlingsrunda inte kan äga rum förrän om ett år, då en ny USA-president är installerad. Men många är övertygade om att det borde gå snabbare. Vid ett ministermöte förklarade EU och Japan nyligen att det var viktigt med en snabb start på nya WTO-förhandlingar. Dessa borde inte bara innehålla den inbyggda dagordningen om jordbruk och tjänster, utan även bl a en översyn av tillämpningen av gällande regler, t ex anti-dumpingregler.

    Japan och EU förklarade också att Kina på sikt måste accepteras som medlem i WTO. Den ledande EU-representanten, kommissionären Chris Patten, förklarade att WTO inte gör skäl för sitt namn som världsorganisation, om inte Kina, med mer än en femtedel av världens befolkning, inte deltar.

    Japans handelsminister, Takashi Fukaya, inskärpte senare att en förutsättning för kommande framgångar är att "de fyra stora", USA, Kanada, EU och Japan, slutar bråka och enas om en dagordning. Den närmaste tiden äger flera möten rum där möjligheterna kommer att diskuteras. FN-byrån UNCTAD möts i Bangkok i mitten av februari, med handelsdiskussioner på agendan. Dessförinnan, i slutet av januari, möts World Economic Forum i Davos, Schweiz. Där deltar bl a USA:s president Clinton och EU:s handelskommissionär Pascal Lamy.


    WTO inför år 2000
    1999-12-22

    Många frågar sig vad som händer med WTO-förhandlingarna efter nyår. Det gör medlemsländerna också. Sedan Seattle-misslyckandet har det varit svårt att enas om var man egentligen står och vad som ska hända. Många vill avvakta med vidare ministermöten, då ett misslyckande även där allvarligt skulle skada WTO:s trovärdighet.

    I stället har man nu informellt enats om att alla avtal som löper ut 31 december, om t ex intellektuell egendom, investeringar, subventioner, stopp för beskattning av e-handel osv, automatiskt förlängs tills man kommer överens om något annat. Man har också enats om en budget för WTO på 79 miljoner dollar för nästa år.

    Dessutom finns en redan fastlagd dagordning om att medlemsländerna den 1 januari ska inleda förhandlingar om regelverket kring tjänster och jordbruk. Problemet är bara att de ingående staterna inte riktigt vet var de ska börja. USA insisterar på att den mark som vanns i Seattle ska tas till vara, medan andra länder hävdar att Seattlediskussionerna kollapsade och kan förpassas till historien.

    WTO-talesmannen Keith Rockwell berättade häromdagen för samlade reportrar: "För skojs skull gjorde vi en lista över svåra frågor som kunde ställas av delegater och journalister, och svaret på varenda en av de svåra frågorna var exakta detsamma: ingen vet riktigt. "


    Import bäst för fattiga konsumenter
    1999-12-16

    Många tror att det bästa för ett land är att exportera mycket och importera lite. Det är därför man vill ”skydda” sina egna marknader med tullar. I artikeln "Trade is Good", som bygger på en rad undersökningar, visar Investor's Business Daily (14/12) att det är helt fel. Export är det vi måste ge bort för att få tag på varor och tjänster, och det är de senare som är den verkliga vinsten med handeln. Därför är det bättre ju mer och billigare vi kan importera.

    Hinder som amerikanerna har lagt i vägen för sin egen import höjer priserna på varor med 6 till 37 procent, visar tidningen. Om alla kvoter och tullar avskaffades - något som amerikanska politiker skulle se som en generös eftergift till andra länders industrier - skulle det leda till en vinst för amerikanska konsumenter med ca 14,9 miljarder dollar varje år. Särskilt skulle det gynna fattigare konsumenter, eftersom de använder en större andel av sin inkomst till basvaror som mat och kläder. Ett vanligt hushåll ägnar 3,8 procent av sina inkomster endast till klädtullar, uppger tidningen.


    Syndabocken Clinton
    1999-12-14

    Veckan efter Seattle-mötet har många diskuterat Bill Clintons roll vid förhandlingarna. Han gjorde själv ingen hemlighet av att han inte skulle ha något emot att förhandlingarna kallades "Clinton-rundan". Nu är det mycket möjligt att misslyckandet får bära hans namn.

    I New York Times skriver Thomas L Friedman (8/12) att Clintons stora insats var att han för sju år sedan tog över delar av republikanernas agenda med frihandel, NAFTA etc. Men nu är det valtider, och demokraternas gräsrötter är allt annat än frihandelsvänliga. Utan ett starkt demokratiskt ledarskap som förklarar frihandelns fördelar, finns risken att partiet övergår till protektionism, menar Friedman.

    I International Herald Tribune är Reginald Dale än mer kritisk mot Clinton (14/12). Under Clintons ledning har USA övergivit sin roll som pådrivare för friare handel. Usla förberedelser och en ovilja att acceptera öppnare USA- marknader lade en dålig grund i Seattle, och när Clinton öppet krävde kopplingar mellan sociala förhållanden och handelssanktioner måste han ha vetat att det skulle sabotera mötet, menar Dale. Ändå gjorde Clinton det, bara för att köpa röster från facket. Det går inte längre att betrakta Clinton som frihandlare, menar Dale, tvärtom har "han troligen gjort mer för att riskera det öppna handelssystemet än någon annan president sedan andra världskriget".


