Ståltullens vinnare och förlorare
President Bush har beslutat att USA ska införa tullar på olika stålprodukter
på mellan 8-30 procent, i första hand under en treårsperiod. Liksom
kvällstidningarna när det gäller svenska budgetförslag vill vi på frihandel.nu
ta reda på vilka som drabbas och vilka som profiterar på denna protektionism.
Amerikansk industri
Den stora vinnarnen är naturligtvis den amerikanska stålindustrin. De stora och
ineffektiva stålverken kommer att kunna ta ut sina höga priser utan att vara
bäst på marknaden. Det innebär också att de slipper genomföra de omställningar
som hade krävts för konkurrenskraft i framtiden.
Men det finns fler industrier som använder stål än som producerar det, och
företag och anställda där kommer att drabbas hårt av högre priser. De kommer att
få det svårt att stå sig i konkurrensen mot exempelvis europeiska företag som
betalar mindre för stålet. En studie visar att 4 000-9 000 arbeten i
stålindustrin kan skyddas genom dyrare stål, men samtidigt förloras 35 000-75
000 arbeten i andra branscher.
Icke-amerikansk industri
Utanför USA kommer det att slå hårt mot stålbranschen i t ex Sydkorea, Japan,
Kina, Ryssland och EU, som inte kommer att kunna sälja till konkurrenskraftiga
priser i USA. Även om tullarna lyfts ganska snart kommer amerikanska företag
redan ha bytt leverantörer, så upparbetade kontakter med kunder kommer att gå
förlorade. Det kommer att innebära nedläggningar och ökad arbetslöshet. Det
stora problemet är att det är effektiva företag utanför USA som får lägga ned,
medan mer ineffektiva företag i USA kan överleva. Svensk export på en knapp
miljard om året drabbas, vilket lokalt kan bli ett stort problem.
Däremot kan det för andra branscher paradoxalt nog innebära fördelar.
Eftersom stål som inte kommer in i USA kommer att gå till t ex den europeiska
marknaden sjunker priserna här, vilket är bra för de mängder av företag som
använder stålprodukter. Det leder bl a att vi kan producera billigare bilar som
konkurrerar ut de amerikanska, som måste köpa dyrt tullskyddat. Det är en
anledning för EU att inte svara med samma mynt, dvs egna ståltullar. Då skulle
vi båda förlora exporten till USA och den billigare importen till EU.
Amerikanska konsumenter
Eftersom alla amerikanska företag som på något vis är beroende av stål nu får
ökade kostnader kommer det svida i amerikanska konsumenters plånböcker.
Beräkningar gör gällande att amerikanska konsumenter kommer att förlora mellan 3
och 8 miljarder dollar på tullarna.
Icke-amerikanska konsumenter
Paradoxalt nog kommer emellertid t ex europeiska konsumenter delvis att tjäna på
tullarna. Eftersom USA avhänder sig rätten att köpa från ett brett och billigt
utbud kommer den att förstärkas för oss. Världens stålexport, som inte längre
kan gå till USA, kommer i stället att söka sig till våra marknader, och detta
ökade utbud kommer att leda till billigare varor i butikerna. Det visar återigen
varför det vore fel av EU att införa några som helst tullar som svar mot USA.
Det skulle bara leda till dyrare priser och minskad valfrihet för konsumenterna.
Amerikansk politik
President Bush kommer att öka sina chanser att vinna stålproducerande stater,
som t ex Pennsylvania, Ohio och West Virginia, både i höstens kongressval, men
också i sitt eget omval om tre år. Men samtidigt kommer tullarna att öka
arbetslösheten och minska köpkraften i USA, så den stora majoriteten kommer att
förlora på protektionismen. Även om demokraterna har krävt ännu högre ståltullar
än Bush kan de utnyttja detta missnöje med ekonomin. Bush kan mycket väl ha satt
krokben på sig själv i detta taktiska fotarbete.
Det internationella samarbetet
Riskerna är stora för försämrade internationella relationer. Försöken att bygga
internationella koalitioner kan gå i stöpet när det visar sig att USA ignorerar
omvärlden så fort ett smalt amerikanskt särintresse har något att tjäna på det,
särskilt som förlorarna är viktiga medspelare som EU, Japan, Ryssland och Kina.
USA:s auktoritet som pådrivare för ökad frihandel i WTO-förhandlingarna har fått
sig en allvarlig knäck. Risken är stor att svarstullar införs av bl a EU, vilket
ger ömsesidig misstro, handelskrig och en global ekonomisk nedgång.
Det viktigaste just nu är att EU inte svarar USA med tullar, utan inser, med
den franske 1800-talsliberalen, Frédéric Bastiats ord, att vi inte tjänar på att
välta stenblock i våra hamnar bara för att våra grannländer har otillgängliga
kuster.
Johan Norberg