    WTO-motstånd riktas mot Kina
    1999-12-10

    Efter de strandade förhandlingarna i Seattle har demonstranter och frihandelsmotståndare fått blodad tand. Många fackföreningar och miljöföreningar inriktar sig nu på att hindra att Kina blir WTO-medlem under nästa år. Genom ett avtal den 15 november mellan Kina och USA lades grunden för kinesiskt WTO-medlemskap, och andra länder förväntas acceptera inträde under år 2000. Men överenskommelsen med Kina måste godkännas av USA:s kongress, och där finns många frihandelsfientliga demokrater och nationalistiska republikaner som kan vara skeptiska. Handelskritiker kommer nu inrikta sig på att samla dessa.

    Bortsett från motstånd mot ökad konkurrens går kritiken ut på att Kina inte håller den standard vad gäller arbetsmiljö, mänskliga rättigheter och miljö som de borde. Men det gäller även vissa andra länder som redan är medlemmar i WTO, varför en särbehandling av Kina vore diskriminerande. Dessutom vore det dumt då WTO-medlemskap ställer stora krav på liberalisering och regelstyre i Kina, vilket kan ge en demokratisk och ekonomisk utveckling. Dessutom är det ett faktum att utländska företag i Kina behandlar och betalar anställda bättre, varför alla borde välkomna utländska investeringar. Dessutom kan ett Kinamedlemskap innebära att även Taiwan äntligen accepteras som medlem.

    Nu hänger mycket på hur kraftfullt Clinton kommer att driva frågan. Han har utlovat ett hårt arbete, men frågan är hur han reagerar när fackförbundens motkampanj inleds.


    Vad gör WTO nu?
    1999-12-06

    Efter "the battle of Seattle" kom "the debacle of Seattle". Många undrar vad som nu kommer att ske med WTO och handelsförhandlingarna. WTO-representanter har hållit masken och talat om att man har kommit en god bit på väg i Seattle. Men problemet är att många av de utkast till kompromisser som gjordes, t ex om jordbruk och tullfrihet för de fattigaste länderna, nu rivs upp pga bristen på ett gemensamt dokument. Mycket arbete är förlorat.

    Samtidigt går arbetet vidare. Sedan GATT-tiden finns en inbyggd tidtabell om förhandlingar kring jordbruk och tjänster, som man kommer att gå vidare på. Ett nytt ministermöte kommer att hållas inom kort, vissa talar om att det skulle kunna ske redan om några veckor. En rimligare gissning är att man kommer att ha ett vårmöte i Geneve. Men då kommer man att ha lärt sig av sina misstag. Det räcker inte att oförberedda lösa alla tvister under fyra dagar samtidigt som tusentals demonstranter försöker hindra samtalen. Samtalen kommer nu pågå bakom kulisserna, och mycket kommer redan vara avgjort när nästa möte kommer till stånd. Protesterna mot WTO har bidragit till minskad öppenhet i förhandlingarna.


    Sammanbrott i förhandlingarna
    1999-12-05

    Ministermötet i Seattle misslyckades med att komma överens om en agenda för den sk millennierundan, rapporterades det på lördagsmorgonen, svensk tid. De dåliga förberedelserna kompenserades inte av några genombrott på plats. Många skyllde på värdlandet, USA, som inte har visat sig tillmötesgående i de viktiga frågorna, bl a den om antidumpingåtgärder. Bland u-länderna var ilskan stor över att president Clinton utnyttjade demonstrationerna mot WTO som ett argument för arbetsrätt kopplatt till sanktioner. Inte ens ett urvattnat förslag om en grupp för att diskutera frågan accepterades av u-länderna.

    Sent på fredagen tvingades WTO-delegaterna medge misslyckandet. Ministrarnas tid var slut och i Seattle hade hotell och konferenslokaler andra gäster att ta hand om. Bland Seattleborna var däremot många lyckliga över att invasionen av politiker, journalister och demonstranter som demolerade staden var över. "Get out, all of you!" kommenterade en Seattlebo det hela.


    U-länderna i skymundan
    1999-12-03

    U-ländernas krav har kommit i skymundan i Seattle. De har inte resurser nog att göra sig hörda. Demonstranterna mot WTO, som betraktas som motvikt mot de rika länderna, har ställt sina miljömässiga och sociala krav just på u-länderna. Som Expressens ledarsida har noterat kommer också 86 procent av de ackrediterade frivilligorganisationerna vid mötet från OECD-området. Bara 0,5 procent kommer från de 49 fattigaste länderna, Least Developed Countries, LDC.

    EU har föreslagit tullfrihet för just LDC-länderna, men det omfattar troligen inte de viktigaste varorna, och ses delvis som ett försök att splittra u-länderna, då det inte skulle omfatta grannländer som dessa har regionala handelsavtal med. U-länderna har inte samlats till några stora initiativ, de har i stället fått spela rollen som kritiker, framför allt mot de sk sociala klausulerna. Den egyptiske handelsministern Youssef Boutros-Ghali har förklarat: "Om man börjar använda handel som ett sätt att implementera icke-handelsrelaterade frågor kommer det innebära slutet för det multilaterala handelssystetmet, kanske inte i år, men om 10 till 15 år. "


    "Vänstern borde älska globaliseringen"
    1999-12-03

    Socialdemokratin i Sverige är av tradition frihandelsvänlig, och den gamla vänstern var internationell. Men vänstern i många andra länder har varit protektionistisk, inte minst i USA. Demonstrationerna mot WTO-mötet i Seattle drevs av antikapitalistiska vänstergrupper, och facket blockerar amerikanska tullsänkningar.

    Men vänstern borde älska globaliseringen, skriver författaren Francis Fukuyama i Wall Street Journal (2/12) Globaliseringen är nämligen "en av de mest progressiva krafterna i världen idag", då den lyfter länder och människor som har levt i djup fattigdom. Miljontals människor i Kina och Indien får genom internationell handel nya arbeten och bättre lön för mödan. Fattiga bönder och människor som är fastlåsta i maktfullkomliga företag får nya möjligheter. Korrupta och globala eliter får genom internationaliseringen konkurrens. Resultatet blir en växande medelklass och utbildade arbetare, vilket på sikt leder det till en säkrare bas för demokratiska instutitioner, menar Fukuyama, och drar slutsatsen att vänstern bör lämna sällskapet med Pat Buchanan och den nationalistiska högern, och i stället hylla frihandeln och globaliseringen.


    USA och EU hindrar genombrott
    1999-12-03

    Nattens förhandlingar i Seattle har präglats av brådskan att få fram ett gemensamt dokument till fredagen, mötets sista dag. Men allt fler befarar nu att det kommer sluta i en urvattnad kompromiss.

    Det är framför allt EU:s och USA:s halvhjärtade uppslutning kring frihandelsprincipen som sätter käppar i hjulen. Framsteg i frågor om genförädlade livsmedel och e-handel förtar inte intrycket av misslyckande. Ett påstående om att EU skulle ha gått med på att på sikt avveckla exportsubventioner till jordbruket dementerades kraftigt av EU. Samtidigt vill USA inte på något vis gå med på bl a Japans krav att mildra dumpingåtgärderna. "It used to be no. Now it’s hell no.", förklarade den amerikanske representanten David Aron.

    Samtidigt har Bill Clinton skärpt tonen i synen på socialklausuler, och överväger direkta sanktioner mot länder som inte har arbetsvillkor som USA tycker är tillräckligt höga. Något som har skapat stor ilska bland u-länderna, och även ledde till viss kritik från Sveriges handelsminister Leif Pagrotsky.

    Utanför WTO-området genomförde 2 till 3 000 personer en fredlig demonstration som stod i kontrast till våldet och skadegörelsen under de tidigare dagarna, som beräknas ha kostat ca 1,5 miljoner dollar och 7 miljoner i uteblivna intäkter för butikerna i området.


    Vissa framsteg i Seattle
    1999-12-02

    WTO-mötet i Seattle tar slut på fredag, och nu börjar vissa tecken tyda på att man kanske kan komma överens om agendan för en ny förhandlingsrunda till dess. En tvistefråga har lösts då EU, som vill ha restriktioner mot import av genförädlade livsmedel, har tillmötesgått ett USA-krav om att tillsätta en grupp för att diskutera bioteknologi. Det hävdas också att man börjar närma sig kompromisser i frågor om e-handel, dumpingåtärder och jordbruk, även om mycket återstår.

    Däremot är den heta frågan om socialklausuler fullständigt blockerad. Bill Clinton, som vill hålla sig väl med de amerikanska protektionistiska fackföreningarna inför Al Gores presidentkandidatur, trycker på för att skapa restriktioner mot handel med länder med dåliga arbetsförhållanden och låga löner. U-länderna ser det som ett sätt att hindra dem från att konkurrera, och vägrar.


    WTO ger svar på tal
    1999-12-02

    Är WTO ett instrument för storföretagen? Förstör man miljön, mänskliga rättigheter och den nationella suveräniteten? På WTO:s hemsida bemöts tio vanliga anklagelser som riktats mot världshandelsorganisationen.

    Läs mer >>


    Hårdare taktik skapade lugn
    1999-12-02

    För andra dagen i rad överskuggades förhandlingarna i Seattle av kalabaliken på gatorna. Det påstås att USA och EU har börjat diskutera kompromisser i jordbruksfrågan, men ännu finns inga konkreta förslag. ”Det som kommer att hända kommer att hända mot slutet” förklarade WTO-chefen Mike Moore inför en grupp journalister.

    På onsdagen hade polisen ersatt den milda taktiken mot protestanterna från tisdagen med tuffare metoder. Man införde generellt förbud mot protester i stadskärnan, flera kvarter kring konferensområdet, och utegångsförbud upprätthölls för andra dagen i rad. Hundratals poliser cirkulerade i staden och minst 400 personer uppges ha gripits. Förhandlingarna kunde på så vis pågå obehindrat. Tidningarna noterade uppgivet att det var svårt att få en kopp kaffe i det som annars kallas USA:s kaffehuvudstad. Kedjan Starbucks hade nämligen stängt 26 butiker efter vandalisering dagen innan.

    USA:s president Bill Clinton anlände under onsdagen och höll en rad tal om betydelsen av frihandel. Inför en grupp jordbrukare sade han så här om demonstranterna mot WTO:

    ”De som kom hit för att fredligt föra fram sina åsikter välkomnar jag, för jag vill ha med dem i den långsiktiga debatten. Men jag fördömer dem som kom hit för att krossa fönster och förstöra för småbutiker eller hindra människor från att gå på möten eller säga sin mening.”


    Protektionisternas sammansvärjning
    1999-12-02

    “Samma pack, olika skräddare“, konstaterar Finanstidningen i en ledarkommentar till de senaste dagarnas händelser i Seattle:

    “Reaktionära isolationister sitter inne i konferensvärmen och vill döma fattiga till fortsatt fattigdom. Frihandelsvänner, som Sveriges Leif Pagrotsky, är i underläge. Under tiden slår andra reaktionära isolationister sönder Seattle i hopp om att det ska få konferensdeltagarna att agera precis så protektionistiskt som de tycks vara i färd att göra.“

    Ledaren kan läsas här


    "Tulla inte på Internet!"
    1999-12-01

    Svensk Handel anser att Sverige ska ställa sig bakom förslaget att ge e-handeln tullfrihet, som har framförts i Seattle av bl a Microsoft. USA beslutade 1998 att förbjuda avgifter på e-handel, och samma år beslöt WTO att tillfälligt bannlysa avgifter på e-handel. Men nu överväger bl a EU att klassificera program som distribueras över Internet som en tjänst, vilket skulle innebära tullbeskattning.

    Svensk Handel, som samlar importörer, parti- och detaljhandel och små- och stora handelsföretag, skriver i ett pressmeddelande att: ”Sveriges frihandelstradition och höga IT-mognad ger svenska förhandlingsdelegationen skäl och trovärdighet att kräva fortsatt tullfrihet på digitala varor och tjänster som säljs på Internet.”

    Inom e-handeln råder i dag frihandel, åtminstone vad beträffar tjänster, konstaterar Svensk Handel. Det är en frihet som den övriga ekonomin smärtsamt försöker erövra steg för steg. Det vore dumt att ta bort den friheten när den redan finns på detta område. ”Tulla inte på Internet”, säger Svensk Handels VD Carl-Johan Westholm i en kommentar.


    Inställd invigning & utegångsförbud
    1999-12-01

    Den ceremoniella invigningen av Seattlemötet fick ställas in natten till onsdagen, svensk tid. Vid 10-tiden lokal tid hade endast 5 procent av delegaterna lyckats ta sig till konferensanläggningen. Många kunde inte ens ta sig ut från sina hotell pga de flera tusen demonstranter som blockerade vägarna. Kring anläggningen bildades en mänsklig kedja som till en början var fredlig, men som började knuffa undan personer som ville in, och fönster i närheten krossades. På eftermiddagen beslöt man att ställa in invigningen, vilket bl a ledde till att FN-chefen Kofi Annan inte fick hålla sitt invigningsanförande. I stället har man gått direkt på förhandlingarna.

    Flera delegater har uppgivit att de har blivit angripna på olika sätt, colombianska representanter meddelade att deras bil överfallits av maskerade demonstranter. Till slut kallades Nationalgardet in för att hjälpa den lokala polisen att upplösa protesterna, och vid 19-tiden utlystes utegångsförbud av Seattles borgmästare Paul Schell. Tårgas har satts in och 22 personer uppges ha arresterats. Under natten rapporteras lugnet ha infunnit sig, med enstaka exempel på plundring och fönsterkrossande.

    Kritiken mot myndigheternas misslyckande att garantera konferensen har varit hård. En u-landsambassadör sade till NBC att han misstänkte att USA hade låtit detta ske för att minska förhandlingstiden och därför göra det svårare för u-länderna att få igenom sina önskemål om handelslättnader. Även den svenska handelsministern Leif Pagrotsky, på vars hotell tårgas sipprade in, har varit kritisk mot myndigheterna.


    Dystra utsikter inför mötesstart
    1999-11-30

    Idag, tisdag, kl 19 svensk tid, inleds officiellt förhandlingarna i Seattle. Media fokuserar hårt på de tusentals professionella demonstranter som har lockats dit pga den stora mediebevakningen. De är emellertid inte det stora hotet mot framsteg vid mötet. Det stora problemet, som kan blockera hela den planerade frihandelsrundan, är att de rika i-länderna i de inofficiella samtalen inför mötet fortfarande tycks vara obenägna att tumma på sina hjärtefrågor.

    USA och EU håller fast vid sina krav på nya restriktioner och socialklausuler mot u-länderna, vilket de senare ser som protektionism, och vägrar att ens förhandla om. Däremot har USA och EU inga planer på att gå andra länder till mötes. Den kanske mest centrala frågan är jordbrukspolitiken, där EU har förklarat sig ovilliga att avskaffa subventioner och exportbidrag. USA vill inte acceptera en översyn av sina anti-dumpingåtgärder. Japan och flera andra länder anser att USA använder påståenden som dumping för att generellt hindra priskonkurrens från andra länder.

    Starka särintressen, som amerikanska fackföreningar och företag och europeiska bönder, tycks ha kopplat ett rejält grepp på politikerna, vilket gör att hela den planerade Millennierundan kan vara i fara.


    Måndagsprotester mot WTO
    1999-11-30

    Redan på måndagen, dagen innan Seattlemötet tar sin början, inleddes aktiviteter och demonstrationer mot WTO. Ett möjligt bombhot mot konferensanläggningen gjorde att den fick utrymmas från ca kl 5 till 10.30 på morgonen. Förberedande överläggningar och ett möte med frivilligföreningar sköts upp, varför presskonferenser och möten fick hållas på närliggande hotell eller på gatan. De demonstranter som redan hade lockats dit av den stora mediebevakningen rapporteras ha jublat över hindren för förhandlingarna.

    På måndagen demonstrerade också den ryktbare franska bonden Jose Bove och ca 400-500 deltagare mot vad de kallar ”Frankenfoods”, dvs genmodifierade livsmedel. En grupp maskerade män ur demonstrationen krossade fönster på en McDonald’s-restaurang i närheten. Efter ett par andra incidenter arresterades sammanlagt åtta aktivister.


    Inför frihandel nu!
    1999-11-29

    - ett argument mot WTO och för unilateral frihandel

    Förutsatt att frihandel sammantaget är bra, hur bör ett land eller ett handelsområde som EU egentligen införa frihandel? Frågan har stötts och blötts allt sedan frihandelsteorin började spridas.

    WTO och tidigare GATT har givit ett svar som går ut på att vi förhandlar fram friare handel genom att byta tullsänkning mot tullsänkning. Ett land går med på att öppna sina marknader för produkter från andra länder för att i sin tur få sälja sina produkter på deras marknader. Det har medfört ett storartat frigörande av handeln under efterkrigstiden, och med stor säkerhet finns det mer att vinna på att fortsätta med denna strategi. Men från en frihandelsståndpunkt är det i grunden inte tillräckligt, och det finns dessutom en risk att det kan leda till vissa oönskade bieffekter.

    Unilateral frihandel

    Att införa frihandel genom förhandlingar, genom att byta bort en av våra tullar mot en av de andra ländernas tullar, är i allt väsentligt att gå över ån efter vatten. Det behöver helt enkelt inte vara så krångligt.

    Att tala om att ett land "går med på" att öppna sina marknader för andra varor är felaktigt. Det är inget välvilligt medgivande, utan en ren vinst, för det innebär helt enkelt att landets konsumenter, om de vill, får handla sina varor från andra länder. Det handlar inte om generositet, utan om egenintresse. Det är bra att man får sälja produkter vart man vill, men det är minst lika bra att man får köpa dem var man vill. I grunden finns det ju ingen annan anledning att producera än att man ska få köpa varor och tjänster för sin lön eller vinst.

    Att Sverige sänker sina tullar är alltså inte en eftergift åt något annat land, utan en vinst. Att ha tullar mot omvärlden är en förlust, och det finns därför ingen som helst anledning att tjuvhålla på denna förlust och vägra ta bort den innan andra länder går med på att ta bort motsvarande förlust för sina egna medborgare. Följaktligen är inte förhandlingar den ideala vägen till frihandel. Den ideala vägen till frihandel är att vi direkt beslutar att montera ned våra tullar, oavsett vad andra länder väljer att göra. Detta är idén om ensidig, eller unilateral, frihandel. Det var den som de klassiska ekonomerna, med Adam Smith i spetsen var anhängare av, av den enkla anledningen att båda parter tjänar på ett utbyte, och att vi bara kan skada oss själva om vi inte tillåter oss möjligheten att köpa där det är bäst och billigast.

    Mot detta framförs ibland åsikten att andra länder kommer att behålla sina tullar, och därför får en orättvis fördel i konkurrensen - de kan sälja till oss, men vi kan inte sälja till dem. Detta bygger på den felaktiga föreställningen att vi förlorar på att köpa av andra länder. Så är inte fallet. Om andra stater förvägrar sina medborgare friheten att handla och det välstånd det för med sig så är det dystert, och det bör ändras på. Det kan vara en anledning för oss att föröka påverka och göra något åt saken, men det är verkligen inte en anledning för oss att förvägra vår egen befolkning den frihet och det välstånd som andra stater förvägrar sina. Det skulle möjligen gynna några svenska producenter som inte kan stå sig i konkurrensen, men det skulle missgynna de nya näringar som skulle kunna dra till sig kapital och arbetskraft och konkurrera internationellt och därmed effektivisera hela ekonomin. Den brittiske premiärministern Robert Peel, som 1846 ledde in sitt land på frihandelsvägen, formulerade det tydligt: "Om andra länder väljer att köpa på den dyraste marknaden kan det val som de träffat inte utgöra skäl för att vi inte skulle få lov att köpa på den billigaste."

    Problemet med förhandlingar

    Det är inte bara så att ensidig frihandel är det bästa för ett land, det är också så att förhandlingsmodellen riskerar att leda till bakslag för frihandeln. I sin bok Världens klassresa (Timbro 1999) har journalisten Tomas Larsson påpekat att det är lätt för kritikerna att misstänkliggöra WTO och dess verksamhet, som består både i att agera internationell domstol i handelsfrågor och att vara pådrivare i liberaliseringsarbetet. Med WTO går vägen mot frihandel genom förhandlingar mellan ansiktslösa byråkrater i slutna rum, vilket ger intryck av kohandel, av ett ovanifrånprojekt med bristande politisk legitimitet.

    WTO försöker locka motsträviga politiker att öppna sina marknader, och nationella regeringar och parlament försöker in i det sista behålla något av sina skydd mot andra länder. På det viset befästs bilden att det är dåligt för ett land att ha möjlighet att importera varor och tjänster, och att det bästa vore om de fick stänga ute omvärldens handel. Om de ledande politikerna beter sig på så vis är det inte särskilt konstigt om breda folklager tror att de håller på att förhandla bort nationella tillgångar. Frihandeln framstår på det viset, med Larssons ord, som "eliternas sammansvärjning mot det nationella intresset", när frihandel egentligen är rent egenintresse för varje nation och dess befolkning.

    Som Tomas Larsson konstaterar vore det bästa om varje land rättframt river sina tullar och låter sina befolkningar och företag handla fritt, utan förhandlingar och påtryckningar. Det skulle vara det bästa sättet för politiker att visa att de verkligen tror på frihandeln, och det skulle visa att import inte är ett problem, utan en möjlighet. Ett direkt och öppet tullrivande skulle inte gå att misstänkliggöra på samma vis som byråkratiska förhandlingar.

    Att utlova tullsänkningar i utbyte mot tullsänkningar från andra länder kan vara ett framgångsrikt sätt att få andra länder att liberalisera handeln. Men det kan lika gärna slå åt andra hållet. I det sammanhanget kan det vara värt att lyssna till Richard Cobden, den manchesterliberale politikern som mer än någon annan fick Storbritannien och nästan hela Europa att gå över till frihandeln i mitten av 1800-talet. Han insåg att unilateral frihandel faktiskt var en effektivare metod att få andra länder att gå över till frihandeln:

    "Vi drog slutsatsen att ju mindre vi försökte övertala utlänningar att anta våra handelsprinciper, desto bättre. Vi upptäckte nämligen så mycken misstänksamhet mot Englands motiv att den gav protektionisterna i utlandet argument för att underblåsa den folkliga antipatin mot frihandlarna genom att ge dem möjlighet att säga: 'Se vad dessa män vill göra; de går Englands ärenden och de söker prisge våra näringar vid denna svekfulla nations fötter…' För att inte ge dem sådana förevändningar vidgick vi vår totala likgiltighet för om andra nationer blev frihandlare eller ej; men vi bör avskaffa protektion för vår egen del och överlämna åt andra länder att slå in på den kurs de själva vill."(Citerad i Jagdish Bhagwati: Protektionismen. SNS, 1989, s 37)

    Import är en vinst

    Tomas Larssons bok Världens klassresa.

    CATO Institute om hur förhandlingar kan utnyttjas trots målet om unilateral frihandel.

    Manchesterliberalerna


    Socialklausuler bevarar fattigdomen
    1999-11-29

    Bör uppfyllandet av vissa sociala villkor vara en förutsättning för att länder skall få delta i den internationella handeln?

    Den frågan är den kanske mest kontroversiella i WTO-sammanhang, trots att den såg ut att ha lösts för tre år sedan. Efter WTO:s ministerkonferens i Singapore deklarerade man nämligen att ILO (International Labor Organization) - inte WTO - är det internationella organ som har kompetens att formulera - och skydda - internationella normer för arbetsrätt och arbetsliv. Handelsministrarna slog fast att ökad handel och vidare handelsliberaliseringar leder till ekonomisk tillväxt och utveckling som främjar sådana normer, och att låglöneländernas komparativa konkurrensfördelar inte på något sätt fick lov att ifrågasättas.

    Men inför toppmötet i Seattle har både USA och EU arbetat hårt för att åter föra upp "social dumping" på dagordningen. Man vill hindra handel med länder som t ex har dålig arbetsmiljö, tillämpar barnarbete eller förbjuder arbetarna att organisera sig fackligt. Men u-länderna som, inte utan fog, misstänker att detta skulle bana väg för ny protektionism sätter sig emot detta.

    Varför är frågan om handel och sociala villkor så seglivad? Mycket av den rädsla som finns i de rikare länderna för handel med fattiga länder bygger på myten om ett "race to the bottom". Enligt denna teori leder internationell handel till att länder, i konkurrens om marknadsandelar, måste sänka sina löner och arbetsvillkor till den lägsta nivån. Den som försöker bibehålla en standard som är högre än omvärldens, konkurreras ut.

    "Tänk på saken: arbetarna i i-länderna som förlorar sina jobb på grund av omstruktureringen av ekonomin; hur kommer det att påverka deras attityder som medborgare och väljare, om de tror att de ersätts av barnarbetare i utvecklingsländerna? Jag tror att det finns en verklig risk att de kommer att vända sig mot fri handel och fortsatt liberalisering," sade handelsminister Leif Pagrotsky i ett tal.

    Varningen är verkligen berättigad. Men är lösningen att integrera sociala villkor i handelsavtalen? Faktum är ju att de människor i USA och EU som förlorat sina jobb på senare årtionden, inte förlorat dem till barnarbetare i u-länder. Det finns inget stöd i forskningen för föreställning att ökad ekonomisk integration med fattigare länder skulle leda till växande arbetslöshet i rikare länder. Däremot har den tekniska utvecklingen - inte minst utvecklingen av datorer och industrirobotar - förvandlat vissa typer av arbeten till historia. Utan att några starkare krav rests för att stoppa importen av den nya informationstekniken.

    I verkligheten är låga löner och dåligt skydd för arbetarnas rättigheter knappast någon konkurrensfördel. Tvärtom. I rapport efter rapport har Världsbanken, OECD och andra organ kunnat konstatera att goda arbetsförhållanden är förknippade med ett ökande välstånd. Det är inte de länder som har sämst skydd för de mänskliga rättigheterna som toppar rankinglistorna över världens mest konkurrenskraftiga länder. Det är inte länderna med lägst löner och sämst skydd för arbetarna som dominerar exportmarknaderna eller lockar till sig störst utländska investeringar. Detta är inte ägnat att förvåna. Länder som åsidosätter arbetarnas demokratiska rättigheter - t ex rätten att organisera sig fackligt - åsidosätter sannolikt även en lång rad andra faktorer som ligger till grund för den ekonomiska utvecklingen: skydd för den privata äganderätten, rätten till utbildning, en fri press, rule of law, osv.

    Förbud mot t ex facklig organisering är således ofta bara ett led i en politik som systematiskt leder till ekonomisk underutveckling. Och sådan politik är bara möjlig i icke-demokratiska politiska system, i länder som styrs av totalitära eller auktoritära regimer.

    Så diskussionen om hur man skall komma tillrätta med låga löner och dåliga villkor för arbetare i de fattigaste länderna landar till slut i en bred diskussion om politiska strukturer och system i u-länderna. Hur kan de göras mer demokratiska?

    Ställd på sin spets kan man säga att frågan, i ett handelspolitiskt perspektiv, är om de rika västliga demokratierna över huvud taget skall handla med diktatoriskt eller auktoritärt styrda länder? För det finns det goda argument. Alla länder som i dag kännetecknas av demokrati och välstånd var en gång fattiga icke-demokratier. Växande internationell handel ledde till ökat välstånd och krav på politisk liberalisering. Så skedde i Sverige. Och så har under de senaste två årtiondena skett i en lång rad asiatiska länder, däribland Sydkorea, Taiwan och Thailand.

    Internationell isolering av auktoritära regimer har däremot sällan lett till några större sociala och politiska framsteg, vilket framgår när man studerar effekterna av ekonomiska sanktioner mot bl a Kuba, Libyen, Irak, Nordkorea och Burma.

    De låga lönerna i u-länderna beror på att produktiviteten är låg - att kvaliteten på arbetskraften är låg och att arbetet organiseras på ett ineffektivt sätt. Det enda sätt de fattiga länderna kan öka sina inkomster på är genom att ge arbetskraften tillgång till bättre utbildning, förbättrad teknologi och internationella marknader. De rika länderna - USA och EU - skulle kunna göra mycket för att underminera auktoritära och diktatoriska regimer i tredje världen genom att göra allt vad man kan för att ge ländernas medborgare ökad tillgång till information, teknologi och marknader.

    Föreställningarna om "social dumping" bygger på villfarelser. Det är knappast en rimlig uppgift för handelspolitikerna i EU och USA att hitta på nya finurliga regler för att skydda de egna ländernas arbetskraft mot något som inte finns ("social dumping"). Handelspolitikernas roll, i Seattle och annorstädes, kan knappast vara att legitimera myten - utan måste vara att slå hål på den. Liberalt inspirerat u-landsbistånd och frihandel är därför ett bättre svar på europeiska och amerikanska väljares eventuella oro för "social dumping", än vad löften om nya handelshinder visavi u-länderna är.

    Artikeln författad av Tomas Larsson.

    En artikel om problematiken från Far Eastern Economic review.


    Förhoppningar inför millennierundan
    1999-11-29

    Det är inte säkert att den kommande Millennierundan innebär några stora genombrott för frihandeln. Starka särintressen och politiska krafter vill gärna blockera tullrivandet världen över. Men det finns i alla fall ambitioner, och det finns genomförbara delmål på vägen mot en verkligt fri handel och global värld. Den amerikanska tankesmedjan CATO Institute har i rapporten Seattle and Beyond : A WTO Agenda for the New Millennium, gjort en genomgång av sådana liberaliseringar som skulle kunna beslutas under WTO-förhandlingarna, om staterna bestämmer sig för att på allvar följa frihandelslinjen:
    • Begränsa förhandlingsrundan till tre år så att det blir några verkliga avgöranden och inte bara oändliga samtal. Bryt ut de delar där verkliga genombrott kan göras så att inte några knäckfrågor tillåts blockera hela rundan.
    • Börja betrakta jordbruksprodukter som andra varor, och tillämpa WTO:s anti-diskriminerande disciplin på dem. Sänk tullnivåerna på dem med hälften och de högsta tarifferna ännu mer, och uttala målet att all jordbruksprotektionism så småningom ska avskaffas. Avskaffa subventioner och exportbidrag till
    • Frigör handeln med tjänster. Ersätt dagens "positiva lista" där stater skriver på vilka områden de tillämpar frihandel med en "negativ lista" där de tar upp de områden där de INTE tillämpar frihandel, så att det betraktas som undantaget och inte regeln.
    • Avskaffa alla tullar på icke-jordbruksvaror som är lägre än 5 procent, och minska alla högre nivåer till 5 procent, och uttala målet att alla dessa tullar ska avskaffas. De rika nationerna bör bekräfta sitt tidigare avgivna löfte, som ännu ej börjat genomföras, om att avskaffa alla textil- och klädkvoter till år 2005. Avskaffa alla handelshinder mot informationsteknologi och betrakta cyberspace som tullfri zon. Där finns redan den frihandel som man strävar efter i annan handel, och då bör man slå vakt om den.
    • Reformera tvistlösningen. Om något land bryter mot WTO:s regler drabbas de av handelssanktioner. Det innebär att medlet bryter mot WTO:s mål att frigöra handeln, och det skadar även de länder som inför sanktionerna. I stället bör bestraffningen ersättas med krav på kompenserande tullsänkningar för ett land som bryter mot reglerna. Om nationen i längden inte lyder bör den förlora vissa rättigheter vid förhandlingarna.
    • Begränsa WTO:s accepterande av anti-dumpingåtgärder, så att man inte kan använda dem som ett sätt att återinföra protektionismen bakvägen. Var noggrannare och snävare i definitionen på dumping.
    • Det finns redan ett bra regelverk som skyddar intellektuell egendom och patent sedan Uruguayrundan, Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights, TRIPs. Målet måste vara att låta denna utveckla sig och ge länderna tid att anpassa sig till reglerna. Innan detta har skett bör TRIPs inte inkluderas i förhandlingsrundan, vilket kan leda till bakslag för hela idén.
    • Försöket att införa en Multilateral Agreement on Investment (MAI) för att frigöra och skapa ett regelverk för investeringar över gränserna misslyckades häromåret pga interna motsättningar och en hård politisk motkampanj. Det finns ingen anledning att ta en hård och kanske ofruktbar strid för något liknande under Millennierundan. Det finns kanske heller inget stort behov av det då länderna själva, uni- eller bilateralt bestämmer att frigöra investeringarna i snabb takt just nu.
    • Avvisa försöken att begränsa handeln med hjälp av miljö- och arbetsrestriktioner. Använd i stället friare handel som ett medel för att skapa större välstånd, vilket uppmuntrar till högre standard, använd i stället multilaterala avtal om miljön och låt ILO (International Labor Organization) ta hand om arbetsmiljöstandarder. Dessa frågor ska inte blandas ihop med handel.

    Detta är ett förslag till dagordning och beslut som skulle föra frihandeln framåt under de kommande årens förhandlingar. Men kanske allra viktigast är, enligt CATO-rapporten, att förändra synen på förhandlingarna i sig. Det är egentligen inte så att nationerna förhandlar mot varandra för att försöka vinna så många "medgivanden" som möjligt, till kostnaden av så få egna "medgivanden" som möjligt. Tvärtom är målet mer frihandel över huvud taget, både för sig själv och för andras del. Man liberaliserar inte primärt för att byta till sig något från andra, utan för att skörda vinsterna av sin egen liberalisering.

    CATO Institute: A WTO Agenda for the New Millennium